De flesta idag är intoleranta mot Sanningssökare. Speciellt gäller detta ”förintelsen” – en av de största lögnerna i modern historia. Man vet att den inte tål någon granskning. Berättelsen faller ihop som ett korthus bara du drar i ett enda kort. Därför är linjen att ursinnigt motsätta sig all granskning. Ingen aspekt av ”förintelsen” får undersökas. Inte en enda detalj. Judinnan Deborah Lipstadt fördömer alla lärare och föreläsare som anser att man bör berätta att det finns många seriösa forskare idag som pekar på en annan bild. Det finns helt enkelt ingen ”debatt” och det finns ingen ”alternativ tolkning” enligt sanningsförnekarna.
Forskning om ”förintelsen” bannlyst
De som insisterar på att man i ett öppet samhälle ska låta bevis, fakta och argument brytas mot varandra finner snart att det idag finns många områden som helt enkelt varken får ifrågasättas eller diskuteras. Detta gäller numera inte bara ”förintelsen” utan har utsträckts till i stort sett alla samhällets områden. Klimatfrågan, invandringens kostnader och brottslighet, Rysslands ondska, feminismen, vacciner, läkemedel, o.s.v. Skälet att Fria Sidor attackerar förintelselögnen är att den är den första, största och viktigaste lögnen från vilket alla andra tar sin näring. All politik idag och alla argument handlar om att ställa sig på de godas sida och peka ut de onda – på andra sidan. Vi hör denna retorik i riksdagen och Europaparlamentet varje dag. Det här kommer inte ta slut förrän vi gör upp med förintelselögnen – vrider vapnet ur deras händer. Det som är så underbart är att vi har sanningen på vår sida till 100%.
Inte ge luft åt avskummen
När Joel S. S. Hayward frågade Yad Vashem, en av världens största ”förintelse”center i Israel, hur man bäst skulle förhålla sig till detta nya forskningsområde som nu växte fram, fick han svaret:
”Vårt råd är att inte ens ge sig in i en diskussion. Det ger bara näring åt de kryp och avskum (creeps & low-lifes) som argumenterar för motsatsen. Ge dem inte någon värdighet genom ett svar.”
Ja där har vi det – kryp och avskum. Det är på denna nivå detta ligger. Frågan är nu hur vi ska förhålla oss till detta, vi svenskar? Ska vi backa och därmed erkänna att de har rätt och låta våra barn lära sig en lögn eller visar detta svar istället på hur viktigt det är för oss, innan det också blir olagligt i Sverige som i 12 andra länder i Europa, att lyfta frågan?
Den första ”förintelse”förnekaren
Den första som kastade en sten på glashuset ”förintelsen” var den franske professorn i historia och geografi, Paul Rassinier. Han hade själv arresterats av ”Sicherheitsdienst (SD)” för sin roll i den franska motståndsrörelsen och deporterats till Buchenwald. Han var först kommunist men gick sedan över till Socialdemokraterna och blev dekorerad för sina insatser mot nazisterna.
Han noterade omgående efter kriget att det fanns många historier i omlopp han inte alls kände igen, inte minst att det skulle ha funnits gaskammare i alla läger och Buchenwald. När Buchenwald befriades steg många vittnen fram och visade på de gaskammare som fanns, påstådda tortyrinstrument, att man gjorde lampskärmar, bokomslag, handväskor och handskar av mänskligt material. Representanter från media flögs in från Storbritannien, USA och Frankrike och man visade upp ”bevisen” för den tyska allmänheten.
Inget av det som man då påstod finns idag kvar i den officiella versionen i Yad Vashem. Man har i smyg plockat bort detta och media har självklart inte rapporterat om det. I Sverige har judiska DN, Expressen och TV4 varit instrumentala att hamra in detta i våra skallar, timme efter timme, vecka efter vecka, år efter år.
Rassinier, som själv varit internerad, menade att dessa vittnens berättelse i någon mån var sanna men att de i grunden innehöll våldsamma överdrifter. Han beslöt sig därför att skriva en egen berättelse baserat på sina egna upplevelser. Han skrev följande:
”Jag kom till insikt att dessa skräckhistorier var ett verk av kommunister som varit internerade. Min känsla var att om jag förblev tyst skulle jag bereda vägen för detta farliga inflytande på världen. Jag skrev ner mina erfarenheter i ett försök att sätta sakerna i dess rätta proportioner.”
Le Passage de la Ligne
Han skrev ner sina erfarenheter i boken ”Le Passage de la Ligne” år 1948, tre år efter krigets slut. Han berättade där hur det var att vara internerad i lägret. Han beskrev att där fanns underjordiska tunnlar som ledde till fabriker där man tillverkade raketerna V-1 och V-2. En del av internerna arbetade där. Enligt Rassinier var livet i Buchenwald inte så outhärdligt som man vill göra gällande men det vara onekligen en hård värld fylld av brutalitet, umbäranden, hunger och köande ute i regnet och kylan.
Buchenwald var främst ett koncentrationsläger, inte arbetsläger, och internerna ägnade därför dagarna åt att göra förbättringar på lägret. Det var långa dagar från 04:30 till 21:00 och många dog av det hårda arbetet, undernäring och sjukdom. De som försökte fly eller bråkade dödades omgående varpå liken kremerades och förstördes.
