Vad är en kryptovaluta och hur fungerar den? Det är ett svårt ämne att sätta sig in i men Fria Sidor gör ett försök i form av en blockkedja. En valuta är ett allmänt accepterat betalningsmedel och kryptovalutor är ingen valuta, såsom vi känner den, utan mer att likna vid ett kedjebrev. Kryptovalutor som Bitcoin, har två egenskaper, dels vill de vara en valuta, dels bygger den på blockchain-tekniken. Det är viktigt att skilja dessa åt. Tekniken går mot en ljus framtid, hur snabbt och exakt hur det kommer ske är svårt att svara på men det troliga är att precis som tidigare, etablerade stora företag och banker blir de som på sikt tjänar mest på den. Fria Sidor anser att det går utmärkt att använda kryptovalutor för transaktioner där du köper och säljer den över dagen. Att investera i dem är på lång sikt är inget som rekommenderas. Visst kan de gå upp men eftersom de kan tillverkas i oändlighet måste de förr eller senare närma sig marginalkostnaden som är noll. Den regulatoriska risken är också skyhög. För att förstå vad en kryptovaluta är måste vi förstå vad en valuta är och då måste vi, som vanligt, börja från början. Några genvägar till insikt finns, tyvärr, inte.
Bonden i en liten by byter korn med skomakaren mot en sko.
Bonden och skomakaren byter antingen direkt, använder pinnar, stenar eller någon form av metall som representerar ett gemensamt överenskommet värde. Med tiden uppstår allmän acceptans för träpinnarna, stenarna eller metallerna och priser/bytesförhållanden etableras.
Systemet fungerar i små samhällen som t.ex. en by men i större samhällen och handel mellan olika byar, städer och kanske länder krävs ett övergripande accepterat system. Vem som helst ska inte kunna göra pinnar, stenar eller metaller eftersom då kommer snart detta bytesmedel att tappa i värde och inte längre vara ett allmänt accepterat betalningsmedel. Vi kan jämföra med Bitcoin. Skulle vem som helst kunna tillverka dem i obegränsad mängd tappar de snart i värde. Värdet finns för att alla vet att det finns en begränsad mängd. Maximalt 21 miljoner Bitcoin ska kunna existera.
För att ett betalningsmedel ska accepteras av allmänheten måste det ha relativt god värdebeständighet. Vem som helst ska inte kunna tillverka eller förfalska det.
Ett betalningsmedel i samhällen där inte alla känner varandra kan värdebeständigheten uppnås på främst två sätt a) valutan/betalningsmedlet har ett värde i sig såsom guld och silver b) Någon central enhet garanterar värdet och dess värdebeständighet. Historiskt har det varit kyrkan, kejsaren, kungen, staten, klostren, slotten, o.s.v.
Valutor som har ett eget värde som guld och silver är alltid lämpligast i samhällen som är kaotiska. Är det många krig fungerar inte en valuta som garanteras av en central enhet genom lag. Imorgon kan regimen vara borta och då kan den inte längre garantera värdet. Då kan papperspengar, träpinnar, stenar eller metaller vara värdelösa. En valuta som baseras på guld och silver har dock ett värde i ädelmetallen.
I stabila samhällen är istället papperspengar att föredra eftersom samhället, folket, då inte är beroende av att få sitt betalningsmedel från de som f.n. sitter på guldet och silvret.
Vår historia är fylld med kamp mellan ett system där staten garanterar valutan genom lag och ett system där de som sitter på guldet förser folket med betalningsmedlet. I tusentals år, framför allt i området runt Mellanöstern, pågick ständiga krig mot grannfolken. Det var synnerligen vanligt att de superrika köpmännen som satt på guldet lierade sig med regenter för att kriga mot grannfolken. Regenten betalade efter kriget tillbaka genom det silver, guld och andra värdeföremål man lyckades plundra.
Dessa ultraförmögna köpmän kunde i tusentals år, fram till våra dagar, liera sig med eller själv tillsätta regenter som var lojala mot dem, förse dem med vapen, guld och silver mot att de i gengäld fick förse samhället med det allmänt accepterade betalningsmedlet. Vår historia har under lång tid påverkats av de som suttit på pengarna och styrt bakom kulisserna.
