Länderna i Europa har under lång tid varit utsatta för en propagandakampanj, en aktiv medveten påverkan för att underminera varje lands självständighet och nationalkänsla. Våra värderingar har inte vuxit fram underifrån och naturligt utan uppkommit genom propaganda från makteliten. Faktum är att metoderna är så lögnaktiga att de flesta av oss helt enkelt inte kan ta till oss verkligheten längre utan lever i en låtsasvärld vi har i våra huvuden som är helt styrd av denna propaganda. Vårt tänkande, världsbild och därmed våra värderingar är därför inte längre våra egna, utan styrs av propagandister. Du tror att du tänker själv, men det är en illusion, eftersom ditt tänkande helt styrs av de propagandabilder av verkligheten du ständigt matas med. Propagandan har ytterst sällan något med verkligheten att göra men våra hjärnor saknar förmågan att skilja på vad som är sant och falskt utan den bild vi har framför oss blir då det som styr vårt tänkande. När Collin Powell visade upp ett provrör med kemiska vapen i FN, hade det inget med verkligheten att göra, några kemiska vapen fanns aldrig i Irak. Men vi kan helt enkelt inte ta in att man kan ljuga för oss på detta sätt. Därför blev det mångas verklighet.
Kulturmarxism och amerikansk globalism
En viktigt del i detta är påverkan genom kulturen som i sin tur påverkar våra värderingar. USA och CIA har under hela 1900-talet ägnat sig åt detta och runt om i världen, i samarbete med 1000-tals s.k. NGO’s, med namn som anspelar på frihet och demokrati, aktivt sökt att omstöpa alla länder så att de ska passa in i en enda form. Världen ska på så sätt bli likformig överallt. Demokrati är ett kodord för att den som styr media och propagandan i ett land bestämmer. Frihet ett kodord för att det inte längre finns någonting biologiskt, logiskt och naturligt som binder oss vid nationella normer och värderingar. Allas lika värde och jämlikhet är ett kodord för att alla i hela världen har rätt att migrera till västländerna. Genom att ingjuta skuldkänslor får man oss att villigt öppna våra hjärtan, välkomna alla som vill komma och att vi t.o.m. själva betalar för det. Ett land som attackerats är Frankrike och man har där framför allt inriktat sig på ungdomarna. Resultatet är idag ett splittrat folk med ständiga konflikter där framför allt vänstern och liberalerna gjort sig till villiga redskap för den amerikanska globalismen och kulturmarxismen.
Frankrike
Frankrike är ett land där det fortfarande, till skillnad från Sverige, finns en kvarleva av nationellt självmedvetande. Ett sådant land anses per definition ”främlingsfientligt” och måste därför påverkas för att bryta ner alla former av etniska och nationella känslor.
1968 finansierade CIA en studentrevolt i Frankrike. President Charles de Gaulle krånglade. Han tog Frankrike ur NATO. Han önskade ett närmande mellan Ryssland (dåvarande Sovjetunionen) och Västeuropa och menade att denna, enorma, samlade kontinent skulle avgöra världens framtid. 1967 införde han ett vapenembargo mot Israel och kultiverade samarbetet med de arabiska länderna. Detta sågs inte med blida ögon av makthavarna i New York och City of London. Risken fanns att med de Gaulle skulle maktelitens globalistiska strävanden och intressen undermineras.
Kulturkriget
De amerikanska makthavarna vet att man bäst får igenom sin agenda genom kulturen. Det handlar om att rikta in sig på de unga. Genom att ändra attityden hos de unga, bort från traditionella värderingar, till mångkulturella, skapar man framtidens ”Homo Economicus”.
