I rekordfart mot den nya världsordningen – The Great Reset

Indoktrinerad eller fri?

Ett nödvändigt område att fördjupa oss inom är The Great Reset, ett annat namn för den nya världsordningen (NWO). Corona blev startskottet och psykopaterna säger själva att vi ska ha en ny världsordning vare sig vi vill det eller inte och vi bör ta dem på orden. Fria Sidor kommer i ett antal inlägg titta på The Great Reset och den framtid man planerat för oss. Kanske kan vi kalla den – det digitala slavsamhället. Detta inlägg är en första introduktion med ett extra fokus på området utbildning för att ge en första glimt in i framtiden.

The Great Reset

The Great Reset är ett annat namn för den nya världsordningen (NWO) som i sin tur är tätt sammanlänkad med Agenda 2030, en överenskommelse mellan 193 länder i Förenta nationerna år 2015. Det finns 17 globala mål för det man kallar hållbar utveckling, allt från miljön, klimatet och bekämpandet av fattigdom till hälsa, jämlikhet och rättvisa – frågor alla kan känna sympati för men få inser vad åtgärderna, för att nå målen, betyder i praktiken. Målen i Agenda 2030 är inte legalt bindande utan det är upp till varje land att välja hur man vill genomföra dem. Sverige har som vanligt tagit på sig rollen att vara bäst i klassen och riksdagen röstade december 2020 igenom regeringens förslag att göra agendan till svensk lag.

Förenta nationerna (FN) ingick 2019 ett partnerskap med World Economic Forum, en sammanslutning för de globala finansintressena, om genomförandet av Agenda 2030. Det betyder att inte längre bara politiker arbetar för de globala målen utan också näringslivet. Verktyget för att åstadkomma det är något man kallar Environmental, Social och Corporate Governance (ESG).

Ett viktigt nytt begrepp, som från ingenstans, blivit ett argument för införlivandet av ESG är – Stakeholder Capitalism. Tanken är att ett företags främsta uppgift inte längre är att generera vinst för att möjliggöra återinvesteringar för framtiden, utan att man också ska ha andra mål. Det kan vara mål för jämlikhet, mångkultur, koldioxid, välgörenhet, HBTQ, inget barnarbete, minimilöner, återvinning, rasism, vaccinering, rättvisa skatter och coronaregler, m.m.

Företag som vill överleva måste ta andra hänsyn än strikt ekonomiska eftersom massmedierna, samhället och kunderna kommer att rata de som syndar mot hållbarhetsmålen. Företag har alltid behövt ta dessa hänsyn för att inte förlora kunderna. Det nya är att det inte längre är kunderna som väger för och emot innan köp utan att någon annan centralt redan bestämt vad som är hållbart och inte. De kunder som då väljer något ohållbart alternativ riskerar istället, paradoxalt, i sin tur att ratas av sina egna kunder.

Vi kan tro och tycka vad vi vill om Agenda 2030, NWO, The Great Reset, ESG, o.s.v. Det är dock odiskutabelt att de alla, i praktiken, innebär en maktförskjutning – från de många till ett fåtal. Även om inget av detta officiellt är tvingande utan sker i form av frivilliga åtaganden ser vi tydligt att i verkligheten skapas det ett enormt tryck på enskilda, politiker och företag att följa agendan.

Det finns inte någon lag i Sverige att vi måste stå i kö men den som tränger sig kan räkna med ett hårt tryck från alla som står i den att inte bryta mot den oskrivna regeln. Dessa, på pappret, frivilliga åtagandena fungerar på exakt samma sätt.

Vem som bestämt vad som är hållbart och inte blir för de flesta av underordnad betydelse. Någon annan, ingen vet riktigt vem, har bestämt vad som gäller.

Centralisering och digitalisering

Centralisering är nyckeln till maktkoncentration och digitalisering nyckeln till centralisering.

Det började med att vårt demokratiska inflytande centraliserades – från byrådet till tinget, från riksdagen till EU och i ett sista steg från EU till NWO.

Informationen följer exakt samma utveckling, från sten till papper, från hålmaskiner till lokala datorer, från centrala datorer till nätverk och i ett sista steg till molnet. Information som tidigare enbart fanns lokalt finns nu lättillgänglig i molnet.

Det man upprepar gång på gång är att dagens kapitalistiska system har misslyckats och måste ersättas med ett helt nytt system som man till fullo länkar till ESG, d.v.s. tar hänsyn till alla stakeholders och styr mot målen i Agenda 2030 – ett system som är mer likt planekonomi då alla aktörer är uppbundna att följa samma mall.

Borta är myriaden av diversifierade storföretag och kunder, småföretag, lokala politiker, självständiga journalister, nationalstater och mångfald. Istället styrs allt av förutbestämda agendor satta av några ansiktslösa makthavare som påverkar de stora globala, gränslösa organisationerna i den riktning de önskar – dessa bestämmer sedan vad som är hållbart och inte. Eftersom alla följer samma agenda kan vi bara dra en enda slutsats – mångfalden och toleransen för olikhet är död. Vi är i rekordfart på väg rakt in i en monokultur – en steril, kall och okänslig ny världsordning där allt de propagerar för och lovordar i själva verket är precis tvärtemot mot vad de säger. George Orwell skulle blivit häpen över hur de globala makthavarna lyckats lura och förvränga verkligheten så mycket att den i allt väsentligt t.o.m. överträffar hans eget verk – 1984.        

En viktig insikt, även om det inte nödvändigtvis måste vara så, är att analogt är lika med lokalt och digitalt är lika med centralt. Digitaliseringen är i alla fall en nödvändig förutsättning för centralisering och kontroll. Så länge det finns analoga delar i systemet är en total kontroll och övervakning omöjlig. Vi kan ta kontanterna som exempel. Pengar i form av sedlar går inte att kontrollera. Digitala pengar på ditt bankkonto går att spåra fullt ut.