Redan flera tusen år f.v.t. användes lerkakor, papper eller andra representanter för guldet och silvret. Regenten och de ultraförmögna köpmännen kunde, på så sätt, ge ut egna pengar genom att dessa lerkakor och papperspengar kunde bytas in till guld eller silver.
Med tiden blev dessa lerkakor eller papperspengar (kvitton på guld och silver) så allmänt accepterade att ingen längre löste in dem utan de började användas som ett allmänt accepterat betalningsmedel. Med tiden var det ytterst få som ens tänkte på om det längre fanns något guld och silver kvar i förvaring för inbyte. Nu hade skapats, redan för 4 tusen år sedan, grunden till det system vi har idag. Pengar sattes i omlopp genom lån till allmänheten i from av papperspengar/lerkakor mot ränta.
Den som på detta sätt kunde skapa dessa pengar, ur tomma intet, där man inte hade motsvarande värde guld i förvaring, egentligen bedrägeri, blev naturligtvis både rik och mäktig. Därför har kungar och regenter, genom alla tider, tillsatts och avsatts av dem som satt på guldet och silvret.
Det går inte att få en allmän acceptans för ett betalningsmedel av papper eller lerkakor om det inte finns en bas av värde som säkerställer att den som accepterar dem kan, om så önskas, få ett verkligt värde i utbyte.
Sedan tusentals år har därför mäktiga och rika köpmän plundrat byar, regioner och länder på jakt efter guld och silver. För att utvinna ädelmetallerna behövdes en stor mängd manuellt arbete. Därför har alltid slavar behövts. Slavarna bröt guldet och silvret.
Genom vår historia har starka stater försökt att göra sig fria från beroendet av det guld- och silverbaserade betalningsmedlet som köpmännen erbjöd. Det tidiga Romarriket är ett exempel där staten var stark och kunde försvara och skydda sitt territorium mot angrepp. I det tidiga Romarriket införde man ett betalningsmedel, koppar med tryck, som inte baserades på guld och silver utan garanterades av staten genom lag.
I Sverige idag har vi ett allmänt accepterat betalningsmedel, svenska kronan – den bygger på lag, inte guld och silver. Vi svenskar behöver således inte stå med mössan i hand till rika bankirer för att få guld och silver som bas för vår valuta/betalningsmedel.
Idag är de flesta länder oberoende av guld och silver för sina betalningssystem. Istället garanteras värdet genom lag. I praktiken innebär detta att staten accepterar betalningsmedlet för dina skatteinbetalningar. Du kan inte betala skatt med pinnar, stenar, lerkakor eller guld utan enbart i svenska kronor.
Guld behövs inte idag i Sverige men kan ge extra trovärdighet om svårare tider skulle uppstå. Precis som kontanter måste finnas om elen slutar fungera kan guld ge stabilitet om värdet på pappersvalutan börjar ifrågasättas, t.ex. vid ett krig.
För att en valuta ska accepteras av andra länder, så att den svenska kronan går att växla mot andra valutor, måste kronan bygga på ett solitt värde. En bananrepublik i kaos och utan en produktiv befolkning, kan inte ge ut en egen valuta, eftersom inget produceras i landet. Dessa länder återfaller ofta till valutor med ett egenvärde som guld och silver. Ingen vill växla sin valuta mot bananrepublikens och börjar regenten trycka pengar, utan att någon produktion sker, sjunker valutan snabbt i värde.
I Sverige vilar den svenska kronan på något som är bättre än guld och silver – den samlade skattekraften hos svenska folket! Då vi är ett synnerligen arbetsamt och produktivt folk så accepteras valutan av andra och går att växla till andra valutor. Detta system fungerar bra så länge samhället är stabilt och fred råder.
Länder har, inte sällan, i svåra tider försökt ta en genväg och trycka mer pengar än vad som producerats. Detta har varit vanligt vid krig. Då skapas inflation och värdet av betalningsmedlet sjunker i jämförelse med andra länders valutor. Den amerikanska dollarn och den svenska kronan har t.ex. tappat stort mot många andra valutor under andra hälften av 1900-talet. I USA för att man ständigt tryckt nya pengar för sina krig, i Sverige då vi på 60/70/80-talet tog ut löneökningar som översteg det vi producerade i landet.
