Fria Sidor ska i detta inlägg analysera opinionsläget inför valet 2018 och vad vi kan förvänta oss. Fria Sidor börjar med att titta på det troliga valresultatet om inget nytt parti kommer in. För att göra det ska vi titta på historiska prognoser, hur träffsäkra de varit och vilket opinionsinstitut som varit bäst för de olika partierna. Utifrån detta görs en prognos och en diskussion förs om vad det innebär för Sveriges framtid. Även eventuellt nya partier diskuteras.
Sverigedemokraterna
Här finns en fantastisk sida status.st som under många år visat opinionsundersökningar för SD. Partiet steg kraftigt från 5,7% (2010) till 12,9% (2014). Det opinionsinstitut som bäst fångade upp denna utveckling var Sentio. SD visade en tydlig trend uppåt 2010 till 2012 för att stanna och i Sentios mätningar ligga konstant runt 12% perioden 2012 till 2014. Efter valet skedde ett nytt ryck för att 2015 nå toppen 27%. Efter en nedgång nådde man igen, 2017, 27% och låg kvar där fram till augusti 2017 vartefter man ligger i en trendmässig fallande bana. Enligt senaste Sentio-mätningarna för januari och februari 2018 ligger SD på 22%.
Moderaterna
Inför valet 2014 var det främst moderater som hoppade över till SD (2010 främst socialdemokrater). Moderaterna sjönk från 30% (2010) till 23% (2014). De flesta opinionsinstitut fångade upp denna trend. Moderaterna är på väg ur sin svacka 2017 då man nosade på 16% i augusti och det är högst troligt att man nu tar tillbaka tidigare missnöjda väljare som hoppade över till SD och C. I februari har man i ett genomsnitt av alla mätningarna 23%.
Socialdemokraterna
Partiet med stort P är i en trendmässig nedgång sedan 1968 då man hade 50%. I valet 2010 fick man 30,7% och 2014 31%. SKOP var de som kanske fångade valresultatet bäst inför valet 2014 och de ger (S) 27% i sin februarimätning 2018. Genomsnittet för februari av alla opinionsinstitut är 27%.
Centerpartiet
Centerpartiet är också i en långsiktigt nedåtgående trend sedan 1970-talet då man som högst hade 25% i samband med kärnkraftsdebatten. Man har pendlat mellan 5% och 8% sedan 1998 och i valet 2010 fick man 6,6% och 2014 6,1%. De flesta opinionsinstitut visar på ungefär samma resultat för dem. Stödet för Centerpartiet har samtidigt svängt kraftigt och man är nu på väg ner igen efter att ha nått en topp i maj 2017 på 13%. Det senaste medelvärdet i opinionsundersökningarna ger dem 10%.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiets väljare är en trogen skara. Sedan 1950-talet har man, med några undantag, legat mellan 5 och 6 procent. I valet 2010 fick man 5,6% och 2014 5,7%. Partiet överskattades kraftigt i alla opinionsundersökningar under 2014, då man fick 7 till 8%. Medelvärdet för februarimätningarna är 8%.
Liberalerna
Partiet har svängt kraftigt i opinionen men trenden är tydlig, en nedgång sedan 100 år tillbaka. I valet 2010 fick man 7,1% men fick nöja sig med 5,4% 2014. Partiet överskattades i de flesta undersökningar 2014 men två mätningar sticker ut. Statistiska Centralbyrån (SCB) har en kuslig precision men även Demoskop tycks fånga partiets väljarstöd bra. I SCB:s novembermätning har Liberalerna 4,2% och Demoskop gav dem samma månad 4,9%. I senaste marsmätningen visar Demoskop 5%.
Kristdemokraterna
Partiet grundades på 1960-talet och hade de första 30 åren ingen större framgång. Partiet hade ett uppsving runt 2000-talet men har sedan dess backat varje val. I valet 2006 fick man 6,6%, 2010 5,6% och 2014 4,6%. Partiet underskattas alltid i alla mätningar i mellanvalsperioderna för att spurta starkt när valet närmar sig. Det är uppenbart att man får stödröster, troligen främst från moderata väljare, som annars ser partiets röster som bortkastade. Så tycks det vara även 2018. Det finns dock en skillnad och det är att partiet 2018 pendlar mellan 3 och 3,5% med en tendens mot det lägre värdet. Under 2014 pendlade man mellan 3,5 och 4% med en tendens mot det högre värdet. I februarimätningarna får man runt 3%.