I oktober 2010 bjöd den amerikanske ambassadören i Frankrike, Charles Rivkin, in 29 delegater från Pacific Council on International Policy (PCIP). PCIP är en tankesmedja som grundades 1995 i samarbete med Council on Foreign Relations (CFR). CFR grundades 1921 och är ett forum där de ledande beslutsfattarna inom olika samhällsområden träffas och drar upp riktlinjerna för bl.a. USA’s utrikespolitik. Presidenten i USA hämtar traditionellt många av sina medarbetare direkt från denna organisation. Ungefär 60% i det fasta rådet är judar eller har en partner som är det. Mötet handlade om hur unga skulle kunna, genom amerikansk kultur, lämna sina traditionella värderingar.
Den amerikanska ambassaden i Frankrike skapade något man kallade ”Minority Engagement Strategy”. Den riktade sig dels mot personer inom de franska och muslimska eliterna dels mot allmänheten genom massiv propaganda, speciellt riktad till ungdomar. Här ingår:
-Att omdefiniera historien på museer och i skolan så att den i ökad grad ägnar sig åt minoriteternas betydelse för Frankrike
-Att omdefiniera vad fransk kultur är
-Att engagera franska ungdomar så att de stödjer USA’s mål och värderingar
Charles Rivkin skriver:
”Vi ska använda oss av de omfattande program som redan är på plats och utveckla kreativa, ytterligare medel för att påverka ungdomar i Frankrike, använda oss av nya mediekanaler, samarbeten med företag, nationella tävlingar, och tillställningar med amerikanska gäster…vi ska utveckla nya metoder att upptäcka och influera framtida franska ledare…skapa nätverk som länkar dem till forum som vi hjälpt till att skapa och….ge stöd och utbildning till skolor, organisationer, bloggare, politiska rådgivare och lokala politiker.”
Man utvecklade ett propagandamaterial som man till att börja med gav till 1000 lärare i engelska språket. I detta ingick också att lära ut ”tolerans”. Vad Rivkin håller på med är i grunden en stats inblandning i en annan stats inre angelägenheter men det är helt o.k. enligt Nicolas Sarkozy.
Black History Month
USA införde 1976 en månad varje år då man skulle fokusera på de svartas historia. Här ingår också att, utan stöd i verkligheten, porträttera historiska personer som svarta, t.ex. Kleopatra och Hannibal.
Detta initiativ kom senare också till Kanada, Storbritannien, Frankrike och utökas nu till hela världen genom UNESCO. En, outtalad, konsekvens av programmet är att få vita att känna skuld för sina förfäder och sin historia. I Frankrike aktiverar man amerikanska kyrkan, ambassaden, amerikanska biblioteket, o.s.v. Ofta bjuder man in gäster som representerar den amerikanska kulturen, t.ex. Hip Hop artister, rappare, o.s.v.
USA stödjer också lobbygrupper för ökad migration till Frankrike genom NGO’s som t.ex. National Endowment for Democracy, Freedom House, USAID, o.s.v. 2011 startade Abdelaziz Dahhassi en grupp för att ”motverka etnisk och religiös diskriminering” i Frankrike med pengar från amerikanska utrikesdepartementet. Gruppen skulle särskilt uppmuntra en debatt om Frankrike, som liksom USA, skulle kunna införa kvotering för att gynna minoriteter, på bekostnad av ursprungsbefolkningen.
Skapa kopior av USA i alla länder
Den här verksamheten borde naturligtvis vara förbjuden då den har för avsikt att påverka inrikespolitiken så att länderna blir kopior av USA. McDonalds i varje stad, Coca-Cola i allas nävar och Seven-Eleven i varje gathörn i en enda stor global, lycklig, familj. Syftet är inte bara politiskt, utan en standardisering, likriktning, som bereder vägen för amerikanska gigantiska storföretag. På sikt ska hela världen äta kemikalier patenterade av dessa företag och alla ska se på samma filmer, från Hollywood. Lokalproducerad mat och kultur kan du glömma.
Egentligen är anklagelsen om ”rasist” och ”hat” bara kodord för att dölja att en del av den verkliga agendan är att bryta ner nationalstaternas unika identitet och kultur. Vänsters ständiga skrikande om öppna gränser gynnar de globala storföretagens agenda. Dagens vänster har därför idag helt tappat fotfästet och sitter i samma båt som dollarmiljardärerna.
