Det var tyfus och inte Zyklon B som orsakade internernas död. Detta är redan utrett och bevisat dels genom dokument, dels genom de bilder och Jean-Claude Pressac publicerat. Tyskarna hade t.o.m. stora posters som varnade för tyfus i lägren med texten ”En lus, din död”. Man målade också varnande budskap på väggarna i lägren. Faktum är att tyskarna var så måna om att hålla nere dödstalen att man till stora kostnader upprättade en stort antal desinfektionsanläggningar, varav 25 använde sig av desinfektionsmedlet Zyklon B (efterföljare DDT). Nästan alla dessa anläggningar var små, ca: 10 kvm, och teknologiskt långt fram. Det framgår av konstruktionsritningarna att man klädde av sig i ett rum, i nästa rum rakade man bort allt hår, i nästa fanns duschar, efter det ett rum för att torka sig och i anslutning ett rum för medicinska undersökningar.
En typisk process
Låt oss nu i detalj beskriva den noggranna gång man följde för att så långt som möjligt begränsa Tyfus-epidemin.
De som anlände till lägret kom först in i ett rum där man tog av sig kläderna. Detta rum var uppvärmt. Kläderna fördes bort för att avlusas i särskilda kammare. Efter det togs håret bort för att ytterligare försäkra sig om att inga löss fanns kvar. Nästa steg var att genomgå en medicinsk underökning av ett team läkare. När detta var klart gick man in för att duscha och sedan torka sig med handdukar i torkrummet. Där fick man också nya kläder.
De kläder man lämnade behandlades antingen med het luft, Zyklon B eller tryckånga. Kläderna lämnades sedan tillbaka till internerna.
Desinficering av byggnader
Pressac visar i sin bok exakt hur mycket Zyklon B som användes för att desinficera byggnader och baracker. Kommendant Höss gav den 13 augusti 1942 en skriftlig order att de som handskades med kläderna måste iaktta största försiktighet. De som inte använde gasmasker måste vänta minst fem timmar innan de gick in i rummet. De måste också ta hänsyn till vindens riktning. Höss varnade att gasen var luktfri och därför extra farlig. 42 kopior av denna order distribuerades ut till medarbetarna i lägret. Pressac skriver själv att detta dokument självklart inte utgör något bevis för ”gasningar” av människor.
Ytterligare ett stort antal dokument styrker bilden av att Zyklon B användes för att rädda liv, inte släcka dem. Man beställde i tre omgångar 15 tusen kilo Zyklon B vilket stämmer exakt med behovet för att desinficera kläder. Skulle man använt detta för människor hade 5000 kilo räckt till 1,25 miljoner människor, vilket vida överstiger antalet judar som ens någonsin skickats till Auschwitz. Märkligt nog användes dessa beställningar som bevis i Nürnbergrättegångarna för att gasningar av människor ägde rum.
Judarna bakom första- och andra världskriget
Även om Zyklon B aldrig användes för att gasa någon måste lägren betraktas som en stor risk att drabbas av döden. Tyskarna hade bestämt sig att den judiska makten över Tyskland måste upphöra, att judar skulle deporteras och de som inte kunde lämna frivilligt eller fly internerades i läger där mycket svåra förhållanden rådde. Detta måste ses mot bakgrund av att judarna förklarade Tyskland krig 1933 och man låg bakom både första- och andra världskriget. Vi kan konstatera att några varmare känslor för just judarna knappast fanns hos tyskarna, av naturliga skäl.
De omöjliga gaskamrarna
Det faller på sin egen orimlighet att tyskarna både hade rigorösa rutiner för att hindra internerna från att dö i tyfus för att sedan i nästa steg gasa dem. Beviset för detta löjliga argument är att många judar vid ankomst klassades som oförmögna att arbeta men det dödades likväl inte. I ett brev från Oswald Pohl till Henrich Himmler från 5 april 1944 framgår att av 67 tusen interner var 18 tusen oförmögna att arbeta. Dessa interner fick vara i särskilda block. Den 4 september 1943 skickade SS Gerhardt Maurer ett telex där han rapporterade att endast 3500 av de 25 tusen judiska interner just då kunde arbeta.
