Jöken: Löfven vinnaren – Sverige förloraren

Källa: Jan Milld

2014, i december, tre månader efter valet slöt Sjuklövern en uppgörelse, den s.k. Decemberöverenskommelsen (DÖ). Tillkomsten berodde helt och hållet på dessa sju partiers önskan att utestänga Sverigedemokraterna från allt inflytande. Något annat skäl fanns inte. Metoden då var att de sju partierna enades att fram till valdagen 2022 skulle det block som hade flest mandat i riksdagen få bilda regering, varvid det andra blocket lade ned sina röster. Hela mandatperioden tillät således det som då var Alliansen (M+C+KD+L) att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styrde landet, trots att man när som helst kunde bilda en alliansregering med stöd av SD. Facit för den enskilt viktigaste frågan för Sveriges framtid, invandringen, var förödande. Under perioden 2015-2018 delade Sverige ut 528 198 uppehållstillstånd, att jämföra med 431 394 för perioden 2011-2014 och 365 497 för perioden 2007-2010. I början av januari 2019 slöts en ny överenskommelse, återigen, för att stänga ute Sverigedemokraterna. Skälet är att de borgerliga partierna, trots att de blev mindre än de Rödgröna, inte längre stod bakom DÖ från 2014.

Farsen som aldrig tar slut

Svensk politik kan inte beskrivas annat än som en dålig fars som aldrig tar slut. De olika piruetterna, pardanserna, otrohet mot de egna väljarna, sin egen politik och bristen på anständighet, allt för att kunna fortsätta med invandringsexperimentet har inte lett till något annat än att Sverige idag begåvats med världens, i särklass, mest extrema invandringspolitik.

Konsekvensen är förödande för Sverige inom alla områden. Skatterna kommer att behöva höjas, välfärden ansträngas ännu mer, skolan blir ännu mer kaosartad, otryggheten på gator och torg ökar, o.s.v. Vi ska heller inte utesluta att vi under kommande mandatperiod t.o.m. kan tvingas låna med en ökad statsskuld som följd.

Överenskommelsen

Jöken innehåller en önskelista där de i överenskommelsen ingående partierna (S+MP+C+L) har listat sina hjärtefrågor. Det viktigaste står dock redan i punkt 1 – att det finanspolitiska ramverket ska hållas. Det är ett antal principer för budgetarbetet som ska garantera att underskott inte skapas över en konjunkturcykel, snarare överskott. Därmed faller i princip alla andra förslag på önskelistan, eftersom något utrymme för allt som står på den inte finns med dagens invandringspolitik.

Det låter visserligen lockande med;

Bättre villkor för företagande och entreprenörer (punkt 2), En omfattande skattereform (3), Sänkt skatt på arbete och grön skatteväxling (4), Förstärkning av bidrag till kommuner och landsting (5), Bättre villkor för pensionärer (6), Införandet av familjevecka (7), Gynnsam beskattning av växande företag och utökat RUT (16), Bygga ut den digitala infrastrukturen i hela landet (22), Bygga ut infrastrukturen i hela landet (28), Ökad punktlighet för svensk järnväg (29),  Nyanlända snabbare in på arbetsmarknaden (40), Ta bort flyttskatten (45), Förbättra kunskaperna i skolan (49), Skapa studiero (53), Reformera lärarutbildningen (56), Korta kötiderna i vården (58), Primärvårdsreform (60), Investera i personalen i vård och omsorg (62), Bekämpa psykisk ohälsa (63), Säkerställa den personliga assistansen (64), Förstärkning av försvaret (68), Fler poliser (69) och att Öka biståndet (71).

Detta känns dock mer som en önskelista ett barn skriver till jultomten, med vackra fraser och ytterst lite substans. De konkreta förslagen lyser med sin frånvaro och i många fall ska frågorna utredas och beredas så att ny lagstiftning kan vara på plats tidigast 2020 – 2022..…om det finns resurser och om det ryms inom det finanspolitiska ramverket. Jöken som skrivits av de fyra partierna S, MP, C och L är ett närmast skrattretande uruselt underlag, ett flumdokument, endast värdigt en bananrepublik där ledarna saknar all heder, sans och respekt för sina väljare.

