I den första delen kunde vi se att de viktiga nyhetsbyråerna ingalunda är oberoende. De domineras helt av judiska personer. Antingen som ägare, styrelseledamöter eller i ledningen. Det är ingen oviktig fråga utan istället helt central för att kunna värdera den information som skickas ut över världen till tusentals olika medieföretag. Detta skulle knappast accepteras, och vara en icke-fråga, om det istället varit kineser, muslimer eller ryssar som stod för detta oproportionerliga inflytande. Fria Sidor kan konstatera att myten, som så många innan har pekat på, inte är en myt utan en verklighet. I detta inlägg ska vi titta på tidningarna i Sverige.
I Sverige har vi ett antal stora tidningsföretag. Bonnier, Schibsted, Stampen, Mittmedia, Kinnevik och Mitt-I får anses vara bland de större. Tidningarna delas i denna granskning in i storstadstidningar, landsortstidningar och gratistidningar. Vi har också idag en webbnärvaro att ta hänsyn till som behöver granskas. Antal läsare och abonnenter anges nedan i tusental inom parentes. Uppgifterna för Sverige avser år 2013.
Storstadstidningarna
DN (283) är störst följt av Aftonbladet (199), Expressen/GT (193), Göteborgs-Posten (191), SvD (160), Sydsvenskan (100), Dagens Industri (99), Skånska Dagbladet (27) och Dagen (17).
Av dessa äger Bonnier – DN, Expressen/GT, DI och Sydsvenskan med en samlad upplag på (675). Schibsted äger – Aftonbladet och SvD med en sammanlagd upplaga på (359). Stampen äger – Göteborgs-Posten (191). Skånska Dagbladet är det enda lokalägda dagspressföretaget i Skåne. Dagen, en kristen dagstidning, ägs av Mentor Medier ett kristet mediehus.
Räknar vi samman det judiska intresset 100% Bonnier, 100% Stampen och 25% Schibsted blir det (955) av totalt 1269 eller 75%.
Landsortstidningarna
Helsingborgs Dagblad (70) är störst följt av Dalarnas Tidningar (52), Nerikes Allehanda (50), Nya Wermlands-Tidningen (47), Östgöta Correspondenten (47), Upsala Nya Tidning (46), Borås Tidning (41), Barometern och Oskarshamnstidningen (40), Norrköpings Tidningar (38) och VLT (34).
Av dessa äger Bonnier – Helsingborgs Dagblad, Schibsted äger ingen, Stampen äger Nerikes Allehanda (till 2015 sedan Mittmedia), VLT (till 2015 sedan Mittmedia), NTM-koncernen äger Östgöta Correspondenten och Upsala Nya Tidning (med Axel Johanssons Donation), Norrköpings Tidningar, familjen Ander äger Nya Wermlands-Tidningen, Mittmedia äger Dalarnas Tidning, Gota Media äger Borås Tidning, Barometern och Oskarshamnstidningen.
Vi måste granska några mediehus här. Mittmedia ägs av Nya Stiftelsen Gefle Dagblad till 70%. Gefle Dagblad grundades 1895 av boktryckaren Linkoln Blom och den förste redaktören var Theophil Peterson. Styrelseordföranden är Jan Friedman och Per Bowallius är VD. Det framgår att man önskade arbeta för ”verkligt framåtskridande i samhället”. Den andra stora ägaren är Stiftelsen Press Organisation som har 30% och ska uttryckligen verka för liberala värderingar.
NTM-koncernen har en lång historik från 1723 där prästen Reinerus Broocman startar boktryckeri i Norrköping. Hans släkting Johan Edman startar sedan Norrköpings Weko-Tidningar. Koncernens huvudägare är idag Erik och Asta Sundins Stiftelse till 70%. Stiftelsen leds av 3 personer. En av dessa ska enligt testamentet från 1947 utses av Moderata Samlingspartiet. 2011 kom de två andra styrelsemedlemmarna från familjen Lundbergs sfär.
Släkten Anders ägande började med att Ernst Tyko Ander, son till färgaregesällen Tyko Valfrid Andersson och Gustava Petersdotter, som köpte Nya Wermlands-Tidningen 1914.
