Richard D. Hall och Andrew Johnsson på Richplanet, en Sanningssökande sida i Storbritannien, har en intressant ingång till Apollofärderna. De menar att det vi fått se absolut är falskt men att det troligen existerar teknologier långt mer avancerade och som man vill hålla hemliga för mänskligheten. Fria Sidor har inte kommit så långt ännu och avser att i framtiden undersöka vilka bevis som finns för detta. Dock känns det betryggande att ha en så seriös sida i ryggen vad gäller uppfattningen att Apollofärderna 1969-1972 är en lögn. Richplanet har mycket hög trovärdighet vad gäller att granska bevis och har flera gånger ändrat sig när de blivit överbevisade. I detta inlägg ska vi gå igenom Richplanet’s huvudsakliga argument.
USA tog forskarna från Tyskland
USA hade siktet inställt på att komma över tysk forskning, patent, teknologi och tyska forskare efter andra världskriget. Därför bombades sällan fabriker, forskningscenter o.s.v. Dessa forskare fördes över till USA i något som kallades Operation Paperclip. Den mest kända tyska forskaren är Wernher von Braun som sedan kom att vara den som fick uppdraget att leda USA’s raketforskning. Skälet var att Tyskland hade utvecklat raketer som kunde skickas från Tyskland och träffa mål i Storbritannien. Detta hade inte de Allierade.
Wernher von Braun skrev i sin bok, år 1953, att det fanns många svårigheter att flyga direkt från Jorden till Månen. Det skulle krävas stora rymdraketer, högre än Empire State Building och enorma mängder bränsle och flera olika raketer som en backup för de fall en gick sönder. Här har vi den ledande forskaren i USA som säger att en direkt resa, såsom påstås ha skett 1969-1972, inte är möjlig. Han var självklart aldrig fri, utan levde i USA på villkor att han gjorde som han blev tillsagd. Hans kommentar i boken:
”Det är vanligt förekommande att tro att vi kan flyga direkt från Jorden till Månen men för att göra det måste vi ha en farkost så stor att det blir ekonomiskt omöjligt. Den måste ha tillräcklig fart att ta sig ut ur Jordens gravitation och när den väl är vid Månen ha tillräckligt med bränsle för att kunna landa säkert och återvända hem. För att ha en säkerhetsmarginal behövs fler farkoster, minst tre…och var och en av dessa kommer vara högre än New York’s Empire State Building och väga 800.000 ton.”
De första astronauterna och kontrollansvarige mördades
Den astronaut som var tänkt att vara en av de första till Månen var Gus Grissom. Efter några månader konstaterade han att Apolloprogrammet var i så dålig författning att det inte skulle gå att genomföra några resor. Han önskade få ut detta till allmänheten och kallade till en presskonferens. Han hängde t.o.m. en citron på Apollokapseln för att markera att den aldrig skulle kunna flyga. Han menade att programmet var i så dåligt skick att ”folk skulle komma att dö”. Efter presskonferensen i januari 1967 dog Gus Grissom, Ed White och Roger Chaffee i kapseln som av misstag förseglades (gick inte att öppna) och fylldes med 100% syre varvid en omedelbar eldsvåda uppstod.
En kontrollansvarig inom Apolloprojektet, Thomas Ronald Baron, vittnade inför kongressen, i april 1967, att programmet var i så dålig författning att man aldrig skulle kunna ta sig till månen. Han bifogade en 500-sidig rapport. Veckan efter dog han, med hela sin familj, vid en järnvägskorsning och hans rapport försvann spårlöst och finns inte att tillgå idag.
Månbilen
Månbilen togs med först till de senare färderna. Apollokapseln, månlandaren, byggdes inte om speciellt för den och det är svårt att se hur man skulle kunna fått med den. Vidare finns för många bilder på månbilen där det uppenbart saknas hjulspår. Hur kan den ha kommit dit om det inte finns hjulspår? En annan viktig aspekt är de batterier som användes av månbilen. Yttemperaturen på månen är i genomsnitt 170 grader Celsius. Enligt NASA’s egna specifikationer är den maximala arbetstemperaturen för batteriet 80 grader Celsius. Det är svårt att tänka sig att de som tillverkade detta batteri inte var medveten om de enorma temperaturskillnader som finns på Månen och att NASA valde batterier som inte klarade den höga temperaturen.
