Den 27 januari är det ”förintelsens” minnesdag. Vi i Sverige ska då minnas det den judiska lobbyn vill att vi ska minnas. Våra barn ska införliva denna myt så att den också blir deras. Det av svenska folket finansierade ”Forum för Levande Historia” ska få våra barn och allmänheten att inte tänka själva. Vi ska återigen, rikta blicken mot judiskt lidande och deras öden samtidigt som ingenting, absolut ingenting, görs för att berätta vår egen historia om umbäranden, hjältemod och framgång, våra gemensamma förfäder, våra egna svenska berättelser och myter. Vi har sedan andra världskriget attackerats och indoktrinerats av den judiska lobbyn och kulturmarxisterna som ockuperat varje del av vårt samhälle. Man har velat lösgöra oss från vår gemensamma svenska historia, den som håller oss samman som folk. I dess ställe har man i centrum placerat en myt, som vi påtvingas varje dag, från ett annat folk – den om ”förintelsen”. Ingenting är viktigare än att få svenska folket att inse att den inte är sann. Först då kan vi börja tänka själva och ta kommando över vår egen framtid. Svenska folkets framtid.
Judisk tro, inte vår
Judarna får gärna tro att de är det av Gud utvalda folket, att de har fått ett land av samma Gud och att 6 miljoner förintats. Det är dock deras egna myter som vi inte alls har någon skyldighet att omfamna. Vi svenskar måste berätta vår egen gemensamma historia. Tyvärr ser det inte ut så i Sverige idag. Istället påtvingas vi alla dessa myter, som inte på något sätt har med oss att göra. Judiska lobbyn arbetar stenhårt med att bygga en gemenskap för den judiska diasporan. De har förstått att en viktig del är att ständigt återberätta sin historia, där även myter är en viktig del. Tyvärr arbetar de samtidigt på att vi svenskar inte ska göra samma sak utan i stället framställa vår egen historia som ond och något vi skall skämmas över. Eftersom många fortfarande tar ”förintelsen” för ”en självklar sanning” är det helt nödvändigt för vår egen överlevnad att, i självförsvar, punktera den. Idag används ”förintelsen” som ett effektivt verktyg att tvinga på oss massinvandring, mångkultur, öppenhet för allt och alla. Man länkar ondskan till nationen, folket, rasen och att sätta sitt eget intresse främst. Samtidigt gör de själva precis tvärtom och omfamnar alltid detta för sitt eget folk, Israel, det judiska folket och den judiska rasen (vilken de gärna använder modern DNA-teknik för att fastställa). Deras lobby driver en linje för dem, en annan linje för oss. Dubbelmoralen är total och allomfattande. Vi dör därför ut på sikt, både som folk och kultur men judarna består. Precis såsom är deras önskan, varför skulle man annars driva en linje för sig själv och en för oss?
Allt som vill överleva behöver en gräns
Judarna har skarpa gränser. De finns i Israel där man har en politik för judar, en annan för Palestinier. Endast judar kan gifta sig med varandra och endast judar kan bli medborgare. De vet, det som alla förstått i alla tider, att de inte kan överleva som folk om de inte har denna gräns. Samtidigt ska vi själva ha helt öppna gränser, låta alla jordens folk bli svenskar och vi uppmuntras varje dag genom den judiska propagandan att blanda oss med andra raser. Vi får inte vara stolta över vår egen historia, utan allt gott kommer utifrån. Vi är ett land byggt av migranter, vi har varit slavägare, vi har varit onda krigare. Det finns ingen svensk kultur, inga bra svenska traditioner, vem är egentligen svensk? Vår framtid ska omfamna hela världen och håller vi inte med får vi sparken. Därför är denna judiska lobby just nu svenska folkets värsta fiende. Deras främsta företrädare i Sverige är Bonnierföretagen. I deras tidningar läser du bara det som passar dem. Det är inte ryssen du ska vara rädd för, inte Putin och knappast muslimska terrorister heller för den delen. De dödar ett fåtal, inte ett helt folk. Det som verkligen dödar oss är den judiska lobbyn med sin propaganda som de tvingar på alla folk i varje västland. Tänk efter, den minsta cellen i världen kan inte överleva utan ett membran. Cellen väljer själv vad som är bra för den att släppa igenom och lämna ifrån sig. Exakt lika är det för landet Sverige och svenska folket. Utan gräns, inget land.
Mannen som bara skrev en bok
Fria Sidor ska i en serie titta på hur man först kom att inse att ”förintelsen” är en myt, och följa spåren i denna ökade kunskap fram till våra dagar. Det är en spännande resa att få återberätta och ta del av och mycket lärorik. En av de mest välskrivna ”böcker” som finns vad gäller ”förintelsen” skrevs av en student, Joel S. A. Hayward, i Nya Zeeland som ett examensarbete 1991 – ”The Fate of the Jews in German Hands”. Han hade som mål att undersöka ”förintelsen” och att titta på båda sidor, argument för den officiella versionen och emot. Det blev bara ett arbete. Han skrev inget mer eftersom han, vilket han inte förstod, skulle bli attackerad av judiska lobbyn från alla håll för sin nyfikenhet och egna forskning. Originalet fanns tidigare på nätet och fria Sidor har en kopia. Dock har Joel Hayward, idag långt senare efter att han skrev denna text, ett ”vanligt” liv som professor och han vill inte engagera sig i frågan. Arbetet är hans egen rättighet och vi lägger därför inte ut pdf-filen här. Serien bygger dock på denna forskning. Den som vill beställa verket i original kan göra det här.