T.o.m. ett barn förstår att ytterligare 600 till 700 000 nya utdelade uppehållstillstånd under perioden med en kärvare bostadsmarknad, ett tryck uppåt på räntorna och en åldrande befolkning på sin höjd ger utrymme för några få punkter på denna lista att genomföras.

Sverigedemokraterna inte utan skuld

Sverigedemokraterna står, enligt Fria Sidor, inte utan skuld till dagens katastrofala utveckling. Istället för att, efter riksdagsinträdet 2010, ägna all kraft åt att opinionsbilda riktat mot hela svenska folket, vara ett kritiskt och högljutt oppositionsparti, att flytta åsiktskorridoren, fortsätta bygga upp folkrörelsen, ingå samarbeten och ekonomiskt stödja fria alternativa medier har man valt vägen att tona ned, att blidka och att vilja bli rumsrena. Man byter t.o.m. till en grupp i EU-parlamentet (ECR) som enbart vill reformera EU och med en talesperson som förespråkar massinvandring, allt för att man hoppas på ett nytt konservativt block i svensk politik. Trots alla dessa försök till anpassning har man ständigt fått kalla handen och står idag helt utan politiskt inflytande och massinvandringen har aldrig varit högre.

Det är en obegriplig strategi att söka samarbete med samma partier som gjort allt för att utestänga SD och accelerera massinvandringen till Sverige. Vi har nu facit, redan åtta år och snart fyra till. Slutsatsen måste vara att det kommer krävas en majoritet med invandringskritiska partier i Sveriges riksdag innan vi får se någon förändring. Då är det full gas varje dag, som SD faktiskt utlovade 2015. Det duger inte att enbart passivt fånga upp det missnöje som följer i takt med den ökande massinvandringen.

Löfven vinnaren

Löfven är vinnaren eftersom han dels kan sitta kvar som statsminister och basa för regeringen, dels för att de borgerliga partierna splittrats. Vänsterpartiet har samtidigt spelat ut sitt enda kort redan innan spelt börjat, eftersom man aldrig kommer att rösta för en M+KD-budget istället för en S+MP. Med en rambeslutsmodell, vilket gäller budgeten, kan V inte välja ut enskilda förslag man inte gillar och rösta emot, utan måste då stödja en budget som läggs av M+KD, vilket aldrig kommer att ske. Sjöstedts snack om inflytande är således inte vatten värt.

De stora förlorarna är dock Centerpartiet och Liberalerna. De har försakat att kunna driva en borgerlig politik i utbyte mot ett värdelöst papper med punkter som sannolikt aldrig ens kommer att kunna genomföras, annat än symboliskt samtidigt som de idag är paria bland borgerligt sinnade väljare. Något Fria Sidor tror inte kommer att avta med tiden, som Björklund hoppas på.

Moderaterna och KD kommer sannolikt att öka i opinionen på bekostnad av C och L men Åkessons konservativa block är enbart en dröm. Han bortser helt från att Moderaterna är ett parti som historiskt varit för öppna gränser och invandring med starka kopplingar till näringslivet och i förlängningen Wallenberg, samma ägarfamilj som bjuder in Lööf/Löfven till Bilderberggruppens årliga möten. Han glömmer också att KD har en stark kristen falang för vilka medmänsklighet till de s.k. flyktingarna (eg. ekonomiska migranter) aldrig kommer att upphöra.

För Fria Sidor spelar det ingen roll vilken av de sju partierna i Sjuklövern som regerar landet, det kommer bli massinvandring oavsett.

Sverige förloraren

Sjuklövern, med Löfven som härförare, vann striden och lyckades hålla SD utanför allt inflytande men förlorade slaget. Inget av dessa sju partier förtjänar att någonsin igen få svenska folkets röster. De har alla, på olika sätt, svikit sitt uppdrag att göra Sverige till ett bättre land för kommande generationer svenskar.

En dag som denna har vi rätt att känna förakt och avsky mot Sjuklöverns politiker och kalla dem vid dess rätta namn – landsförrädare. Ett starkt ord kan tyckas men är det inte ett landsförräderi dessa politiker i Sjuklövern håller på med?