Under 1800-talet var pundet världsvaluta eftersom britterna (läs City of London) kontrollerade 25% av världens länder. De superrika bankirerna i City of London, som alltid gifte in sig i och samarbetade med aristokratin och kungafamiljen, hade då privilegiet att trycka stora mängder pund ur tomma intet som då fortfarande vilade på guld och silver men med tiden i allt högre grad, i takt att skatterna höjdes, på folkets skattekraft.
I USA pågick under flera hundra år en kamp mellan de som ville att folket skulle ha en egen valuta och City of London som, naturligtvis, önskade att man skulle använda pundet.
Någon gång under 1800-talet, när nationalstaterna växte fram upptäckte bankirerna att de kunde tjäna mest genom att låna ut till dessa framväxande stora nationer. Lån till företag och privatpersoner kräver alltid säkerhet och mycket manuellt arbete men ett lån till staten garanteras ju i all evighet av skattebetalarna, är i princip ett riskfritt lån med 100% återbetalningsgaranti och innebär ofta stora summor på ett bräde.
För att staten ska efterfråga pengar måste den ha stora utgifter. Därför gillar bankirerna krig och omfattande generösa välfärdssystem. I Sverige har detta utsträckts till hela världen och vi kommer med 100% säkerhet därför att behöva ta nya lån i framtiden. Det gillar bankirerna.
Tanken är att pengarna, lånen, aldrig ska betalas tillbaka. Eftersom pengar idag skapas genom lån kan vi inte bli skuldfria. Betalar vi tillbaka alla lånen försvinner ju alla pengarna. Ett genialiskt system för bankirerna, men inte för folket.
I USA har statsskulden växt explosionsartat till följd av krig, välfärdsstat och massinvandring. I Sverige enbart genom en enorm statsapparat, ett omfattande bidragssystem och massinvandring.
I de flesta västländer har utlåningen ökat till hushåll och företag ökat dramatisk sedan 1980-talet då räntorna sänktes kraftigt till följd av en låg inflation. Möjligheten att låna har ökat och därför också tillgångspriserna.
I de flesta länder är det inte centralbankerna som skapar nya pengar utan det gör privatbankerna genom nyutlåning. Det har skett till staten, där skattebetalarna står som evig garant, och till hushåll, företag och privatpersoner där pantbrev och inteckningar utgör säkerhet.
Banken har visserligen rätt att skapa pengar ”ur tomma intet” men det som sker i praktiken är att banken omvandlar illikvida tillgångar, som är obelånade, till likviditet. Har du en bostad som är obelånad kan du byta det värdet mot likvida tillgångar i utbyte mot att banken får ett pantbrev. Du kan också t.ex. bygga en ny bostad, som då har ett värde, och få likvida medel, pengar, av banken för att göra det. Normalt kan banken inte skapa nya pengar om en stat, ett företag eller privatperson inte har tillräckliga, obelånade, säkerheter. Banken riskerar då att förlora pengarna och gå i konkurs. Om alla banker i samhället lånar ut mycket stiger tillgångspriserna och då ökar de obelånade tillgångarna som relativ andel, vilket i sin tur ger utrymme för fler lån. Denna cykel verkar, naturligtvis, också i omvänd riktning. Dessa cykler kan skapa svåra ekonomiska kriser.
En bank kan inte trycka egna pengar som går rakt ner i aktieägarnas fickor. Istället tjänar man pengar på räntan. Banken balanserar visserligen böckerna med lånet som en fordran och pengarna på ditt konto som en skuld men kan inte ensam skena iväg då likviditetsbrist då på sikt uppstår. Man lånar därför in motsvarande belopp och tjänar på skillnaden mellan utlåning- och inlåningsränta. Denna mellanskillnad ska också täcka bankens kostnader, främst är det personal, regelefterlevnad och informationssystem samt aktieägarnas insatta, riskvilliga, kapital. (uppdaterad)
Ett slutet banksystem där alla bankerna samtidigt expanderar sina lån skapar inte likviditetsbrist eftersom betalningstransaktionerna tenderar att övertiden jämna ut sig mellan bankerna. (tillagd)
Idag får aktieägarna, ofta pensionssparare, ca: 10% avkastning på det riskvilliga kapitalet. Idag har bankerna enorma summor kapital som står räntelöst, för att skydda skattebetalarna vid en eventuell ekonomisk kris.