Är de som granskar ”förintelsen” onda?
Judarna tycker i alla falla så. Så här skriver Simon Wiesenthal:
”En person som förnekar Auschwitz gaskammare är antingen nazist eller neo-nazist. Förutom detta är han troligen en idiot, för han ger sig in i ett område där, förutom barn och mentalt efterblivna, har någon möjlighet till framgång”
Han skrev detta 1989, 40 år efter andra världskriget. Under alla dessa år, förutom 3, har människor ifrågasatt berättelsen och de flesta av dem har varit varken nazister eller idioter. Dessa personer har också lyckats övertyga många andra, däribland framstående akademiker, att judar och andra inte gasades i en enorm ”förintelse”.
Faktum är att de historiker som sållar sig till den ”officiella” bilden har fått allt svårare att upprätthålla den inpräntade bilden. På punkt efter punkt har man fått retirera i takt med att man överbevisats. I fråga efter fråga har man ändrat den officiella bilden i förhoppning att folkets minne är kort. Först var det lampskärmar och tvål, det fick man backa på, sedan var det gaskammare i ”förintelseläger” i västra Europa, det fick man också backa på, sedan var det antalet ”förintade”, det fick man också backa på, sedan var det antalet som gasats, det fick man också ändra på och förde istället fram ”skjutningar” som en alternativ förklaring, o.s.v.
Samtidigt har den officiella versionen aldrig ändrats. I Sverige lär man fortfarande ut den ”gamla skåpmaten” och skolbarn världen över åker till Auschwitz för att se på dessa ”gaskammare” och påminnas och ondskan, så att vi aldrig glömmer. Världen står nu mellan två paradigm, ett som bygger på bevis, fakta och sanning, ett som bygger på de judiska lögnerna.
Professor Yehuda Bauer skrev 1984 att:
”Jag anser att förintelseförnekelse är en av de störta faror vi idag möter.”
Man har kommit att förknippa ordet ”revisionism” med något förljuget, vad gäller just ”förintelsen”. I själva verket är revisionism bara ett annat ord för att ompröva och granska det man f.n. tror är den bästa förklaringen. Det gäller inom alla vetenskaper. Det är grunden för den västerländska civilisationen att ifrågasätta, granska, tänka och ompröva, ingenting som är ont eller dåligt.
De flesta som intresserar sig för detta förnekar ingenting som vi vet har hänt. Vi vet att nazisterna var anti-judiska, vi vet att de, åtminstone en bit in i andra världskriget, hade som mål att driva ut judarna och vi vet att man hade ett nätverk av läger dit man förde judar men också andra man uppfattade som ett hot mot rikets säkerhet. Vi vet att många judar dog i lägren de sista månaderna av kriget, speciellt i tyfus. Vi vet att ”insatsgrupper” sköt många judar, inte för att de var judar utan för att de drev en väpnad kamp i civil förklädnad.
De flesta som granskar detta erkänner villigt detta eftersom det finns bevis för att det har hänt. Det man däremot avfärdar att det skulle funnits en central medveten plan att utrota just judar.
Ja, men ”förintelsen” är ju redan avgjort i domstolen i Nürnberg och senare ”rättegångar” i t.ex. Frankfurt, tänker du. Det du då kanske inte vet är att detta var inga domstolar där man prövade bevis, såsom sker i våra egna. Detta var domstolar som enbart fanns till för att fastställa tyskarnas skuld. Tänk dig en svensk domstol där du själv anklagas för något, där du inte får en försvarsadvokat som står på din sida, där domarna och åskådarna redan bestämt sig för att du är skyldig, där vittnen inte får korsförhöras, där bevis inte får granskas och där det du själv för fram helt ignoreras, eftersom du redan på förhand har bestämts vara skyldig till allt du anklagas för. Tänk dig också att du innan torterats svårt för att fås att ”bekänna”.
Idag är det 70 år sedan andra världskriget och man har nu granskat detta så länge att det står utom allt tvivel att den officiella versionen inte stämmer. Vi står därför inför en svår situation, mycket svår. Judiska lobbyn har, genom sina lögner och propaganda, sagt att den som ifrågasätter är ond. Men om vi nu vet att detta inte hänt, är det inte i så fall den judiska lobbyn som är ond? Vad händer då med människors bild av dem? Hur kommer svenska folket reagera när de kommer till insikt?
Det finns inget mellanläge. Antingen knäcker den judiska lobbyn oss, den västerländska civilisationen, dess nationer och folk – som sedan vilar under judiska lögner och myter för att för all framtid vara underkuvade, eller så står vi upp för sanningen och vår egen rätt att avgöra själva vad som hänt eller inte, med följden att deras lögner slår tillbaks på dem själva och deras nuvarande inflytande punkteras och blir till en fläck på marken.
Du har ett val – vägra ta del av lögnerna och rita om din inre karta och världsbild, eller var underkuvad, ge ditt självständiga tänkande till den judiska lobbyn och lev vidare i fablernas värld. Det är ditt livs viktigaste strid, den om dina egna tankar om det som verkligen hänt. En strid om din egen och svenska folkets rätt att få tänka själv.
