Det pågående försöket till folkmord på svensk folket lever och mår väl. Några kanske tycker det känns starkt att använda termen mord men att patienten dör långsamt är inget giltigt skäl att ändra på brottsrubriceringen. Ska vi peta i semantiken är det strikt juridiskt ett mordförsök eftersom det ännu inte är helt genomfört. Slutresultatet är dock klart att det som en gång var svenska folket upphör att existera någon gång om två generationer med nuvarande utveckling. Eftersom det är ett högst medvetet, hänsynslöst och utstuderat brott med tydligt uppsåt är det inget annat än ett mordförsök på ett folk – det svenska. Någon kanske invänder att vi faktiskt legitimerar vårt eget folkmord via det demokratiska systemet. Det är ett sätt att se det. Ett annat är att det gör brottet ännu värre och ännu mer utstuderat. Den som vill oss så här illa styr demokratin genom olika nätverk, intresseorganisationer, etablerade medier, överstatliga konventioner, lagar, politiker, kultur- och sportprofiler, filmer och musik. De flesta av oss ser inte eller upplever inte förändringen så starkt eftersom detta pågått minst 70 år och grodan kokats långsamt.
Steg för steg
Inom alla områden har man, steg för steg, flyttat fram positionerna, en sak i taget. Inom svenska kyrkan började det med kvinnorna, fortsatte med homosexuella för att idag ha förvandlats till ett propagandaorgan för öppna gränser, asylsökande och Islam. Inom konst och kultur gick förändringen snabbare, från konst och musik som har som mål att gestalta livets skönhet och intelligenta design till urinoarer och betongmonument. Den kvinnliga frigörelsen, d.v.s. strävan efter lika möjligheter och rättigheter, blev snabbt ett tvång till dubbelarbete och feminismen förvandlades från en kamp för kvinnors rättigheter till hat mot män.
Den största förändringen har dock kommit med den ständigt upprepade normen att vårt ansvar inte främst är för oss själva, familjen och vårt land utan värnande om andra, främmande, människor. Vår syn på världen formas inte längre lokalt och genom kontakten med tidigare generationer utan av bilderna i TV-rutan, mobilen och Internet. Eftertanke och förnuft har ersatts med klick och känslostyrda reflexmässiga reaktioner. Det offentliga samtalet om djupare, betydelsefulla frågor existerar inte. De som styr vill inte uppmuntra till någon förståelse hos det breda folklagret utan ser dem mer som får man ska valla i rätt riktning.
Uppehållstillstånd en bra approximation
Fria Sidor anser att den löpande, månatliga, statistiken vad gäller uppehållstillstånd är en bra approximation för hur försöket till folkmord fortskrider. Perioden 1980 till 2018, en period på 39 år, har Sverige beviljat 2 395 749 uppehållstillstånd. Som en händelse har befolkningen ökat från 8 303 010 till 10 215 250 under samma period, en ökning med 1 912 240 personer. Lägg till detta alla som vistas här illegalt. Det finns ingen exakt metod men uppehållstillstånden är bevisligen en hyfsad uppskattning på hur snabbt vi späds ut och ersätts.
Uppehållstillståndens olika delar
Det finns huvudsakligen tre delar. Asyl, anhöriga och arbetskraft. Utöver detta är studenter en stor grupp. Vi vet idag sedan länge att också arbetskraften och studerande inte sällan har koppling till den tidigare asyl- och anhöriginvandringen. Någon exakt statistik finns inte lättillgänglig men vi kan på goda grunder anta att runt ¾ av alla uppehållstillstånd på ett eller annat sätt historiskt har sin grund i att någon från början fått asyl.
Asyl
Antalet som beviljas uppehållstillstånd p.g.a. asylskäl beror på två saker, dels vilket kaos det är i vår omvärld, dels vår egen signalpolitik. Tittar vi på grafen ser vi att med början 1980 ökade antalet från 4 062 till 24 879 år 1989. I december tog dåvarande statsminister, Ingvar Carlsson, beslutet, Luciabeslutet, att minska antalet grunder på vilken man kunde söka asyl. Det var huvudsakligen s.k. bulgarienturkar som kom till Sverige via Polen och Östtyskland.