I Frankrike har det funnits vissa som omedelbart sett igenom agendan. Planen är att förvandla Frankrike till ett USA i miniatyr. Bilden i människors huvuden av ”det nya Frankrike” är inte det en gång stolta och nationalistiska landet utan istället invandrarförortens.
Judar och muslimer
Många tror att judiska lobbyn är emot massinvandring och mångkultur. Så är, generellt, inte fallet. Den övergripande judiska hållningen är att mångkultur gör att judar kan känna sig tryggare än om de bodde i ett land med en homogen befolkning med stark nationell förankring. De är då bara en i mängden av alla andra minoriteter. Därför ser man gärna att de finns så många olika minoriteter som möjligt.
Det finns dock en annan aspekt av detta och det är att sionismen gynnas av att judar i diasporan attackeras eftersom det stärker stödet för den judiska staten Israel. Sionisterna kan då varna sina egna i varje land att antisemitismen ständigt ökar och det enda sättet att skydda sig är att stödja sionismen och Israel. Massinvandring av muslimer till Europa gynnar dem också då det hjälper dem att få oss att tro att det verkligen pågår ett ”civilisationernas krig” mellan västvärlden och den muslimska världen. I själva verket har vi samma fiende – den amerikanska globalismen, sionismen och kulturmarxismen. En stor muslimsk invandring hjälper också till att splittra upp våra länder ytterligare och med den kan man sedan enkelt fabricera (vilket skett i många fall) terrordåd som destabiliserar våra länder ytterligare, skapar rädsla och gör att vi vänder oss till staten för mer övervakning och därmed frivilligt ger upp våra grundläggande friheter.
Miriam Faine, Australian Jewish Democrat, skriver:
”Förstärkningen av ett mångkulturellt Australien är den bästa försäkringen mot antisemitism. Den dagen Australien får en kinesisk ledare kommer jag känna mig mer säker att kunna leva som judisk australiensare.”
Barbara Spectre, Paidea, säger samtidigt:
”Vi behöver en judisk grupp i Europa. Israel behöver en judisk grupp i Europa. Israel kan inte existera, ekonomiskt eller politiskt, utan Europa. Europa är nödvändiga förkämpar för judiska frågor”.
Således behövs sionismen i Europa för att det är bra för Israel.
De judiska ledarna måste samtidigt vara vaksamma på att inte judar i Europa börjar gilla nationella partier, t.ex. p.g.a. islamiseringen eller helt lämnar sin identitet för att uppgå i den nationella ursprungsbefolkningen. Man anklagar därför regelmässigt nationella partier för att vara nazistiska och antisemitiska. I en absurd självbevarelsedrift svarar inte sällan dessa med att då bli rabiata sionister. Sverigedemokraterna är ett bra exempel. De kommer dock aldrig duga, hur mycket de än försöker att ställa sig in, eftersom de inte förespråkar mångkultur och globalism i alla vita europeiska länder.
Slutsats
Mångkulturen, massinvandring till vita västländer är något de amerikanska storföretagen, sionisterna och den judiska lobbyn gynnas av. Idag arbetar de i en allians för att uppnå sina långsiktiga mål. En okunnig, ointresserad och av media hjärntvättad ursprungsbefolkning blir ett villigt och lydigt redskap i deras strävan. Här kan tilläggas av islamistiska organisationer som vill expandera sin tro till Europa gått i allians med dessa krafter i en ”ohelig” allians. Länder som Saudiarabien, Turkiet och Qatar vill föra ut Islam så att framför allt Europa islamiseras medan länder som Syrien, Irak och Iran inte har någon sådan tydlig agenda, inte heller andra muslimska länder i Afrika och Östasien.
Tack för att du läser Fria Sidor – hoppas att du lärt dig något nytt också genom detta inlägg.