En vision som förts fram av ledande företrädare för NWO är att i stort allt ska digitaliseras och förses med microchip och sensorer – från växter, färg, träd och bilar till lampor, djur och människor. Informationsinsamling sker genom övervakning – i trafiken, i gathörn, på flygplatser, arbetsplatser, i skolan, i hemmet samt genom våra mobiltelefoner och datorer.

För att göra denna utveckling mer gripbar och konkret, låt oss titta lite närmare på ett område – utbildning.

Den nya normala utbildningen

I samband med corona har man tagit ett jättekliv mot en digitaliserad utbildning. Den gamla utbildningen där elever samlas i en klass med en lärare kommer på sikt förvinna. Det sker inte över en natt men riktningen är glasklar.

År 1998 skrev dåvarande president, Bill Clinton, under en exekutiv order 13111, där en arbetsgrupp tillsattes med syfte att utarbeta en standard för att göra distansinlärning mer tillgänglig. Arbetsgruppens slutsats som kom år 2000 var att den teknologiska utvecklingen gjort att många utbildningsbehov enbart kan tillgodoses genom teknologibaserad inlärning. En annan slutsats var att denna digitaliserade utbildning bör ske i avgränsade moduler, där eleven klarar av och blir godkänd på en, innan de börjar på nästa. Detta är idag en standard inom alla digitala utbildningssystem (Learning Management Systems). Kunskap blir i detta system tydligt definierad, digital (rätt eller fel), standardiserad och linjär.

Standarden utarbetades sedan på uppdrag av det amerikanska försvarsdepartementet i något som kallas SCORM, Sharable Content Object Reference Model.

Den amerikanska militären hade redan i datorernas begynnelse, intresse av att studera interaktionen mellan människa och datorskärm. En guldgruva för dem blev alla som spelade datorspel. Militären etablerade därför tidigt ett samarbete med spelutvecklarna. Miljoner ägnar sig åt spel online och militären har kunnat samma information om hur datorspelarna interagerar i denna virtuella värld.

SCORM är en uppsättning regler för hur användaren upplever och interagerar med innehållet, där man har ett bestämt antal valmöjligheter genom utbildningsmaterialet, möjlighet att märka modulerna som avklarade samt fastställa vad som är acceptabla nivåer för ett godkänt resultat. Systemet har utvecklats i ett antal versioner sedan 2004. 2011 introducerades nästa generation som kallas Tin Can API, eller Experience API (xAPI).

Samtidigt som dessa system utgör en standard för utvecklare är de skapade för att möjliggöra insamling av information från användarna. De som skapar inlärningsmodulen kan med hjälp av dessa verktyg samla in information från alla system och lagra dem centralt.

Det intressanta med denna utveckling är att det går att tjäna pengar på den. Centralt för denna möjlighet är att politikerna tydligt bestämmer vad kunskap är och hur eleverna uppnår den. För detta krävs standardisering. När man fastställt kunskapsmålen är det en enkel sak att skapa olika digitala program som uppnår dem, där digital teknik med kameror och sensorer mäter framstegen. Ett projekt genomfördes nyligen på en förskola. En grupp förskolebarn fick lägga pussel genom att klicka på en stor skärm. Kameror och sensorer registrerade dem och systemet graderade sedan barnen efter hur de agerat socialt tillsammans med de andra barnen.

Den observante har noterat att myndigheterna under en tid i allt högre grad standardiserat utbildningen efter det som kallas värdegrund. I stort är detta endast ett förstadium till att helt kunna eliminera lärarna. När allt följer en och samma mall, en standardiserad värdegrund, är redan halva arbetet gjort för att införa en digitaliserad utbildning. Det är en minimal skillnad mellan en lärare som rabblar upp en fastställd, standardiserad värdegrund eller en AI-robot som gör det. Lärarens nya roll blir att övervaka inlärningen.

Två illustrativa exempel på framtidens digitala utbildning

Låt oss avslutningsvis illustrera detta för att konkretisera. Exemplen kanske är något överdrivna men de ligger ändå nära vad vi ser om vi bara lyfter blicken något och liknande projekt har redan genomförts i USA.

Linda, sex år, sitter framför en interaktiv storbildsskärm tillsammans med andra barn. Barnen tittar på en lärare som är artificiell och framställd genom AI. Uppgiften är att minnas fem djur och sedan, tillsammans, bestämma vilken ordning de såg dem. Linda frågar ett av barnen men inte de andra och får en vibration i sina glasögon med instruktionen att också fråga de andra. Linda talar mer än de andra barnen och en röst ber henne att låta de andra tala. Elsa, också hon sex år, frågar alla barnen och får därför ett rött hjärta på sin skärm. Linda får gå om modulen och uppmuntras att tala mindre och fråga alla. Elsa kan gå vidare till nästa modul. Allt registreras och lagras.

Erik, 26 år, går en företagsutbildning. Ämnet är hållbarhet. Utbildningen sker digitalt och görs i hemmet. Alla på företaget måste godkännas. Erik ser några filmer och ska sedan svara på ett antal frågor. En grupp är präglad av mångfald, en annan av vita män. Frågan är vilken som är hållbar? Svarar Erik rätt går han vidare och får poäng, annars inte. Han får sedan se en vindsnurra och ett kärnkraftverk. Svarar han fel, leds han till en modul som visar en film om förnybar energi, för att sedan ges en ny möjlighet att svara på frågan. Eriks alla svar och hans biometriska data lagras och finns sedan tillgängliga för ledningsgruppen.

Tack för att du läser Fria Sidor!