Fria Sidor granskar i fyra delar mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 klockan 23:21. Redan nu måste konstateras att den kanske viktigaste slutsatsen av denna granskning är just att regeringarna, oavsett färg, döljer för folket vad som hänt. Därmed vet vi säkert att den officiella versionen inte stämmer. I del ett behandlas Händelseförloppet och Vittnesmålen. I del två Syndabockarna. I del tre Spåren. I denna del fyra försöker sig Fria Sidor på en Sammanfattning och se vilka slutsatser vi kan dra om vad vi vet. Denna granskning grundar sig på Ole Dammegards kartläggning i boken – Coup d’etat – i Slow Motion och DSM 6 – Palmemordets Hemliga Scenario. Fyra delar är en synnerligen summarisk genomgång av det omfattande material som där redovisas. Båda böckerna rekommenderas därför varmt för den som vill sätta sig in djupare i händelsen.
Slutsatserna
Fria Sidor har dragit sig för att granska Palmemordet. Det är bokstavligt talat kaos från början till slut i alla avseenden och insikten finns, redan från början, att efter 32 år kommer inga nya spännande insikter att infinna sig. Materialet, händelsen, spåren, vittnena, efterspelet är så omfattande och spretigt att det känns som att bestiga ett högt berg där man vet att toppen aldrig kan nås. Nu är det i alla fall gjort och några funderingar finns trots allt efter granskningen.
Den viktigaste och den enda säkra slutsatsen är att den officiella versionen inte kan stämma. Det går inte att borste ifrån alla män med Walkie-talkies, den omfattande polisiära verksamhet som pågick under kvällen, polisens seghet och fördröjningar, alla mörkläggningar, redigerade band, förstörda och förvanskade rapporter, all utrustning som strulade under natten, Lisbeths totala motvilja att vittna, låta sig spelas in eller samarbeta, alla hemligstämplade protokoll och journaler, o.s.v.
En reflektion är att Hans Holmér som var nära förtrogen både med Olof Palme och Ebbe Carlsson blev utsedd till enväldig spaningsledare. Fria Sidor anser att detta tyder på att man hade en önskan att inte låta ett professionellt polisiärt arbete ske. Eftersom just Hans Holmér utsågs måste stöd för detta ha kommit från familjen och den högsta socialdemokratiska ledingen. Det är uppenbart att om detta var ett mord som t.ex. utförts av främmande makt, precis allt skulle ha gjorts för att ta reda på vem som låg bakom. Det fanns således ett starkt stöd för en mörkläggning. Den intressanta frågan är då självklart varför man önskade denna?
Varför ville man inte från socialdemokratiskt håll gå till botten med precis allt som skedde denna kväll? Hans Holmér sade att
”Om sanningen på mordet på Olof Palme kommer fram, så kommer det att skaka Sverige i dess grundvalar”.
Ett sådant uttalande antyder ju knappast ett dåd utfört av en ensam galning?
Ambassadör Carl Lidbom sa:
”Det bästa för Sverige är om mordet på Olof Palme aldrig klaras upp”
Kjell-Olof Feldt sade att:
”Redan på hösten 1985 visade Palme tecken på depression. Han var ofta frånvarande i tanken och engagerade sig inte i saker, vilket var ovanligt för honom.”
En gång kom Feldt till Palme i en budgetfråga och Palme tog då fram en flöjt och började spela. Vid ett annat tillfälle när Feldt bad om råd, svarade Palme
”gör som du vill, jag begriper det ändå inte”.
Det ligger nära till hands att tro att Israel-spåret är det mest troliga. Folke Bernadotte mördades bevisligen, Olof Palme hotades för sitt engagemang för Palestina, Anna Lindh mördades och Margot Wallström hotas också idag till livet av sionister. Det som talar emot är Lisbet och hela mörkläggningen. Hade det funnits ett Israel-spår skulle Socialdemokraterna tjäna på att det uppdagades. Lisbets agerande och mörkläggningen blir obegriplig med Israel-spåret.
Istället förefaller det troligt att alla män med Walkie-talkie och poliser i rörelse under mordnatten tjänstgjort att säkerställa genomförandet. Det var centralt att säkerställa att inget fick gå fel. Det gjorde, å andra sidan, inget att vittnen såg denna bevakning för det kunde stärka spekulationerna att någon planerat ett attentat. Det är omöjligt att tro på att en professionell organisation låter sig ses av 50 vittnen. Eftersom man troligen planerat för den ensamma attentatsmannen, Christer Pettersson, som brukade röra sig i området och redan var dömd för mord med psykiatrisk vård som påföljd, var det också viktigt att vittnen lade märke till män utanför biografen. Det var också därför de var så synliga och, ibland, obscena.