Vi ser att effekten blev kortvarig. Redan 1991 var antalet uppe på liknande nivåer igen. Kriget i Balkan med början 1991 satte press på omvärlden och Sverige beviljade under 1993 och 1994 asyl till totalt 81 357 personer. När konflikten var över 1995 beviljade Sverige betydligt färre uppehållstillstånd, något som höll i sig fram till 2005. Samtidigt pågick kriget i Irak vilket ledde till en kraftig ökning under åren 2006 och 2007. Antalet sjönk tillbaka för att sedan öka kraftigt igen från 2013 i samband med konflikten i Syrien. 2015 drabbades Europa av en ny våg av migranter, varav många med destination Sverige.
En inte oväsentlig faktor var att Migrationsverket lovade alla från Syrien PUT 2013 men redan 2012 kom regeringen Reinfeldt överens med MP att bevilja familjeåterförening för somalier, trots att de saknade dokument att styrka släktskap. Ett antal plan skickades t.o.m. för att hämta upp dem. 2014 beslutades att alla från Eritrea skulle få PUT och de senaste 10 åren har antalet s.k. ensamkommande ökat kraftigt, inte minst från Afghanistan. Så sent som 2018 arbetades det för högtryck för att t.o.m. de afghaner som fått avslag skulle få stanna.
Bilden är tydlig. Antalet som beviljas asyl beror på större konflikter men lika mycket på vår egen politik i Sverige. Det är uppenbart att, trots att det var konflikter, svenska politiker hade för några decennier sedan ett motstånd mot att bevilja ett för stort antal asyl. Med åren har detta luckrats upp. Efter varje våg, infinner sig ett motstånd, med en period av minskat antal. Dock etablerar sig den nya nivån alltid på ett högre antal. Från ca: 10 000 i snitt under 80-talet ligger vi nu nära 30 000 per år i snitt, för de senaste tio åren.
Det finns idag ingenting som tyder på att denna ökningstakt ska upphöra.
Anhöriga
Antalet som beviljas uppehållstillstånd som anhörig beror mer på antalet som kommit hit de senaste åren än på ett enskilt år. Vi ser att ökningen var stor från 1980 till 1994, för att sedan ligga konstant fram till 2006 då det igen ökade kraftigt. Ökningstakten är dock högre, från 10 000 i snitt under 80-talet till 40 000 i snitt under de senaste tio åren. Det är denna kategori som vi kan förvänta oss ska öka konstant, åtminstone så länge som vi erbjuder samma generösa villkor som hittills.
Det finns idag ingenting som tyder på att denna ökningstakt ska upphöra.
Övriga
Kategorin övrigt består främst av asyl p.g.a. arbetsmarknadsskäl men även för studier. Ökningen är mycket stor. Under 80-talet låg snittet strax över 1 000 per år, de senaste tio åren är snittet ca: 46 000. Den stora ökningen 1994 beror på EES-avtalet och Sveriges medlemskap i EU 1995. Från år 2000 och framåt har lagstiftningen ändrats i omgångar som gjort det lättare att få uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl, först, runt år 2000, till dem från EES/EU sedan, runt 2007 och framåt, till dem från länder utanför. Vi vet idag att arbetsmarknadsskäl är ytterligare en väg som många använder som ett första steg att etablera sig permanent i Sverige, när vägen via asyl – eller anhöriginvandring inte är möjlig.
Det finns idag ingenting som tyder på att denna ökningstakt ska upphöra.
Samtliga
Alla kategorier ökar, asylskäl tre gånger sedan 80-talet, anhöriga fyra gånger och övriga nästan 50 gånger. De olika kategorierna svänger år från år men trenden över tiden är tydlig. Det finns ingen anledning att anta att denna trend ska brytas eftersom den politiska viljan saknas. Drar vi ut trenden ökar antalet beviljade uppehållstillstånd från dagens 2,4 miljoner sedan år 1980 till 4,4 miljoner år 2030.
Antagligen resonerar svenska politiker på samma sätt som f.d. vice president Joe Biden.
”Diversity is our strength. Whites will become a minority in the USA and it’s a good thing.”