Gota Media ägs till 50% av stiftelsen Barometern och till 50% av Tore G Wärenstams Stiftelse. Styrelseordförande är Bennie Olsson och VD Boine Gepertz. Stiftelsen Barometern bildades 1947 för att trygga utgivningen av Kalmartidningen Barometern. Stiftelsens uppdrag är att långsiktigt verka för att vi inom tidningarnas spridningsområden har fortsatt tillgång till fri och obunden press. Kursangivelsen i de ursprungliga stadgarna är att trygga utgivningen av tidningen Barometern som organ för kristna värderingar, sund konservativ samhällsuppfattning samt näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tore G Wärenstam var journalist och moderat politiker. Han var ägare och redaktör på Borås Tidning. Vid sin död 1980 testamenterade han sitt resterande aktieinnehav i BT-koncernen till stiftelsen vars syfte är att ”främja utbildningen inom tidningsmannayrket och tillgodose kulturella ändamål”. Styrelsen leds av Jan Öjmertz, Bertil Larsson, Per Johansson och Katrine Andersson.
Sammanfattningsvis förefaller det som om dessa stiftelser och lokala mediehus haft grundare som ärligt kämpat för liberala och konservativa värderingar och från vad Fria Sidor kan bedöma finns här allt i huvudsak traditionellt svenska intressen. Frågan är sedan om man lever upp till grundarnas intentioner? Det är dock inte syftet med denna granskning.
Räknar vi samman det judiska intresset blir det idag, efter Mittmedias köp av Nerikes Allehanda och VLT (tidigare Stampen) – endast Helsingborgs Dagblad som faller inom denna kategori således (70) av totalt (465) eller 15%.
Gratistidningar
DirektPress är störst med (874) följt av Lokaltidningen Mitt-i (855), Metro Stockholm (341), Metro Göteborg (149), Metro Skåne (134), Annonsbladet Dalarna (117), Uppsalatidningen (95), Västerås Tidning (90), Mitt Dalarna (89) och Linköpings-Posten (80).
DirektPress ägs av Lars Roland Tipner som är grundare av svensk direktreklam. Mitt-i köptes av riskkapitalbolaget Segulah 2014 (på hebreiska ”de utvalda”), tidigare Stampen, med nyckelpersoner Gabriel Urwitz och Jörgen Centerman. Metro ägs till 65% av Kinnevik och till 35% av Schibsted. Annonsbladet Dalarna ägs av Guy Kling. Uppsalatidningen ägs av DirektPress (ovan). Västerås Tidning ägs av DirektPress. Mitt Dalarna ägs av MittMedia. Linköpings-Posten ägs av Swepress Media som troligen kontrolleras av Bengt Hilding Ingemarsson, även om detta inte helt kunnat bekräftas.
Det enda renodlade judiska intresset är Segulah och Schibsteds andel i Metro. Metro är i sig så stora så man inrättar sig i ledet så att säga och tidningen kan knappast säga företräda svenska intressen, å andra sidan kan det gälla en del svenska lokala mediehus också som också ”tvingats anpassa sig” till den ”rätta värdegrunden” som numer är internationell. Fria Sidor räkna här inte in Kinnevik eftersom vi inte granskar vad man skriver utan ägande, styrelse och ledning. Skulle vi granska vad man skriver, behövs andra definitioner och parametrar och är en betydligt djupare analys som får vänta till senare tillfälle.
Således (855) + Schibsteds andel 25% av 35% i ägande (55) totalt (910) av 2824 eller 32% får anses representera renodlade judiska intressen.
Webben
Aftonbladet är störst med (8821), d.v.s. 8,8 miljoner besök per vecka 2013 följt av Expressen (4254), DN (2055), SvD (2124), DI (729), GP (766), Sydsvenskan (621), HD (319), DT ( 218) och NA (281).
Räknar vi samman det judiska intresset blir det (11480) av totalt (20188), eller 57%. Då har vi räknat Schibsted till 25% baserat på ägandet av ett antal större amerikanska banker.
Judiskt ägande
De samlade besöken per vecka är (20188). Den betalda upplagan för storstadstidningarna (1269), för lokaltidningarna (465) och för gratistidningarna (2824).