Christer Pettersson var bevisligen mycket tidigt med som misstänkt i rullorna men tidsfördröjning är viktig om man vill dölja något och Hans Holmér gjorde därför allt för att, så länge som möjligt, rikta uppmärksamheten åt annat håll. Som en händelse, när tiden var mogen, riktades blicken mot den ensamme mördaren.
Vi vet att Palme gjorde frekventa besök på Roslagstulls sjukhus, specialister på HIV. Vi vet att han tillbringade nätter hemma hos och på hotell med Ebbe Carlsson. Vi vet också att han, enligt Kjell-Olof Feldt, redan 1985 uppvisade apati. Detta leder till spekulationen att han först uppvisade symptom, sedan fick beskedet, berättade för de närmast förtrogna, sannolikt också Emma Rothschild, och att det var nu som planerna började ta form.
Mordhotet mot Olof Palme skulle ju alltid finnas där även om han avgick och hans borttynande i Aids, var en mardröm för alla inblandade. Dessa citat från Hans Holmér och Carl Lidbom blir också mer förståeliga i ett sådant perspektiv. Lisbet Palmes ovilja att medverka till att mordet klaras upp och märkliga beteende blir då också mer begripligt.
Fria Sidor vet så klart inte mer än någon annan men efter genomgången är det scenario som ger bäst förklaringsvärde just detta. Alla verkliga mord skulle ha utretts i detalj utan mörkläggning. Endast polisspåret kan tänkas aktuellt för de fall att polisen mörklägger sitt eget agerande men polisen står inte över regeringen, som kan utse vem de vill som polischef och spaningsledare. De valde Hans Holmér som under den första tiden ledde spaningarna i alla möjliga riktningar utan minsta resultat. Det är Fria Sidors uppfattning att hela fiaskot med Christer Pettersson var en del i detta för att få ett slut på spekulationerna. Massmedia, som vi vet är kontrollerade, har ju ägnat 20 år åt att underblåsa tron på att Christer Pettersson är gärningsmannen. Bara det borde väcka funderingar hos dem som förstår deras roll i systemet. Ingen seriös forskare tror idag på Christer Pettersson och den ensamme mördaren.
Kanske var det t.o.m. designat så, även om det känns spekulativt, att man skulle få en fällande dom i tingsrätten men en friande i hovrätten? Då hade man en skyldig i allmänhetens ögon som ändå går fri p.g.a. svagheter i utredningen. Case closed!
Precis som i fallet med JFK kommer vi aldrig veta exakt vad som skett eftersom våra s.k. folkvalda vägrar att vara sanningsenliga. Nu har man ljugit för oss så länge om så mycket att man gör allt för att vi inte ska få regimer som står på folket sida. Det går så klart att kritisera oberoende forskare för att komma med konspirationsteorier men den största konspirationen är, trots allt, att våra politiker vägrar att lägga korten på bordet i en oberoende Sanningskommission. Fria Sidor hade inte ens behövts om vi, svenska folket, hade politiker som stod på vår sida. Det är i själva verket en skandal att oberoende forskare ska behöva påpeka alla felaktigheter. Men har man en gång börjat ljuga, krävs nya lögner för att täcka upp för de gamla och till slut kan man inte backa utan att hela systemet faller samman i en gigantisk förtroendekollaps. Där är vi idag och nu försöker man med det sista kortet att helt tysta oberoende röster på Internet genom censur och anklagelser om kopplingar till utländsk makt. Det finns dock ytterligare ett alternativ och det är att Sanningen segrar och för att det ska ske krävs det fria ordet. Det är därför precis alla, oavsett var de befinner sig i samhället, som vill Sverige väl måste stå upp för yttrande- och åsiktsfriheten. Fria Sidor ser självklart problemen som finns med yttrandefrihet om den missbrukas t.ex. genom främmande makt. Idag ligger dock hotet mot svenska folket inte här. Istället bör strålkastarljuset riktas mot etablerade medier i Sverige som helt uppenbart har en svenskfientlig agenda. När staten och etablerade medier samarbetar för att censurera, förfölja och tysta breda lager av befolkningen då vet vi att någonting är fel. Fruktansvärt fel.
Fria Sidor vet inte mer än någon annan och har stor respekt för alla eldsjälar som strävat efter Sanningen. I jämförelse med dessa många oberoende experter, inga namn nämnda, inga glömda, är denna granskning uppenbart summarisk. Oavsett, har denna övning, förhoppningsvis, gett nya insikter i hur vår värld fungerar och kanske några glimtar in i vad som verkligen kan ha legat bakom mordet.
Stort tack för att du tar dig tid att läsa Fria Sidor!