Rassinier var också internerad på Dora som var ett arbetsläger. Där var förhållandena ännu hårdare. Det kan beskrivas som ett slav-arbetsläger. Där pågick arbetet 12-14 timmar per dag oavsett väderförhållandena. Säkerheten och disciplinen var brutal. Han ger ett exempel när arbetsdagen var slut och alla internerna skulle räknas. Det fattades 27. Man letade överallt och räknade om, letade igen, men 27 var borta. De 10000 internerna fick stå kvar, ute, i 12 timmar. När internerna, till slut, tilläts att gå till sina baracker, hade 40 av dem inte klarat av detta, utan dött.
Han berättade att det inte bara var judar som dog och att de som blev illa behandlade blev det inte av SS eller den tyska lägerledningen utan av andra interner. Kriget pågick för fullt 1943 och SS hade dåligt med personal att sköta lägret och hade därför delegerat mycket av arbetet till internerna. Dessa var nästan alltid tyska kommunister, inte sällan judar, en del hade kommit dit direkt från fängelset. Rassinier menade att det var dessa interner som fördelade ut kläder och mat, efter eget godtycke. De hade sina egna favoriter och hackkycklingar. Det var de som stod för brutaliteten. Detta klargörande gjorde, inte minst, många kommunister vansinniga men Rassinier försökte inte förminska tyskarnas skuld utan helt enkelt beskriva hur det var.
Le Menosage d’Ulysse
1950 skrev Rassinier en ny bok ” Le Menosage d’Ulysse” där han kritiserade bevisen för att tyskarna medvetet skulle ha avrättat sex miljoner judar. Judiska lobbyn gick i taket och Rassinier drogs inför rätta. Han blev friad i den första rättegången men i högre instans fälldes han. Domen var villkorlig och man beordrade att alla böckerna skulle brännas. Rassiner överklagade till högsta domstolen och frikändes där, 1955. Han fortsatte ge ut böcker, nu med ytterligare avsnitt, där han kritiserade påståendet om gaskammare. Han granskade nu alla delar av myten och gav ut en serie böcker där han pekade ut alla omöjligheter som finns i den officiella versionen.
Bevisen och vittnesmålen
I dessa böcker kunde Rassinier bevisa att vittnen antingen ljugit eller överdrivit. En av dem var Abbé Jean-Paul Renard som påstod att han sett tusentals efter tusentals som trott att de skulle duscha men att det från munstycket istället kom flytande, kvävande, gas. Renard skrev flera pamfletter om detta men medgav sedan att det mer var som en beskrivning och inte skulle tolkas bokstavligt. Idag hävdar ingen att det funnits några gaskammare i varken Buchenwald eller Dora. Rassiniers berättelse om varför internerna dog har också bekräftats. Ingen påstår längre att de bilder du ser från Buchenwald eller andra läger, med högar av lik, hade sin grund i någon medveten massutrotning. Idag vet vi att den främsta orsaken var de allierades terrorbombning av hela Tyskland som gjorde att det varken fanns vatten, sjukvård eller mat de sista månaderna innan befrielsen.
Rassiniers granskning är omöjlig att här återge i sin helhet men ett av de mer absurda vittnena han punkterade var det av SS-Obersturmführer Kurt Gerstein. Han erkände efter kriget att han översett gasningar av 25 miljoner personer under kriget och att 800 personer hade gasats i ett 25 kvm stort rum, att det i Belzec var högar av skor som var 40 meter höga och att bara i Auschwitz så hade miljoner barn mördats av frätande syra som hällts i deras näsborrar.
Detta uppenbarligen felaktiga vittnesmål användes vid Auschwitz-rättegången, rättegången mot Adolf Eichmann och träffande nog av judarna så hyllade professor Raul Hillberg, pappa till standardverket om ”förintelsen” ”The Destruction of the European Jews”. Hillberg refererar och citerar Kurt Gerstein 10 gånger i sitt hyllade och älskade standardverk.
Paul Rassinier var först kommunist, sedan socialist men han var framför allt en vän av Sanningen. För detta kom han att hatas av den judiska lobbyn. Sanningen förenar höger och vänster, Sanningen har varken politiska eller religiösa preferenser, den bara är för alla att se om man vill och kan därför vara mycket farlig för makten.
Vill du lära dig mer och förstå kan du göra det helt anonymt genom att ladda ner boken ”En tom säck kan inte stå” nedan eller den högst läsvärda boken ”Breaking the Spell” här. Amazon har nyligen förbjudit och plockat bort alla böcker som kritiskt granskar ”förintelsen”.
Serien bygger på Joel S. A. Haywards examensarbete. Det är något av det bästa som skrivits om denna fråga. Han gjorde bara ett arbete och blev så hårt attackerad av den judiska lobbyn att han helt dragit sig tillbaka från detta område och lever nu ett vanligt liv i Nya Zeeland och vill inte att verket ska spridas på nätet. Det finns en del falska kopior. Originalet går dock att beställa här. Detta rekommenderas varmt för dig som förstår mycket redan. Är du bara nyfiken och i början av ditt uppvaknande kan du med fördel börja med den mer grundläggande boken ovan i länken. Du är helt anonym när du laddar ner den från Fria Sidors server. Tack för ditt mod!