Miljöpartiet
Partiet deltog i valet första gången 1982 och har fått mer än 4% i varje val sedan 1994. Trenden är uppåt men något har hänt på senare tid. I valet 2010 fick man 7,3% och 2014 6,9%. Partiet överskattades enormt inför valet 2014 då man i många mätningar låg mellan 10 och 12%. Minst dålig var Statistiska Centralbyrån (SCB) som i sin majmätning 2014 gav dem 8%, ner från 8,8% i mätningen november 2013. SCB visar MP på 3,8% i sin novembermätning 2017. Partiet har mer än halverat sitt stöd sedan 2014.
Feministiskt Initiativ
Partiet bildades 2005 och fick 0,7% av rösterna i valet 2006, 0,4% 2010 och 3,12% 2014. Partiets stöd fångades ganska bra i de flesta undersökningar men Demoskop och Ipsos kanske lyckades bäst. I Ipsos februarimätning 2018 får FI 2% och i Demoskops marsmätning 1,8%.
Diskussion
Sverigedemokraterna tycks ha fastnat på 22%. Dödsöverenskommelsen och moderaternas partiledare Anna Kinberg-Batra fick många moderater att tillfälligt lämna de Nya Moderaterna, i opinionsmätningarna, men Reinfeldts påläggskalv nr 2, Ulf Kristersson, tycks ha lockat tillbaka många väljare. SD måste nu av egen kraft locka över väljare men partiet känns trött. Trojkan Åkesson, Jomshof och Karlsson ska nu bli vårdpartiet inför valet men känslan är att man nog får nöja sig med de 22% som opinionsmätningarna visat sedan 2015 om vi rensar ut de dramatiska DÖ- och Kinberg-Batra effekterna som tillfälligt drog upp siffrorna.
De moderata väljarna tycks gilla Kristersson och det är väl inte osannolikt att, förutom de som tillfälligt valde SD, många som hoppade över till Centerpartiet när Kinberg-Batra flörtade med SD nu kommit tillbaka. Den uppåtgående trenden håller troligen i sig men många måste stödrösta på KD och uppgången begränsas därför till att (M) landar på 24%.
Centerpartiet som har drabbats av islamistskandaler får se de flyktiga moderatväljarna vända tillbaka till ursprunglig hamn och Annie Lööf tycks inte längre vara massmediernas favorit. Mätningarna visar fortfarande på en kraftig uppgång från valen 2010 och 2014 och 8% är nog det stöd man kan nå, trots att man ivrigt flörtar med Miljöpartiets väljare.
Liberalerna är sega. De tynar bort men det går långsamt. En gång Liberal, alltid Liberal, tycks vara parollen. 4,5% i valet 2018 och man håller sig kvar i riksdagen.
Kristdemokraterna är i ett ganska prekärt läge. I valet 2014 låg man runt 3,5% i opinionsmätningarna och kamrat Moderat gjorde sin plikt och stödröstade. Nu ligger man emellertid runt 3% och enligt många mätningar även under det. Det är fortfarande för mycket för att kasta bort och KD får sannolikt många stödröster i år. Tillräckligt för att de ska klara sig kvar, 4,2%.
Socialdemokraterna låg visserligen stadigt runt 31% både 2010 och 2014 men något har uppenbarligen hänt. SKOP, som haft bäst träffsäkerhet visar på 27%. Det är väl inte osannolikt att man vid valurnan ändå röstar som man alltid gjort, varför chansa, men man tappar till stödröster åt (MP) så 26% ligger inom räckhåll.
Vänsterpartiet överskattas i mätningarna men man får säkert 5,8% och lägger sig nära valresultatet 2010 och 2014. Med Stalin och Lenin hängande på väggen och klasskampen i fokus är det bara ett parti som gäller.
