Ingrid Carlqvist, en svensk journalist, författare, sanningssökare och opinionsbildare, beslöt sig för att ta reda på varför Sverige förvandlats till oigenkännlighet. Hur är det möjligt att Sverige kunnat hamna så snett? I denna bok presenteras svaret på denna forskning. Boken går på djupet, söker förklaringar och är fylld med exempel, eller kanske bättre skräckexempel, på beslut våra folkvalda tagit utan att de frågat oss. I den del som berör svaret på frågan varför, är boken en vittnesmål om de våndor, tvivel och svåra beslut sanningssökare utsätts för om de väljer att låta sanningen styra och är beredda att ompröva sin egen världsbild. Många väljer hellre att blunda för att sanningen ibland kan vara smärtsam. Ingrid Carlqvist gör det inte utan låter fakta och bevis leda henne i denna del. I den del av boken som illustrerar förfallet har hon lyckats gräva fram intressanta citat och skeenden, inom vitt skilda områden, som inte är så kända för allmänheten eller sanningssökare. Boken är både ett tidsdokument över förfallet idag, en förklaring till varför det kunde bli så här illa och ett vittnesmål över en sanningssökares våndor.
En upptäcktsresa
Ingrid Carlqvist är utbildad journalist och har arbetat på bl.a. Kvällsposten, Barometern och Aftonbladet.
En titt i listan på de böcker Carlqvist gett ut visar att hennes journalistiska karriär mer kan liknas vid en upptäcktsresa. Den fösta boken som listas är Ego Girl med Carolina Gynning, år 2005. Denna följdes av Ego Woman år 2009. Redan samma år, 2009, listas Ljusfolket med Benny Rosenqvist där hon varit med och skrivit en bok som handlar om återfödelse och att själen vandrar, en mycket vanlig uppfattning i stora delar av världen.
Ungefär vid samma tid fick Ingrid Carlqvist upp ögonen för den hetsjakt som då pågick där allt fler pappor anklagades för pedofili. Detta engagemang resulterade bl.a. i boken Inte utan mina söner utgiven 2009 och som fick till följd att hon sparkades som chefredaktör på tidningen Villaliv.
Vi har redan här ett genomgående drag hos Carlqvist där hon dras till, eller bättre uttryckt, känner ett kall att försvara det som är sanning. Det är helt uppenbart att i den tidsanda som då rådde, många pappor oskyldigt anklagades för att vara en pedofil.
Denna inre längtan att ta reda på vad som är sant förde henne sedan in på fallet med Keith Cederholm, en raggare med lite brokig bakgrund i Helsingborg som dömdes för mordbrand. Året efter, 2011, skrev hon ännu en bok med Benny Rosenqvist, Mellan himmel och jord för att året efter 2012 vara med och skriva boken Mina år med Bin Laden med Catrin Streete.
Kanske var det nu Ingrid började forska om islam? Hennes nästa bok Horungen år 2012 handlar om en flicka som kidnappas av sin libanesiske far. Hon dröjer sig dock kvar med ännu två böcker med Benny Rosenqvist, En resa i min själ och Din innersta fruktan under 2012 innan hon år 2012 – 2014 helt kommer att rikta sina ansträngningar mot islams farlighet då hon tillsammans med Lars Hedegaard, en marxist och sionist, startar Dispatch International och ger ut boken Farliga ord år 2014.
2015 startade hon podden Ingrid och Conrad och gjorde samtidigt ett tillfälligt besök som skribent för en judisk tankemsedja Gatestone. Podden upphörde 2017 i samband med samgåendet med Motgift som sedan blev Svegot och Det Fria Sverige. Sedan 2018 har dock Ingrid lämnat Det Fria Sverige och Svegot för att starta en ny sida och podd tillsammans med Maria Celander, en sida som också ger utrymme för den erfarne klartänkande dissidenten Carl Lundström såväl som gästskribenter.
Kanske räcker det långt med att bara titta på detta. Det säger ganska mycket. Det handlar om en person som är på en resa med ett patos för sanning och rättvisa – en resa som knappast har tagit slut. Det är mot denna bakgrund vi ska läsa boken.
Från Sverige till Absurdistan
Boken består av 13 kapitel, de första tar upp frågan om svenskar finns? Här blir det självklara svaret ett ja. De följande kapitlen tar upp varför Sverige blev en mångkultur och här går Ingrid Carlqvist långt i sin ärlighet och konstaterar att, tyvärr, var det huvudsakligen, men inte exklusivt, en judisk historia. I de följande kapitlen avhandlas islamiseringen, den svenska skolan, våldtäktsvågen och feminismen. Det avslutande kapitlet handlar om den afghanska skäggbarnsinvasionen och hennes engagemang i Det Fria Sverige.
Svenska folket
Bokens första kapitel, som tar upp frågan om svenska folket och där många myter punkteras, är det mest fundamentala. Det är troligen därför Carlqvist också börjar med detta ämne. