Det är dags för en liten betraktelse av året som gått, 2017, och en blick framåt på 2018.
2017 var på många sätt ett bra år för nationalister runtom i västvärlden. Trump, med alla sina brister, lyckades t.o.m. sätta lilla Sverige på världskartan. Det är i och för sig inte svårt att missa oss. Det brinner väl fler bilar i Sverige än det gör i krigshärjade länder i Mellanöstern? Storbritanniens ledning tog britternas folkomröstning på allvar, vilket får ses som ett fall framåt för folkstyret. I Österrike har man nu fått en regering som vill strama upp asylmigrationen väsentligt. I Tyskland tog AfD nya steg framåt. Ungern, Tjeckien och Polen satte ner foten och vägrar ta emot asylsökanden via EU:s föreslagna kvotsystem. Le Pen rönte stora framgångar i det franska presidentvalet, även om det inte räckte hela vägen fram. 2017 blev också året då allt fler åtminstone vågade säga att den nuvarande migrationspolitiken kanske inte är så bra. Även om ingen åtstramning alls sker i praktiken så börjar alla förändringar med att man öppet erkänner de faktiska sakförhållandena. Men det är något som gnager – känslan är att, trots retoriken varken Stefan Löfven eller Ulf Kristersson har insett det förödande i att fortsätta ge hundratusentals nya uppehållstillstånd varje år.
Blickar vi ut över världen får vi vara mycket nöjda med utvecklingen i Syrien. Det är för tidigt att ropa ut segern men det verkar som att Syrien nu tar tillbaka allt mer av sitt territorium. Turkiet som tidigare varit motståndare till Syrien kom till insikt, efter försök till statskupp, att USA/CIA knappast är någon att lita på. USA:s/Israels strävan att göra kurdernas sak till sin egen tycks också ha genomskådats och frågan är om kurderna nu kan räkna med någon framgång varken i Turkiet, Syrien, Irak eller Iran? USA och Israel med sin bundsförvant Saudiarabien isolerades alltmer vilket både är bra och dåligt. Bra därför att det blir så uppenbart att Trump inte driver America First, utan Israel First, dåligt därför att USA nu öppet säger att man inte bryr sig om vad den övriga världen tycker. Nordkorea kom på kartan efter att USA vägrat samtala utan bara kör med ständiga hot och pekpinnar. Känslan är ändå att det nu är Iran som är i kikarsiktet och att Israel, USA och Saudiarabien ligger i startgroparna för en större aktion. Kanske väntar man bara på den obligatoriska falska flaggan som ska ge en moralisk rätt att ge sig på också Iran?
2017 blev året då det vi alla förstått blev besannat – attacken mot yttrandefriheten på nätet. Fienden vet att får Internet vara fritt så förlorar de för eller senare. Ingen kommer längre tro på alla de lögner man spyr ut i sina egna ägda och kontrollerade medier. Därför kan inte Internet få förbli fritt. Det är en omöjlighet. Böcker om ”förintelsen” förintades på flertalet internetbokhandlare. Böcker med en annan bild på andra världskriget förintades också. På YT tog man bort möjligheten att tjäna pengar på antalet visningar, sedan möjligheten för systemkritiska videos att spontant dyka upp vid sökningar men det räckte inte – så man stängde helt enkelt ner hela konton och raderade de mest visade filmerna. På Google måste du numera vara professor i sökningsteknik för att veta hur du ska få fram information som är sanningsenlig. För den oinvigde och nyfikne är det bäst att börja kanske 10-20 sidor ner. De första sidorna är 100% säkert systempropaganda, kanske kan vi säga reklam för den Nya Världsordningens officiella version. Facebook anställde små arméer för att ta bort innehåll som man inte godkänner. Twitter följde efter och 2017 blev därför det år då många nationalister helt enkelt var tvungna att flytta till andra plattformar. Ovanstående är på sikt klart negativt för yttrandefriheten men samtidgt ett erkännande att man nu inte längre vågar tillåta denna frihet att vara kvar – människor kan ju få för sig att börja tänka själva – det finns inget farligare för den rådande maktordningen. Tydligen börjar vi nå så många nu att vi tvingat dem att agera.