Fria Sidor har, just nu, landat i att det inte är en god idé att frånta banken rätten att skapa likvida medel, i utbyte mot obelånade säkerheter som idag finns hos hushåll och företag, och på så sätt skapa pengar. Det är förmodligen inget som staten ska ägna sig åt utan sköts sannolikt bäst av de svenska privatbankerna. Denna rätt bör omgärdas med omfattande regleringar. Så sker också idag i Sverige.
Samtidigt bör staten inte låna av privata banker eftersom man kan skapa egna pengar. Riksbanken bör därför, på motsvarande sätt som de privata bankerna, ha möjlighet att skapa likvida medel i utbyte mot obelånade tillgångar. Per definition bör därför staten aldrig ha någon statsskuld utan kan själv investera i vägar, sjukhus, skolor, o.s.v.
Fria Sidor tror, just nu, inte på idén att staten fritt ska kunna skapa pengar för löpande utgifter. Visserligen kan man på så sätt få ner skattetrycket men till priset av inflation, som är ett annat sätt att då beskatta folket. Ett sådant förfarande är sannolikt inte förenligt med prisstabilitet på sikt och riskerar att ge politiker alltför stort manöverutrymme.
Riksbankens prisstabilitetsmål och översyn fungerar som en garant att onödig inflation inte skapas och inte heller utlåning utan adekvat täckning i form av riskvilligt kapital.
Detta med pengar och hur ett system är uppbyggt och fungerar är inte lätt att förstå och kräver omfattande tankearbete varför Fria Sidor reserverar sig att slutsatserna ovan kan komma att ändra sig i framtiden.
Svenska staten måste garantera i lag att alla, privatpersoner, företag och organisationer, under inga omständigheter, nekas ett bankkonto och vidhäftade grundläggande banktjänster. Tillgång till ett betalningsmedel är lika viktigt och grundläggande idag som mat, värme, energi vatten och luft. En lag bör omedelbart stiftas som samtliga riksdagspartier ställer sig bakom. Banktjänster får inte användas i politiska syften, varken av staten eller privatbankerna.
Kontanter måste finnas i tillräcklig mängd för att garantera att vid en kris eller längre elavbrott svenska folket fortfarande kan utbyta varor och tjänster med varandra. Dagens utveckling mot det kontantlösa samhället är skrämmande och ansvarslöst.
Bitcoin och andra s.k. kryptovalutor är inga valutor, såsom vi använder begreppet. En valuta, ett allmänt accepterat betalningsmedel, bygger antingen på en bas av guld/silver eller på att den garanteras av skattebetalarna (en minst lika solid bas i Sverige).
Bitcoin är ett kedjebrev där värdet varken vilar på guld/silver eller skattebasen. Den har endast det värde nästa köpare i kedjebrevet är villig att betala.
Bitcoins värdetillväxt beror på a) du kan vara anonym vilket många vill vara b) det finns endast 18 miljoner (maximalt 21 miljoner) i omlopp c) det finns mäklare/växlingskontor som växlar in Bitcoin till länders statsvalutor.
Bitcoin kan omöjligt på sikt fortsatt tillåtas vara oreglerat samtidigt som bankerna åläggs en enorm administrativ apparat att säkerställa kunders identitet och lagefterlevnad. Transaktioner i Bitcoin, som idag i hög grad också används av kriminella, undgår den omfattande kontroll som traditionella valutor måste underkasta sig. Detta urholkar skattebasen på sikt. Bitcoin är därför redan förbjudet i ett flertal länder.
Bitcoin och andra kryptovalutor är ett onödigt mellansteg mellan två traditionella valutor. Visserligen kan en transaktion ske direkt över hela världen utan att någon bank är inblandad men om inte Bitcoin ska bli världsvaluta och ersätta länders valutor, måste de ständigt konverteras.
För att en kryptovaluta ska ha ett värde och inte vara ett kedjebrev måste den, precis som länders valutor, vila på något verkligt. Det går att tänka sig att gigantiska storföretag som Microsoft eller Apple garanterar värdet men då måste aktieägarna ta det beslutet och då blir bolagen mer att betrakta som banker och bör då underkasta sig samma banklagstiftning som bankerna.
