En av de viktigaste och mest omdiskuterade skeendena i andra världskriget är om Hitler i storhetsvansinne anföll en godtrogen Stalin eller om Hitler agerade i självförsvar. Det råder inget tvivel om vad efterkrigspropagandan vill få oss att tro men nu när snart 80 år gått och de sovjetiska arkiven har gjorts tillgängliga efter 1990 – vad säger forskningen idag? I detta inlägg ska Fria Sidor titta närmare på denna fråga.
Det hemliga mötet 1939
I augusti 1939 hölls ett möte i politbyrån av den sovjetiska centralkommittén. Talet blev tillgängligt för den franska nyhetsbyrån Havas 19 augusti 1939. Joseph Stalin förklarade på detta möte för de närvarande att en icke-aggressionspakt med Tyskland skulle leda till att Tyskland invaderade Polen och att Storbritannien och Frankrike, för vilket de förbundit sig, skulle förklara krig mot Tyskland. Stalin förklarade att detta skulle leda till en destabilisering av Västeuropa och öppna vägen för en sovjetisering av Europa. Detta möte förnekades av den sovjetiska propagandan ända fram till 1993 då Stalins egen biograf, Professor Volkogonov, erkände att mötet hållits och att han själv hållit mötesanteckningarna i sin hand. Historikern T.S. Bushueva hittade sedan talet i de sovjetiska arkiven och hon gjorde det tillgängligt för allmänheten 1994. Professor Doroshenko menar att dokumentet otvivelaktigt härrör från Stalin och är ett av de viktigaste historiska dokumenten från andra världskriget.
Stalin tar bort buffertstaterna
Med denna pakt kunde Sovjet flytta fram positionerna genom att nu inta halva Polen, ta delar av Finland, annektera Estland, Litauen och Lettland och komma närmare oljekällorna i Rumänien av vilka både Tyskland och Italien var beroende. Samtidigt var Tyskland utspritt över en enorm geografisk yta mot väst, från Norge till Pyrenéerna där man hade att möta Storbritannien, Frankrike och USA. Det är en väl uppodlad myt att Stalin var rädd för den tyska krigsmakten. Istället var han väl medveten om det omöjliga för Tyskland att föra ett utdraget krig och dess beroende av oljan i Rumänien.
Stalin pressar på
I november 1940 framförde Molotov i Berlin Stalins krav att Sovjet skulle få utöka sitt inflytande i Rumänien, Bulgarien, Ungern, Jugoslavien, Grekland och Finland. Även Sverige diskuterades. Stalin krävde också fri passage och baser i Svarta Havet och Östersjön. I grunden skulle detta omöjliggjort tysk överlevnad och måste därför ses som ett krav på tysk kapitulation. Självklart var dessa krav orimliga och som Hitler aldrig kunde acceptera varför ett krig mellan Sovjet och Tyskland från denna tidpunkt måste ses som oundviklig, något Stalin också var medveten om.
Stalin förbereder en offensiv
Det är en myt att Tyskland kunde mäta sig med Sovjet. Sovjet hade länge byggt upp sin militär till världens största fram till 1939. Sedan 1939 hade man skruvat upp tempot ännu mer och producerade enorma mängder vapen och förberedde en invasionsarmé. Den Sovjetiska doktrinen var att ha en offensiv armé, kriget skulle ske på fiendens territorium, proletariatet i fiendens land var potentiella vänner till Sovjet och under inga omständigheter fick fienden tillåtas på Sovjetiskt territorium. Tyskarna fick ständiga rapporter om den Sovjetiska krigsuppbyggnaden såväl som om den propaganda man använde mot de sovjetiska soldaterna. Gång på gång, upprepades den Sovjetiska doktrinen ovan för att det skulle sätta sig djupt i psyket på de soldater som skulle utföra anfallet.
En anfallsarmé
Det finns idag många oberoende bevis för att Stalin arbetade militärt, politiskt och genom propaganda på varje sätt för att påbörja ett erövringskrig. Forskare vet idag att Sovjet förberedde ett anfall eftersom den övervägande delen av alla enheter var offensiva. Man hade t.ex. en miljon fallskärmsjägare och plan för att släppa dem över fiendeterritorium. Deessa är bara användbara i anfall. När kriget brutit ut fick Tyskland bekräftat genom tillfångatagna ryska soldater, från många av varandra oberoende utsagor, att Stalin vid olika sammanhang öppet sagt att ett krig med Tyskland kommer varken Tyskland vill det eller inte.