Även om det är roligt att fler erkänner att vi inte kan fortsätta med samma migrationspolitik som hittills är 2017 ett förlorat år eftersom drygt 135000 uppehållstillstånd är 135 tusen för många. En enda person som inte kommer i arbete kostar uppskattningsvis 14 miljoner under en livstid, det är en person för mycket. Statistiken talar sitt tydliga språk och 135000 innebär därför en enorm nutida och framtida börda på svenska folket. Inga ord i världen från våra politiker kan ta bort det faktum att vi fortfarande ligger nära rekordnivåer vad gäller beviljade uppehållstillstånd. Fria Sidor uppskattar att bara uppehållstillstånden för 2017 adderar runt 1000 miljarder till den svenska statsskulden i implicita åtaganden. Frågan är om någon av Sjukklöverns politiker bryr sig? På sikt väntar de flesta på fina pensioner, bekväma reträttposter på något verk, kommun eller miljonarvoden för de allra lydigaste på någon internationell bank. Åtminstone en sådan kvinna som Magdalena Andersson, som ju gått på den högt rankade Handelshögskolan, borde ju inse varåt det barkar.
För det som ligger Fria Sidor varmt om hjärtat, Sanningen, var det kanske inte det bästa året. Det ryktades i början av året om att Ryssland eller Kina skulle ta bladet från munnen och påtala Apollobluffen. Det ryktades också att Putin skulle läcka info om mordet på Kennedy. Inget av detta hände utan visade sig bara vara medieskrönor. Dessa länders ledning inser så klart att de inte har mycket att vinna på sanningar. Risken finns ju alltid att USA svarar med samma mynt och att en hel värld plötsligt börjar komma till insikt om både det ena och andra. Den för västvärlden så ödesdigra lögnen om ”förintelsen” var i alla fall i Sverige på väg att få ett litet genombrott då ett fåtal nationalister antydde att allt kanske inte stämmer med den officiella versionen. Något hände dock och en mindre konflikt uppstod med avståndstaganden och allt. Andra halvåret tycks denna strävan ha mattats, kanske för att den fortfarande, bevisligen, leder till sådana konvulsioner och splittringar. Trumps ovilja i början av året att singla ut judarna som de enda offren i historien för en förintelse kändes fräscht men även för Trump tog nymodigheterna slut där och snart skickade han 59 missiler mot Syrien samtidig som han avnjöt en tårta med kinas president och utbringade en skål. Sedan dess är vi många som förstått vart USA nu är på väg. I år lär han inte glömma att nämna ”förintelsen” av 6 miljoner judar i gasugnar – var så säker. Det misstaget gör du bara en gång som USA: president.
Det var ovanligt många falska flaggor under 2017 – så många att de oberoende forskarna knappt han med innan det var dags för nästa. De har onekligen haft ett hektiskt år. Las Vegas känns kanske som den mest amatörmässiga men korandet av årets sämsta falska flagga är väl ännu inte klar? Las Vegas är i alla fall en stark kandidat. Även här går det trögt i Sverige. Några tappra som t.ex. Cui Bono påpekar försiktigt att här finns saker som inte är som vi tror men det känns lite som att ropa i öknen. Försvarsmekanismerna är många. En linje är att hävda att nationella har inget att vinna på s.k. Sanningssökande annat än att enbart peka ut att Sverige har tagit emot för många muslimer. Frågan varför vi släppt in dem blir, med detta synsätt, en meningslös spekulation och följaktligen är det heller inte av intresse att ta reda på hur det ligger till med klimatet, ”förintelsen”, Apollofärderna, ISIS, historiska händelser, vacciner, läkemedel, kost, medieägandet, pengabluffen, mordet på Kennedy, Palme, o.s.v. Sanningssökande inom alla andra områden än invandringen blir, med detta synsätt, en belastning som riskerar att smitta av sig på seriösa nationalister, de utan foliehatt.
En annan linje är att doppa tårna lite försiktigt. Det finns visserligen många konspirationer mot oss, erkänner man, men i de allra flesta fall finns helt naturliga förklaringar. Det är roligt att undersöka men kanske inte så viktigt och man uppmanar oss att vara försiktiga så att ni inte luras in av galna konspirationsteoretiker – det kan skada nationella något så oerhört, går tankarna. Fria Sidor förstår till fullo att ingen politiker vågar sticka ut hakan med en avvikande uppfattning men att fria medier alls litar på något som kommer från officiellt håll, efter allt vi vet att man ljuger för oss, är ett mysterium. Det är fria medier som flyttar opinionen – politiker kan sedan följa i kölvattnet. Exemplen är otroligt många där sanningssökande oberoende forskare gjort allmänheten en stor tjänst. Tyvärr, vilket måste erkännas, är det samtidigt inte sanningssökande invandringskritiker med staplar och diagram som fått svenska folket att vakna, utan verkligheten. Därför är det relevant att ställa frågan vilken nytta sanningssökande gör – egentligen – mer än att roa de redan övertygade och locka ett ytterst litet antal skeptiska och intelligenta människor?
Att blicka in i 2018 känns både spännande och otäckt. Ska vi få 4 år till med DÖ och ytterligare 666000 uppehållstillstånd? Svaret är ett rungande JA. SD lär knappast nå egen majoritet och det innebär med 100% säkerhet att SD inte kommer få något inflytande 2018-2022. 20, 30 eller 40% har ingen betydelse annat än som en markering. Åkesson gör rätt som drar 5 veckor till Thailand. Har gör inte mindre nytta där än här hemma. Ingenting kommer ändras förrän de gamla dinosaurierna försvinner och det kommer inte ske förrän Sverige begåvas med flera helt nya politiska krafter. Nya partier som kanske inte alls förhåller sig till väster eller högerskalan. Partier, som till skillnad från SD, vill väcka opinion och som har ryggrad. Partier där det gör skillnad om man tar fem veckors semester eller inte. Redan nu kan därför utlovas minst 4 år till med dagens vansinnespolitik – det känns otäckt.
Otäckt känns också Trumps oförsiktiga retorik som knappast framstår som statsmannamässig. Det är endast cowboyhatten som fattas och ett hölster. Förhoppningsvis finns kloka människor i hans närhet som kan byta ut de skarpa kulorna mot lösa, annars kan världen stå inför ett nytt storkrig, antingen med epicentret på den koreanska halvön eller i Iran. Några miljoner liv kanske går till spillo men vad gör väl det när bankerna får låna ut ännu mer pengar och vapenleverantörerna ytterligare kan fylla på kassakistorna? Dessutom brukar den sittande presidenten få mer stöd om han krigar. Vill Trump få igenom fler av sina reformer, t.ex. att bygga den där muren, då får han nog ge ett krig med Iran till makten bakom kulisserna, annars blir det nog ingen mur. För 14 år sedan var det diktatorn och despoten Saddam Hussain man viftade med som det röda skynket framför de eggade amerikanska väljarna i TV-sofforna, idag är det mullorna i Iran som ska göra dem rädda, förbannade och sugna på en attack.
För Fria Sidors del är en tanke att zooma in lite mer på Sverige under 2018 men samtidigt fördjupa kunskaperna inom de flesta andra områdena. Så länge som någon vill läsa vad som här står så är det lika bra att fortsätta köra så det ryker. När Fria Sidor startades var det med syftet att nå en enda viktig opinionsbildare, näringslivspersonlighet eller politiker – en enda. Det är allt som krävs. Historien har lärt oss att en enda enskild människa kan ha en enormt stor betydelse på utvecklingen. Den tanken känns väldigt spännande.
Stort tack för att du läser Fria Sidor!