Ska vi då försöka sammanväga detta på något sätt. Det är ingen lätt uppgift men syftet med detta är en översiktlig granskning, ingen vetenskaplig rapport. Det räcker för vårt syfte – att utröna det judiska ägandet, styrelsenärvaron och ledarskapet. Här har Fria Sidor gått på styrelsen och ledarskapet endast då ägarförhållandet varit oklart. Annars utgår vi från att ägandet är det intresse som styr.
Webben är så klart det viktigaste men få läser djupare där utan det som förmedlas till oss är mest rubriker, bilder och snabba budskap. Man väljer själv på ett annat sätt vad man vill läsa. En betald och tryckt tidning ger en annan möjlighet till fördjupning och ledare, debatt, reportage, e.t.c. får en större tyngd. Vi har betalat för det vi läser och då får man anta att tidningarna också uppskattas och läses. Samma gäller landsortstidningarna. Gratistidningarna kan om de har ett bra redaktionellt innehåll i viss mån jämställas med landsortstidningen.
Storstadstidningarnas inflytande får ändå anses väga tyngst. De når Stockholm, Göteborg och Malmö. Det 75% judiska ägandet där väger därför tungt. Efter detta kommer webben genom sin enorma räckvidd och antalet besökare. Landsortstidningarna följer efter detta men gratistidningarna har genom sina stora upplagor också en stor tyngd. Mitt-i delas ut till alla hushåll i Stockholm och har ett redaktionellt lokalt innehåll som intresserar många.
För skoj kan vi väga samma detta med vikter. Det kanske är överkurs men det vore ändå intressant att se var man då landar i för totalsiffra. Det är Fria Sidors privilegium att sätta vikterna men var och en kan fundera.
Fria Sidor ger storstadstidningarna en vikt på 50% baserat på inflytande och att man just når beslutsfattare. Efter det kommer webben med 25%. Lokaltidningar och gratistidningar får samma vikt, mest beroende på gratistidningarnas stora upplaga, framför allt i Stockholm. De får således 12,5% var.
Väger vi då samma detta representerar det judiska ägandet (0,5*0,75+0,25*0,57+0,125*0,35+0,125*0,15) 58%.
Sammanfattning
Fria Sidor har gjort ett försök att uppskatta det judiska ägandet. Det har alltid varit en fråga som ofta tagits upp, men förnekats av etablissemanget. Det är en icke-fråga vi aldrig får tala om. Trots att vi aldrig skulle acceptera att kineser, ryssar eller muslimer dominerade vår egen media så tycks vi göra det när det kommer till just judar.
Judiska intressen dominerar helt inom de tryckta och betalade dagstidningarna med 75%. Aftonbladets stora upplaga på webben och Fria Sidors antagande om endast 25% för det judiska ägandet, gör att där sjunker siffran till 57%. Gratistidningarna har 35% judiskt intresse mest p.g.a. Mitt-i och dess stora upplaga (tidigare Stampen). Inom betalade landsortstidningar syns, i denna granskning, inget större spår av judiskt ägande, endast 15% genom Helsingborgs Dagblad.
Fria Sidor, baserat på granskningen ovan, dra slutsatsen att bara inflytandet baserat på ägande är sammantaget för tidningarna 58%. Med en så dominerande ställning drar man (eller ska vi säga skjuter) vagnen i den riktning man så önskar. Landsortsmedia hänger med på tåget, om än kanske motvilligt i vissa fall. I praktiken innebär sådana här siffror bara för ägandet en total dominans. Utöver ägandet kommer sedan den påbjudna värdegrunden som en kvävande filt som alla måste anpassa sig till. Anna Hagwalls analys får därför anses i allt väsentligt bekräftad. I synnerhet eftersom de mindre lokaltidningarna tar mycket av sin information från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) som vi visat har 55% judiskt ägande. Fria Sidor har visat att medieägandet är i hög grad koncentrerat till judiska intressen, inte svenska, vilket inte är förenligt med en oberoende fri press. Medan vi väntar på att detta ändras kan du bidra genom att undvika dem, klicka eller betala för dem. Förhoppningsvis självdör de då. Köp aldrig något eller läs det som inte företräder svenska intressen. Använd din makt som konsument och visa vad du tycker.