FI har ju kantats av skandaler men det tycks, märkligt nog, inte ha gynnat dem. Några stödröster blir det inte för FI, varken från (V) eller (S), de senare som måste stödja (MP). Samtidigt tycks man ha sina kärnväljare som vill bekämpa patriarkatet, 2% tycker det är det viktigaste för Sverige.
Miljöpartiet har ett kraftigt minskat stöd. SCB som överskattade dem minst 2014, 1 till 2%-enheter, visar nu 3,8%. Det är troligt att man får många stödröster från (S) och når 4,5%.
Mandatfördelning
Tittar vi på ett tänkt valresultat, utan att något nytt parti kommer in i riksdagen, får Moderaterna 24%, Centerpartiet 8%, Liberalerna 4,5% och KD 4,2%. Alliansen får totalt 40,7%. Socialdemokraterna får 26%, Vänsterpartiet 5,8% och Miljöpartiet 4,5%. De rödgröna får totalt 36,3%. Sverigedemokraterna får 22%. Totalt blir det 99%.
Enligt senaste genomsnittet för opinionsundersökningar för februari får Alliansen 40,14% och de Rödgröna 38,81%. SD har 17,76%. Totalt blir det 96,71%.
Gör vi om detta till mandat får Moderaterna 85 (84), Centerpartiet 28 (22), Liberalerna 16 (19) och KD 15 (17). Alliansen får totalt 144 (142) mandat. Socialdemokraterna får 92 (113), Vänsterpartiet 20 (21) och Miljöpartiet 16 (24). De rödgröna får totalt 128 (158) mandat. Sverigedemokraterna får 77 (49) mandat. Totalt blir det 349 mandat fördelade.
Alliansen vinner
Enligt den överenskommelse man slöt efter valet 2014 betyder det att det är de Rödgrönas tur att lämna över ansvaret för Sverige till Alliansen som får regera Sverige med 144 av riksdagens 349 mandat i ryggen. Vad betyder det för Sverige?
Det betyder att Miljöpartiets inflytande på Socialdemokraterna nu ersätts av Centerns, Liberalernas och Kristdemokraternas inflytande på Moderaterna. Alliansen har samma verklighet att förhålla sig till som de Rödgröna så några skattesänkningar lär det inte bli tal om. Både Alliansen och de Rödgröna har ju exakt samma värdelösgrund så politiken i stort lär fortsätta som under perioden 2014 till 2018.
Alliansen är mer NATO-vänliga än de Rödgröna och kanske driver frågan om en NATO-anslutning hårdare än nuvarande regering. Förmodligen sker det genom ytterligare ett antal närmanden som binder upp oss till NATO. Försvarspolitiken är i hög grad blocköverskridande men det är väl inte helt uteslutet att de Rödgröna passivt, lite i skymundan, låter Alliansen driva på för de fall att rysskräcken skulle intensifieras.
Det är, som Fria Sidor bedömer, uteslutet att Alliansen kommer att ha något som helst samarbete med SD. Dels för att man genuint inte vill det, dels för att undgå kritik från massmedia och dels för att undvika att ge gratispoäng till oppositionen. Det finns helt enkelt ingen anledning för Alliansen att samarbeta med SD. Bestämmer man sig, vilket är osannolikt, för att minska massinvandringen kan man göra det på egen hand. Kör man på som idag eller ökar kan man göra det med de Rödgrönas passiva stöd.
Tilläggas bör att om de Rödgröna istället får flest mandat fortsätter de, enligt överenskommelsen från 2014, som vanligt. Det är business as usual oavsett valresultat.
