Sionisterna följde sin plan med kuslig precision. Det krig som Theodor Hertzl redan 20 år tidigare skrivit om skulle komma, hade mirakulöst också gjort det. Nu var man där i Paris som västvärldens nya kungar och bevakade att bytet styckades upp enligt planen. Utvecklingen sedan 1600-talet hade, för judarna, varit gynnsam. Man hade skapat enorma förmögenheter genom slavhandeln, att sälja socker, sprit och tobak. Sedan kom kronan på verket att trycka pengar, ur tomma intet, som sedan lånades ut mot ränta till kungar och regenter. Världen hade nu sina adlade nya finanskungar med makt över alla större riken. Nu skulle drömmen om återvändandet till det av gud utlovade landet äntligen bli möjlig. Efter andra världskriget togs ännu ett steg. Till följd av ”förintelsen” och de 6 miljonerna, togs motvilligt, under strikta villkor, FN beslut om en judisk stat, Israel. Det fanns bara ett problem: inte många judar önskade flytta dit. Det skulle man emellertid också lösa på ett fiffigt sätt.
Terror för att skrämma judar
Palestina måste nu fyllas med judar men var skulle de komma ifrån? 6 miljoner hade ju ”förintats” och de som inte blivit det levde ganska bra i USA’s och Europas huvudstäder. Varför skulle de lämna sitt liv där för att flytta till Palestina?
Själva idén med den judiska staten, i alla fall såsom den såldes in, var att judar världen över skulle kunna befrias från antisemitismen. Den kanske, trots allt, inte var så utbredd för det visade sig att inte många lockades av en flytt till Mellanöstern. Sionisterna var dock målmedvetna.
Israels första premiärminister, David Ben-Gurion, vädjade till föräldrar att skicka sina judiska barn till Israel. Han sade till dem att:
”Även om ni avböjer att hjälpa oss så kommer vi att föra de unga till Israel”.
Det finns många dokument som styrker att sionister runt om i världen hittat på, överdrivit och till och med skapat antisemitism för att få judar att emigrera till Israel. Antisemitismen är i själva verket en stor hjälp för dem, eftersom det dels samlar en grupp som upplever ett yttre hot, dels ökar antalet som väljer Israel.
Polen
USA’s ambassadör i Polen, Hugh Gibson, rapporterade redan på 1920-talet att
”det i Polen inte alls var en utbredd antisemitism som amerikanerna hade letts att tro”.
När hans rapport kom Louis Brandies, högsta domstolen i USA, till kännedom kallades han omgående in för ett samtal. Gibson skrev om mötet följande:
”Brandeis och Frankfurter sade till mig att jag gjort mer skada för den judiska rasen än någon annan som levt det senaste århundradet. De sade att mina rapporter hade spridits runt jorden och omintetgjort deras arbete. Jag trodde bara att judarna skulle bli glada att höra att hotet från antisemitismen var mycket mindre än som var uppfattningen.”
Frankfurter antydde att om han fortsatte rapportera skulle sionisterna blockera hans försök att bli senator. Gibson blev ursinnig och skrev en 21-sidor lång rapport till utrikesdepartementet. Där skrev han bl.a.:
”…en samvetslös kallblodig plan att göra förhållandena för judarna så dåliga i Polen att de tvingas till Israel.”
Tyskland
De sionistiska ledarna var inte eniga om Hitler var bra eller inte. Israeliske historikern Tom Segev skriver:
”Det alla funderade på var hur förföljelsen av judar i Tyskland skulle påverka livet i Palestina.” ”Många förutspådde en katastrof men att det samtidigt skulle öppna upp oanade möjligheter för ökad migration till Palestina. Ben-Gurion hoppades att nazisterna skulle utgöra en ”grogrund” för sionismen.”
Historiker har dokumenterat att sionister blockerat möjligheter för judar att få en fristad i andra länder. Franklin D. Roosevelt föreslog att alla kunde komma till USA men sionisterna blockerade detta eftersom planen inte inkluderade Palestina.
Morris Ernst som var Roosevelts flyktingkommissarie berättar:
”när jag försökte finna skydd för dem som flydde Hitler blev jag fördömd, hånad och sedan attackerad av de judiska ledarna som om jag var en förrädare.”
Han berättade vidare att han möttes av samma fanatiska motstånd hos alla judiska grupper han närmade sig. Han skrev:
”de bryr sig inte om liv om det inte är deras eget.”
Journalisten Erskine B. Childers skrev 1960:
”Sionisterna såg medvetet till att överlevare skulle bli ett ”moraliskt argument” efter kriget som västvärlden skulle acceptera…det gjordes genom att se till att västländerna inte öppnade sina dörrar för de judiska flyktingarna.”
Faktum är att Hitler och sionisterna hade samma mål – att judarna skulle lämna Tyskland. Sionisterna samarbetade därför med nazisterna. 1933 skrevs ett avtal så att judar som lämnade Tyskland skulle bege sig till Palestina. Det som brukar kallas ”transfer agreement”. Som en del i avtalet gick sionisterna med på att ta bort den bojkott som man tidigare initierat mot alla tyska varor, tjänster och företag samma år.
Edwin Black, författare till boken ”Transfer Agreement” skriver:
”Avtalet gynnade båda parter. Tyskland blev av med judarna och sionisterna såg till att de kom till Palestina. Ironiskt nog blev på detta sätt Hitler en ekonomisk sponsor av Israel.”
Joseph Goebbels tillverkade t.o.m. ett mynt med en svastika på ena sidan och Davidsstjärnan på den andra.
Irak
De flesta judar som bodde i Irak hade inga planer på att flytta till Palestina. Irak’s chefsrabbin skrev:
”Irakiska judar kommer för alltid att vara emot sionismen. Judar och araber har åtnjutit samma rättigheter och privilegier i mer än 1000 år och ser inte sig själva som skilda från nationen Irak.”
Sionisterna var inte nöjda med detta så man planterade bomber i den irakiska synagogan för att få det att framstå som att irakier var antisemiter och terroriserade judar. Wilbur Crane Eveland, CIA, skrev:
”Inte långt efter det att bomben briserat damp det ner flygblad som uppmanade judar att fly till Israel….nästan alla i världen trodde på rapporterna att de arabiska terroristerna var orsaken till att judar flydde och att sionisterna räddade dem. I själva verket skedde detta för att öka Israels befolkning.”
Naeim Giliadi, judisk-irakisk författare, skrev:
”Judar som bodde i islamska länder emigrerade motvilligt. För att tvinga dem var ”judar tvungna att döda judar”. Han fortsätter:
”för att vinna tid så att man kunde utöka sina bosättningar, förkastade judarna många gånger fredsinitiativ från arabländerna.”
Det är kanske inte så konstigt att judarna ständigt ser antisemiter i varje buske med en gaskammare i miniatyr, det är ju det som piskar in flocken.
