Socialdemokraterna kan som många av de andra gamla partierna komma undan med nästan vad som helst samtidigt som man anklagar Sverigedemokraterna för ett brunt förflutet. I verkligheten har Socialdemokraterna fler lik i lasten än något annat parti i Sveriges Riksdag. Sverigedemokraterna har knappt hunnit upp i talarstolen förrän de anklagats för ett nazistiskt förflutet man ställts till svars för, trots att man inte ens haft något inflytande. Det är därför av yttersta vikt att Socialdemokraterna också synas i sömmarna.
Under ett socialdemokratiskt valmöte 1924 säger Per-Albin Hansson (S) ”Sverige åt svenskarna – Svenskarna åt Sverige”. Utvecklingsminister Ulla Lindström (S) sade 1955 ”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”. Tage Erlander (S) sade 1965 att ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Olof Palme (S) ville på 1970-talet inte ta emot 1 200 kvotflyktingar från Vietnam med motiveringen att ”deras kultur skiljer sig så avsevärt från vår att det skulle få oanade följder.” Sverker Åström (S) sade ”Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle få svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land…visserligen inte ville nedvärdera en kultur men att en sådan människa skulle känna sig mindre hemma i Vetlanda eller Gällivare”. Ingvar Carlsson (S) stängde 1989 gränsen för asylinvandring ”Sverige var fullt” och 1995 att ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad…” Göran Persson (S) sade 2003 ”Fri rörlighet för arbetskraft vill vi ha, men inte social turism. Där får vi inte vara naiva…” Stefan Löfven har flera gånger sagt att det ska vara ordning och reda i flyktingmottagandet och att Sverige varit för naiva vad gäller hotet från terrorister.
Dessa fagra ord som man slängt ur sig har lurat många svenskar. I verkligheten har dessa yttranden varit en droppe i havet i jämförelse med allt annat man sagt och gjort. Direkt efter kriget öppnade Sverige upp för omfattande arbetskraftsinvandring och miljonprogrammen byggdes för att arbetarna skulle ha någonstans att bo. 1975 klubbade en enig riksdag igenom att Sverige skulle vara en mångkultur. Strax efter kom de första s.k. flyktingarna och idag är folkmordet institutionaliserat. Det sker i en industriell skala där vi fyller på med ca: 150 000 varje år, eller 15 miljoner per 100 år.
Socialdemokrater ska akta sig för att kasta sten i glashus då man inte bara varit ledande i det pågående folkmordet utan de egna politikerna, inte sällan i ledande positioner, uttryckt sig på ett sätt de själva idag kallar rasistiskt och t.o.m. nazistiskt.
1921 antas en proposition i riksdagens båda kamrar att bilda Rasbiologiska Institutet. Bakom riksdagsbeslutet fanns ledande politiker som Hjalmar Branting (S) och Arvid Lindman (M). Motionen skrevs bl.a. av riksdagsmannen Wilhelm Björck (S). Drivande namn i riksdagen var bland annat statistikern Nils Wohlin (C) samt Edvard Wavrinsky (S) och Alfred Petrén (S).
Allan Vougt, var socialdemokrat och chefredaktör för arbetet 1924 till 1944, ledamot av andra kammaren 1928 till 1948 och försvarsminsiter 1945 till 1951. I sin skrift Rasbiologi och Socialism skrev han:
”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer….att den nordiska rasen är värdefullare än den negroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina.”
Det bör tilläggas att denna uppfattning var allmänt rådande inte bara inom Socialdemokraterna utan också andra riksdagspartier. Medvetenheten om ras och rasliga skillnader fanns i alla länder. Citatet ovan var på denna tid okontroversiellt i större delen av världen. Det är helt felaktigt att koppla tankarna om ras till Tyskland och nazisterna. De hade ingen annan uppfattning i denna fråga än övriga världen.
Steriliseringar
Kopplat till medvetenheten om ras fanns också, i hela världen, tanken om att förbättra den egna rasen och folkstammen. Grunden var att man såg att det i hög grad fanns ärftliga faktorer som påverkade avkomman. Med en vetenskaplig term kallas det Eugenik men går också under benämningen rashygien. Det fanns två syften med den, dels såg man det ur barmhärtighetssynvinkeln, att det var bra för barnet att undvika genetiska, ärftliga, sjukdomar eller egenskaper, dels att samhället i stort, folkstammen, ständigt kunde bli mentalt och fysiskt friskare.
Den första lagen skrevs 1934 och där skulle individen i samråd med läkare bestämma. Något tvång fanns inte och inte heller möjlighet att sterilisera utan samtycke. 1941 skärptes lagen där personer som bedömdes så sinnesslöa att de själv saknade förmåga att fatta ett övervägt beslut, de som var omyndigförklarade, efter beslut av Medicinalstyrelsen kunde tvångssteriliseras. De senare nådde sin höjd under 1940-talet. Från mitten av 1950-talet avtog tvånget även om påtryckningar från läkare och socialsekreterare skedde i varierande grad. Lagen avskaffades helt 1976 och man beräknar att 63 000 steriliserades, inte sällan kvinnor i samband med abort. Mellan 20 och 30 tusen av dessa beräknas ha skett med tvång.
Det var vid denna tid ingalunda enbart Sverige som införde en sådan lagstiftning. De förekom i varierande grad i Danmark, Finland, Indien, Irland, Kanada, Kina och USA. Lagstiftningen var i bruk under åtta socialdemokratiska ministärer, Per-Albin Hansson, Tage Erlander varav de sju sista åren 1969-1976 under Olof Palme.
Åtta socialdemokratiska regeringar godkände 63 000 steriliseringar på Rasbiologiska Institutet
I Tyskland hade man ett liknande program men det avskaffades efter kritik från flera kristna samfund. Fria Sidor riktar ingen kritik mot Socialdemokraterna, dessa tankar var de som rådde på den här tiden, utan vill bara påpeka att socialdemokraternas höga svansföring i riksdagsdebatterna riktat mot Sverigedemokraterna klingar falskt.
Slutsats
Socialdemokraterna har under hela 1900-talet gjort uttalanden som de själva kritiserar som rasistiska och nazistiska. Man har varit ledande och drivande inom både rashygien och tvångssteriliseringar. Ändå har man mage att i varje riksdagsdebatt kritisera Sverigedemokraterna för ett ”brunt” förflutet, ett parti som kom i riksdagen först 2010 och aldrig haft något politiskt inflytande. Man kommer undan med detta eftersom man har det korrupta etablissemangets fulla stöd – andra politiska partier, som själva vill dölja sitt förflutna, etablissemangsmedia som är och varit instrumentala i folkmordspolitiken och ledande ägardynastier som i bakgrunden arbetat för att institutionalisera folkutbytet. Inför rådande valrörelse bör nog Stefan Löfven tänka sig för, väldigt noga, innan han haspar ur sig anklagelser hit och dit. Annars finns ju risken att han faller på eget grepp.