Nya partier
Fria Sidor har länge önskat nya invandringskritiska partier i Sveriges riksdag. Skälet är att det nuvarande läget är helt låst. Sverigedemokraternas anpassning och innerliga önskan att bli rumsrena, slippa bli kallade fula ord, har lett till att de lagt band på sig och helt upphört att opinionsbilda. Deras passivitet i åtta år har tystat medlemmarna och samarbetet med EXPO får sägas vara signifikativt för vad som drabbat Sverigedemokraterna. Man får ta på sig ett stort ansvar för att inte ha dragit lasset utan istället passivt samlat upp missnöjet som dels kommer till dem av verkligheten, dels genom de synnerligen aktiva alternativa medierna. Åkessons offerroll kan säkert locka väljare som inte gillar att han bli mobbad i varje TV-debatt men kommer till priset av en passiv, uddlös och tynande politisk opposition som kommer ha svårt att mobilisera brett inför valet. Vi får hålla tillgodo med Åkesson och den köpta reklamen.
Känslan är att det politiska och massmediala etablissemanget idag är rätt nöjda med läget som det är. Man utmålar SD som onda och de framstår då i allmänhetens ögon som en potent opposition, detta samtidig som SD anpassat sig enormt till PK-retoriken och saknar all form av politiskt inflytande i riksdagen. Det är ingen slump att Centerpartiets Annie Lööf målar upp SD som den stora fienden. Kan man hindra den moderata väljarflykten till SD blir man större än de Rödgröna och får regeringsmakten, allt enligt Dödsöverenskommelsen. Landet ska, trots allt, regeras som Stefan Löfven brukar säga.
Massmedia kommer göra allt för att ge SD uppmärksamhet och hoppas att nya politiska krafter hamnar i medieskugga. SD har man koll på, de är ofarliga och tysta. Nya partier vet man inte var man har.
Det finns ett antal nya partier som bildats under mandatperioden och det har nog aldrig varit mer riskfritt än i detta val att få in nya fräscha krafter som kan röra om i grytan. För det första saknar det helt betydelse, annat än för enskilda riksdagsledamöter, om SD får 40, 50, 60, 70, 80 eller 100 mandat i valet. Man har fortfarande 249 emot sig. Nu ligger man stadigt på 22%, 77 mandat (49) i opinionsmätningarna men 20 mandat upp eller ner gör ingen skillnad.
I dagens politiska läge, där oavsett, hur det går i valet 2018, vi kommer få samma politik som perioden 2014 till 2018 är det ett utmärkt tillfälle att rösta in ett nytt parti som inte pudlar, bildar opinion och utmanar etablissemanget. Det är bra för svensk politik, det är också bra för SD som då sannolikt inte längre kan förbli passiva. Kanske tvingar det t.o.m. fram ett mer sunt SD där på sikt dessa invandringskritiska partier, tillsammans, kan bilda opinion och, varför inte, få så många mandat att man tillsammans kan tvinga S och M att samarbeta, vilket är slutet för den svenska blockpolitiken som vi känner den. En seger bara det.
Den bittra sanningen är att så länge inte SD får mer än, säg, 40% finns det alltid blocköverskridande samarbeten som kommer att stänga dem ute. Är Sverigedemokraterna verkliga Sverigevänner välkomnar man ett nytt invandringskritiskt parti. Nu har det gått åtta år, inget har hänt, Sverige sjunker, något måste göras och SD klarar det, bevisligen, inte själva. SD-ledningens respons, så här långt på uppstickarna, skvallrar om att man främst ser till SD:s bästa, inte Sveriges. Är man då Sverigevän? SD-ledningen vet ju själva om att hur det än går i valet kommer man bara sitta av de kommande fyra åren. Varför då inte välkomna fler invandringskritiska partier, som kanske lockar nya väljargrupper och breddar debatten? Något nytt måste hända, annars är det kört.
Det är dags för en ny politisk kraft att träda in i Sveriges riksdag. Spelar det någon roll? Nej, absolut inte på kort sikt. Sverige kommer fortsätta dela ut runt 130-150 000 uppehållstillstånd, år efter år, även 2018 till 2022, oavsett om Alliansen eller de Rödgröna styr Sverige. Sverige kommer oavsett valresultat närma sig 11 miljoner invånare 2022. Det är dock en betydligt större chans att något händer som rubbar stiltjen om vi 2018 rör om lite i grytan.
Det finns således inget att förlora men allt att vinna med ett nytt invandringskritiskt parti i Sveriges riksdag. Så analyserar i alla fall Fria Sidor saken. Vad tänker du?