Temperaturen på månens yta
Charlie Duke tog ett fotografi på sin familj som han lade på Månens yta. Hur är det möjligt att detta fotografi inte smälter när yttemperaturen var flera hundra grader och Solen lyser direkt på fotografiet?
Fotavtrycken
När du går på stranden och sanden är torr lämnas inga fotavtryck. Endast när du går nära vattenlinjen lämnas tydliga avtryck. Det finns dock ingen fukt på Månen och ingen atmosfär. Vid mer än 100 grader Celsius skulle all fukt ha kokat bort.
Senare års bilder visar inget
Man påstår att sonder som flugit över Månen visar rester från Apollo. Bilderna visar endast otydliga vita prickar och vid närmare granskning stämmer inte storleken på ”pricken” med storleken med månlandaren. När man jämför de bilder som är tagna från Månen med satellitfoton tagna med samma upplösning och avstånd går det att se en enskild bil på vägen, färgen på bilen och avgöra storleken här på Jorden. I jämförelse med det vi sett taget på Månen är det obegripligt att kvaliteten är så låg från dessa sonder. De bilder som den kinesiska sonden tog hade inte tillräcklig upplösning för att visa några rester från Apollo.
Neil Armstrong
Neil Armstrong sade i ett av sina få tal i närvaro av Bill Clinton att ”det finns mycket för unga studenter att upptäcka om man kan ta bort det lager som skyddar sanningen”. Den som först satte sin fot på Månen, Neil Armstrong, var djupt kristen och vägrade, när han ombads att svära på Bibeln om sin månfärd, att göra det. Presskonferensen, den första, två veckor efter att de återvänt till Jorden visar inte astronauter som är frisinnade och upprymda utan istället är hämmade, tystlåtna, tveksamma och förefaller tala och läsa från manus.
Såg inga stjärnor
Michael Collins sade på presskonferensen att han inte såg några stjärnor. I sin bok från 1974 berättar han att han såg massor av stjärnor och att han hade den bästa utsikten någon haft mot Universum någonsin. Varför hade han ändrat sig?
Bevisligen fejkad bild på jorden från Apollo
Bart Sibrel, som ägnat lång tid åt att studera Apollo, kom över en film, ej avsedd för allmänheten, som visar att man försökte filma jorden inne från kapseln, genom ett litet fönster, för att framställa jorden som betydligt längre bort än den var. Varför? Neil Armstrong påstår också i samma film att han är 180000 km från jorden, vilket inte alls stämmer när mörkläggningen av kapseln avslutas. Bart Sibrel konfronterade sedan astronaut Edgar Mitchell, som i filmen bekräftar att det man ser är jorden halvvägs till Månen. När han sedan konfronteras med filmen kastar han ut Bart Sibrel.
Slutsats
Det står helt uppenbart för alla som granskar bevisen att människan aldrig satte sin fot på månen under de påstådda Apollofärderna 1969-1972. Det är en kuslig värld som uppenbarar sig när detta får sjunka in. Kanske är det en av anledningarna till att det är så, förhållandevis, få som vågar ta till sig detta. Hela bilden av USA som den goda kraften på andra sidan Atlanten som räddat oss från ondskan och som alltid vill oss väl faller ihop. Många är inte ens medvetna om all propaganda och manipulation för att få oss att hylla massinvandring och mångkultur. Än mindre att det nu pågår ett regelrätt krig mot vita för att få oss ersatta.
Världen står idag inte bara mellan nationalismen och globalismen, den står också mellan en värld byggd på lögner, fabricerade i studios, eller en som bygger på Sanning och verklighet.
