Fria Sidor fortsätter sin granskning av svenska statens slöseri med våra pengar. Perioden som jämförs är 1997 med 2015. Genom att analysera en längre period ser vi tydligt trenderna och därmed också in i framtiden. I del 1 granskade Fria Sidor utgiftsområde 1, Rikets Styrelse. Slutsatsen blev att under perioden har antalet anställda inte ökat nämnvärt och kostnaderna har i stort följt den allmänna löneutvecklingen för tjänstemän. Det är således inte kostnaderna i sig som sticker ut utan vad man använder dessa pengar till. Granskningen ledde till en smärre chock. Det man ägnar sig åt på regeringskansliet, som är den största utgiftsposten, kan få vem som helst att bli mörkrädd. I del 2 granskades utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och Förvaltning och 3, Skatt, Tull och exekution. Där konstaterade Fria Sidor att det mest pågick hederlig svensk tjänstemannaförvaltning och någon anledning till kritik är svår att finna. I del 3 granskades utgiftsområde 4, Rättsväsendet. Här finns istället fog för omfattande kritik. Antalet brott har ökat kraftigt under perioden. Detta har satt press på systemet som hanterat detta genom att visserligen öka antalet poliser men hålla tillbaka löneutvecklingen. Löneutvecklingen för poliser är urusel. Ett annat sätt att hålla tillbaka kostnadsökningen är att man sett till att endast de grova brotten går vidare i systemet. Genom att ha låga straffsatser hålls kostnaderna nere. På motsvarande sätt har andelen uppklarade anmälda brott sjunkit. Rättssystemet prioriterar hårt vilket gör att allt färre brott får den uppmärksamhet de förtjänar. Allt fler anmälningar stämplas – utredning nedlagd. I denna del, 4, ska Fria Sidor gå vidare att granska utgiftsområde 5 och 6.
Utgiftsområde 5 – Internationell samverkan
Utgifterna har ökat från 0,82 miljarder 1997 till 1,9 miljarder 2015. Den post som sticker ut är Avgifter till Internationella organisationer på 1,4 miljarder från tidigare 0,6 miljarder. Sveriges medlemskap i internationella organisationer avser främst Förenta nationerna (FN), Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), NATO/PFF, Nordiska Ministerrådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Här ryms stöd till projekt, seminarier, konferenser, utbildnings- och forskningsinsatser men även utgifter för att ställa svensk personal till förfogande för fredsfrämjande-, säkerhetsfrämjande- och konfliktförebyggande verksamhet.
Det är kanske inte mycket att säga om dessa kostnader i sig utan mer hur man valt att använda pengarna. Det man kallar freds- och konfliktförebyggande har en tydlig slagsida till stöd för NATO. Här finns engagemang och stöd till aktiviteter i Afghanistan liksom Kosovo. Här finns Georgien och Ukraina. Här finns Syrien där man hjälpt till att förstöra syriska kemiska vapen. Det är helt uppenbart att vi redan har mer än halva kroppen i NATO-lägret och samarbete med Ryssland inom dessa områden lyser med sin frånvaro. Inom ramen för vårt arbete med Östersjön tycks den svenska linjen endast handla om att vi ska verka för vår värdsgrundsdemokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland, en udd riktad mot dem och deras rätt till självbestämmande, snarare än något som bygger på ömsesidig respekt.
Detta är ett utgiftsområde som inte är så stort men som ger oss en god inblick i hur våra politiker tänker. Dessa olika samarbeten som sker med några dussin organisationer som har de mest fantasifulla bokstavskombinationer tjänar till att dra in Sverige ytterligare in i nätet där USA sitter i förarsätet. Det framgår med all tydlighet att vi tjänar som USA:s förlängda arm.
Utgiftsområde 6 – Försvar och samhällets krigsberedskap
Utgifterna har ökat från 41 miljarder 1997 till 48 miljarder 2015. Detta är en ökning som väsentligt understiger kostnads- och löneutvecklingen. Vi skulle förvänta oss en nivå runt 80 miljarder idag med en utveckling som bara behåller en kostnadsjusterad anslagsnivå. Slutsatsen är tydligt – man har valt att svälta ut Sveriges försvar. Det framgår inte av budgetposterna exakt hur omprioriteringar skett. Fria Sidor kan därför inte baserat på budgetposterna dra några slutsatser.
En stor förändring är så klart avskaffandet av allmän värnplikt. Under perioden 1997 till 2009 kallades allt färre in till tjänstgöring och 2010 avskaffades värnplikten helt. Det är svårt att veta exakt hur stora utgifter Försvarsmakten hade för den men att det rör sig om betydande belopp, säg 5-10 miljarder, om alla 18-åringar kallas in, är rimligt att anta. Detta är sannolikt en av anledningarna att man kunnat hålla utgiftsnivån nere. 2017 återinfördes Värnplikt och Försvarsmakten har fått uppdraget att planera för 4000 värnpliktiga 2019. Runt 13000 av ca: 100 000 18-åringar per år förväntas kallas till mönstring.
Slutsats
Sveriges åtaganden i Internationell samverkan gör oss i hög grad till USA.s förlängda arm och genom att svälta försvarsförmågan har olika regeringarna, ledda av de gamla partierna, frigjort minst 40 miljarder till massinvandringen.