Idag är Julen en tid för gemenskap och spänd förväntan. Många uppskattar en trevlig julmiddag och inte minst barnen ser fram emot att få något extra i de inslagna paketen. Nuförtiden väljer många att också göra Walt Disney och Kalla Anka till en tradition i julfirandet. Men var kommer denna tradition ifrån och hur kommer det sig att vi har Jesus födelsedag dagen efter Julafton? När började traditionerna med julgranen, julskinkan, bocken, gröten, julklapparna, tomtenissarna, o.s.v.? När du börjar gräva i detta inser du snart att det är ett ämne som med lätthet skulle kunna rymma en hel professur på något av våra universitet. Insikten kommer att ingen behöver veta någonting om detta för att fira Jul. De allra flesta klarar sig utmärkt utan några djupare kunskaper. Ändå kan det vara spännande att veta lite mer och för dig som är nyfiken har Fria Sidor gjort en summarisk men ändå, förhoppningsvis, sammanhängande redovisning. Del 2.
Jämförande mytologi
Den som studerar jämförande mytologi, d.v.s. myter som finns i olika kulturer finner att vår egen kristna berättelse om Gud, sonen som klev ner på jorden, föddes av en jungfru och sedan återuppstod har funnits i hundratals olika former långt innan vår egen berättelse tog form. Det finns mängder av varianter och ofta är dessa jämförelser föremål för häftiga debatter där underliggande intressen av att försvara eller stjälpa har betydelse. Man ska alltid vara ödmjuk när man granskar historia långt tillbaka i tiden och även om varje enskild jämförelse exakt stämmer eller inte, är den stora bilden tydlig – historiska berättelser hör ofta samman och har lånat myter från varandra. Fria Sidor ger här ett exempel men det är inte oomstritt. Skälet är att vi här ska bedöma och tolka källor som är tusentals år gamla.
Mithra
Berättelsen om Mithra, etablerades i hinduiska Indien för ca: 4100 år sedan. För ca: 2500 år sedan hade myten vandrat till Persien och religionen Zoroastrismen för att föras vidare till Romarna. Forskare har kunnat spåra vår egen berättelse till 450 år före Kristus till Persien. Vår egen Jesus är på många sätt lik berättelsen om Mithra.
Mithra, Solguden, Sol Invictus, levde som alla andra heliga gudar, uppe i himlen. Gudarna såg med förskräckelse på det som hände hos människan nere på Jorden och sände därför, av omtanke, sin egen son ner till Jorden för att lyfta av det mänskliga lidandet. En dag steg så denna son, Mithras, ner till jorden, utrustad med en fackla i ena handen och en kniv i den andra. Han föddes i en grotta, Petra Genetrix, den 25 december. Födseln bevittnades av flera herdar och vise män (Magi) som medbringade gåvor och sedan spred nyheten vida utöver världen. Mithras föddes vuxen och hade strålar runt sig som en sol.
Mithras tid på jorden var fylld med givmildhet och goda gärningar. Följd av sina 12 apostlar (de 12 stjärntecknen i Zodiaken) utförde han mirakel, helade de sjuka, fördrev onda andar och återuppväckte de döda. När han sedan kände att tiden var kommen åt han sin sista måltid med sina närmaste, dog sedan en brutal död och begravdes i en grotta. Han återuppstod för att åter bege sig till himmelen och lovade ett evigt liv till alla troende.
Den romersk-katolska kyrkan antog efter överläggningar den 25 december som Jesus födelsedag (den ortodoxa kyrkan har 7 januari). Jesus ansågs först ha fötts i en grotta. Jesus avbildades med en aura av solstrålar runt sig. Vi har dessutom ljuset från polstjärnan. Jesusbarnet hittas av magiker som följer denna stjärna och han besöks av fåraherdar. Jesus utförde underverk, helade sjuka och återuppväckte döda. Jesus åt en sista måltid och återvände till himmelen.
Det finns även likheter mellan religionerna i de olika sakramenten som dop i vatten, nattvard och konfirmation liksom en tro på själens odödlighet. Mithras följde Zodiaken, de 12 stjärntecknen, Jesus hade tolv lärjungar och Israel hade tolv stammar.
Faktum är att denna Mithra på den tiden gjorde så stort avtryck att han tog sig ända till Northumberland på gränsen till Skottland. Än idag finns ett tempel bevarat efter honom, endast ett stenkast från Saint Paul’s katedral i centrala London.
Myten om Mithra är bara en av hundratals variationer på samma tema. Kanske kan vi säga att vår egen berättelse tillhör den populäraste och som har förekommit i de flesta civilisationer under alla tider. Det var denna berättelse som den romersk-katolska kyrkan gjorde till sin egen. Dyrkan av Mithra förbjöds sedan av Romarna och alla fysiska spår av religionen förstördes.
Processen
Fria Sidor skriver inte detta för att förminska eller skända någons tro. Samtidigt är det viktigt att förstå vår historia och sätta in den i ett sammanhang. Vi kan idag tro att den senaste versionen alltid har funnits och att det är ”originalet”. Det stämmer dock inte. Istället ska vi se detta som en process där olika tro och olika religioner muterat, ibland snabbt och kanske av tvång, ibland under en längre process. I fallet med vår egen Jul och dess kristna rötter, finns de således inte där. Istället skedde successiva transformeringar från Indien, till Persien, till Romarna, via Judendomen till det Nya Testamentet och den tidiga kristendomen till den romersk-katolska kyrkan, som tidigare nämnts, gjorde Julen till sin egen 534 e.kr.
Vid en närmare granskning fanns här många olika skolor där t.ex. Judendomen inte alls erkänner Jesus som guds son. Enligt dem var han en mindre betydelsefull person. Inte ens de tidiga kristna kunde enas om ifall Jesus var en verklig person eller om han mer skulle tolkas som en andlig företeelse. De kristna upptäckte dock snabbt att hedningarna hade svårt för detta med diffusa personer som gudar utan mycket snabbare tog till sig budskapet om Jesus var en person av kött och blod. Så var den saken avgjord. Under den följande processen, fram till nutidshistoria har kristendomen, först under romersk-katolskt överinseende, senare också under protestantismen ständigt tagit beslut om och ändrat, fram och tillbaka, vad av hedningarnas egna traditioner och bruk som också skulle officiellt tillhöra Kristendomen. Vi kan enkelt förstå detta om vi ser på dagens utveckling där man idag tillåter homosexuella och kvinnor att vara präster samt samkönade äktenskap. Kristendomen fortsätter således, då som nu, att anpassa sig efter hedningarnas påbud för att försöka blidka och fortsätta vara relevant.
Ibland hörs argumentet att kristna minsann firar Jul men att muslimer och judar inte gör det. Slutsatsen blir att det är en kristen högtid men så har inte alltid varit fallet. Många varianter av protestantismen såg Julen som en hednisk högtid. Den romersk-katolska kyrkan gjorde den till sin först 534 e.kr. I Bibeln firade ingen Jul. Hedningarna tycks i alla fall ha firat Jul under många tusen år tillbaka. Det kristna inslaget har, trots allt, varit en del av vår kultur i tusen år. Kommersialismen kanske 150 år och Kalle Anka 57 år. Vår Jul idag är således en blandning från många olika influenser. Mer om detta i den nästa, sista, delen…..
Tack för att du läser Fria Sidor!