Sovjet överlägsna
Tyskland hade 3550 stridsvagnar mot Sovjets 22000. Endast hälften av de tyska stridsvagnarna var dock utrustade så att de kunde mäta sig med de sovjetiska. Faktum är att 75% av den tyska armén fick transportera sig med häst och vagn. Man hade 750000 hästar som alla skulle förses med hö. Tyskland hade 2500 stridsflygplan medan Sovjet hade 15000, 7000 artilleripjäser mot sovjets 37000. Antalet soldater var vida överlägset där Sovjet också tog soldater från bortre Asien.
Speciella grupper för Frigörelsekampanjen
Perioden 1939-1941 installerade Stalin flera grupper som skulle agera efter det att länderna ”frigjorts”. Där utarbetades särskilda planer för exakt vad som skulle hända när länderna intagits. Man analyserade noga vilka områden som var centrala, vilka institutioner och militära enheter som först måste hanteras. Dessa kallades ”Special Applications Groups” och dess existens förnekades eftersom de utgjorde bevis för att Stalin hade offensiva planer.
Tyskland genomför ett snabbt tillslag
Tyskland fick ständiga underrättelser om vad som hände. Man kunde följa trupprörelser och den militära uppbyggnaden. Tyskarna fick t.o.m. tag på ett antal ryggsäckar med förnödenheter och kartor där man visade på anfall lång in på tyskt territorium. Under hela sommaren 1941 pågick den sovjetiska militära uppbyggnaden. Underrättelserna berättade om en förestående sovjetisk attack hösten 1941. Desto längre sovjet fick bygga upp sig desto svårare skulle det vara för Tyskland att försvara sig. Den 22 juni 1941 togs därför beslutet att genomföra en överraskningsattack.
Stalin inte förvånad
Stalin var inte förvånad och hade räknat med en överlägsen seger men det räckte inte, initialt, för sovjet att ha bättre och fler vapen, eftersom tyskarna var skickligare och mer disciplinerade i strid. Den sovjetiska armén som var inställd på anfall led därför initialt stora nederlag och tyskarna var hoppfulla. Den sovjetiska armén var ingalunda utslagen. Trots de initiala förlusterna hade man långt fler soldater och utrustning kvar och tiden verkade i sovjetisk fördel. Det var omöjligt för tyskarna att i den kalla vintern förse hela sin arme med förnödenheter och Stalin laddade om. Dels fick han betydande ekonomisk och militär hjälp från sina allierade, främst USA, dels införde han en ny regim där de soldater som tillfångatogs eller retirerade ansågs som förrädare. Bakom arméerna gick speciella plutoner som sköt varje soldat som inte gick framåt. De soldater som tillfångatogs av tyskarna ansågs som förrädare och sköts sedan. Det enda sättet för soldaterna att överleva var därför att gå framåt och att låta sig dödas av de tyska kulsprutorna. Det blev ett nötningskrig där, inte minst, den överlägsna sovjetiska numerären kom till sin rätt och ganska snart var utgången av andra världskriget given.
Felinformerade
Tyskland fick dålig information om den sovjetiska militära kapaciteten. Deras egen militärattaché i Moskva underskattade enormt den sovjetiska kapaciteten. Joseph Goebbels skrev i sina memoarer att man kraftigt hade underskattat den sovjetiska militären. Hitler gick t.o.m. så långt att han ansåg den sovjetiska attacken på Finland vara en gigantisk vilseledande manöver eftersom man där förlorat och använt sig av föråldrad utrustning. Kanske skulle Hitler luras att tro att Stalin inte ens kunde vinna mot finnarna och därför var en lätt match men kriget skulle komma till Tyskland vare sig man önskade det eller inte.
Tyskarna kämpade till sista man och kvinna
Det stod klart för varje tysk vad som skulle hända med dem när de sovjetiska soldaterna kom. Miljoner våldtäkter, tortyr och en fullständig terror var det som nu väntade dem. Alla som kunde flydde undan den sovjetiska armén mot väst. Man tömde koncentrationslägren där många hellre följde med tyskarna än lät sig tillfångatas av sovjeterna. Miljoner dog under denna flykt, åter miljoner dödades och blev utsatta för hänsynslöst våld. Man kämpade tappert fram till 1945. Många historiker anser idag att Västeuropa räddades undan Sovjetisk underkastelse tack vare denna offervilja.