Lägersjukhus och karantänsektion
När vi studerar byggnadsplanerna för Auschwitz finns där ett sjukhus och en speciell sektion för de som var under karantän p.g.a. smittsamma sjukdomar. Sektionen kallades Mexiko. Sektionen hade plats för 16 596 interner enligt byggnadsplanerna. Där fanns ett fullt utrustat sjukhus med röntgen, kirurgi och behandlingsavdelning. Byggnaden påbörjades men kriget gick mot sitt slut och 1944 pågick de allierades terrorbombningar med full kraft mot varje rörligt föremål, djur som barn, i Tyskland.
Det står utom allt tvivel att tyskarna använde stora resurser för att rädda liv. Någon annan slutsats kan inte dras oavsett om de var judiska eller icke-judiska. Detta skedde inte av humanitära skäl utan främst för att man behövde arbetskraft för krigsansträngningarna. Just i Auschwitz fanns en viktig fabrik där man framställde syntetiskt gummi, drivmedel och viktiga kemikalier. Dessa fabriker måste producera maximalt eftersom Tyskland inte längre hade tillgång till några oljekällor.
Krigspropaganda
Hela denna fabricerade berättelse har sitt ursprung i krigspropaganda och speciellt den judiska tidningen New York Times var pådrivande. 1943 skrev t.ex. Sholem Ash att det fanns ”gaskammare och blodförgiftningsstationer samt ångduschar”. Samma tidning hänvisade till Svensk Judisk Krönika där man 1943 påstod att ”tusentals judar gasades ihjäl i hermetiskt tillslutna lador i Brest-Livovsk i Polen”. Propagandan påstod vidare att tyskarna också ”använde elektricitet och ånga i sina ansträngningar att döda judar”.
I februari 1942 skrev New York Times att man hade ”obestridliga bevis att det fanns elektrifieringsanläggningar i Chelmno och Belzec”. Man skrev, med hänvisning till en säker källa, att ”judarna tvingades stå på en metallplatta som sedan sänktes ner i vatten där strömmen sattes på”. Den 8 augusti skrev samma tidning att ”tyskarna dödat 2 miljoner genom ånga bara i Treblinka”. Enligt uppgifter från Sovjet användes i Auschwitz ett ”elektriskt löpande band där liken landade direkt för förbränning för att sedan användas som gödsel i kolodlingarna”. Den amerikanska åklagaren Robert Jackson påstod t.o.m. att ”tyskarna var så avancerade att de dödat 20 tusen i en byggnad med en metod som inte lämnade ett enda spår”. Magi således.
Men herregud, det finns inte en enda seriös forskare som idag hävdar att något av detta hänt. Nu måste det var slut på dessa absurda lögner. Det är nog nu.
Slutsats
Låt judarna ha sina myter men att vi ska göra dem till våra och att t.o.m. tvinga barnen att lära sig detta trams som någon sanning är ren och skär ondska. Våra politiker är ondskefulla. Den judiska lobbyn är ondskefull som gör allt för att påtvinga en hel värld dessa uppenbara lögner.
Du kan läsa boken The Hoax of the Twentieth Century gratis i pdf-format, på engelska eller beställa boken i länken nedan. Där kan du ladda ner nästan alla böcker gratis i pdf-format. Det finns mer än 30 i serien, Holocausthandbooks.
http://holocausthandbooks.com/index.php?page_id=7
Denna serie bygger på Joel S. A. Haywards examensarbete. Det är något av det bästa som skrivits om denna fråga. Han gjorde bara ett arbete och blev så hårt attackerad av den judiska lobbyn att han helt dragit sig tillbaka från detta område och lever nu ett vanligt liv i Nya Zeeland och vill inte att verket ska spridas på nätet. Det finns en del falska kopior. Originalet går dock att beställa här. Det rekommenderas varmt för dig som förstår mycket redan.
Är du bara nyfiken och i början av ditt uppvaknande kan du med fördel börja med den mer grundläggande boken på svenska i länken nedan. Du är helt anonym när du laddar ner den i pdf-format från Fria Sidors server.
Testa också gärna dina kunskaper på utmärkta sidan forintelsen.nu