Dagens kryptovalutor garanteras inte, backas inte upp, av något substantiellt. De har bara det värde nästa köpare är villig att betala.
Frågan är vem som skapar kryptovalutorna? Bankerna skapar likvida medel i utbyte mot illikvida obelånade tillgångar men kryptovalutor skapas ur tomma intet. Vem skapar dem och beslutar hur mycket som ska skapas?
Eftersom kryptovalutor kan skapas i oändlig mängd saknar de en viktig egenskap för en valuta – värdebeständighet. Visserligen dominerar idag Bitcoin men om mäklare/växlingsföretag kan växla alla kryptovalutor till länders valutor är det lätt att se att kryptovalutor av många olika slag kan skapas i oändlighet. Vad händer då med värdet på den kryptovaluta du håller?
Dagens värderingar bygger enbart på att a) de tillåts vara oreglerade b) de har ingen insyn c) du kan vara anonym d) det finns, än så länge, en begränsad mängd e) det finns, än så länge, ett fåtal företag som växlar mer än de största kryptovalutorna f) staterna har hållit sig avvaktade då de inte riktigt vet hur de ska förhålla sig, något som snabbt kan komma att ändras.
Bankerna fungerar som bokförare. Det är bankerna som för böcker över allas ekonomiska ställning. Det du har i form av pengar på kontot och investerat t.ex. i fonder existerar så länge som banken säger att de har noterat det i sin bokföring. Ditt innehav är anonymt mot allmänheten men inte mot staten.
Bitcoin är anonymt och det finns ingen bank eller central enhet som sköter bokföringen. Istället använder man en teknik som heter blockchain. De datorer/agenter som är med i nätverket kontrollerar att säljaren och köparen uppgivit korrekt kod vid transaktionen och att säljaren inte försökt sälja samma Bitcoin fler gånger. Transaktionens autenticitet säkerställs genom att en majoritet av datorerna/agenterna i nätverket godkänt transaktionen.
Tekniken med blockchain innebär stora fördelar för bankerna. Alla transaktioner finns sparade i en kedja och det behövs bara en huvudbok. Idag måste två banker stämma av alla transaktioner med varandra. Blockchain innebär att bankerna kan genomföra transaktioner säkrare, snabbar och effektivare. Med blockchain-tekniken kan bankerna samarbeta och endast ha en enda huvudbok.
Idag experimenterar alla större banker med blockchain-tekniken. Ett 40-tal stora banker har gått samman för att utvärdera tekniken. En del stora banker i USA har t.o.m. sökt patent på vissa moment och delar i blockchain-kedjan. Flera banker har lanserat sina egna kryptovalutor.
Bankerna är mest intresserade av tekniken, blockchain, inte kryptovalutorna och de måste ta hänsyn till en rad regulatoriska krav vad gäller säkerhet, transparens, anonymitet, lagefterlevnad, o.s.v. Därför skyndar de långsamt men har sedan fem år varit medveten om teknikens möjligheter.
Många länders myndigheter är med i projekten och utvärderar hur tekniken kan efterleva den gällande lagstiftningen. Detta tar också tid men om kanske 3-5 år är läget klarare.
Olika analyser pekar på att det är bankerna som kommer dra mest nytta av tekniken på sikt p.g.a. av lägre kostnader.
Många som idag inte har tillgång till banktjänster, speciellt i u-länderna, kan komma att få det med tekniken eftersom kostnaderna per transaktion sjunker och även fattiga kunder kan vara lönsamma.
Slutsats
Kryptovalutor som Bitcoin, har två egenskaper, dels vill de vara en valuta, dels bygger den på blockchain-tekniken. Det är viktigt att skilja dessa åt. Tekniken går mot en ljus framtid, hur snabbt och exakt hur det kommer ske är svårt att svara på men det troliga är att precis som tidigare, etablerade stora företag och banker blir de som på sikt tjänar mest på den. Fria Sidor anser att det går utmärkt att använda kryptovalutor för transaktioner där du köper och säljer den över dagen. Att investera i dem är på lång sikt är inget som rekommenderas. Visst kan de gå upp men eftersom de kan tillverkas i oändlighet måste de förr eller senare närma sig marginalkostnaden som är noll. Den regulatoriska risken är också skyhög.
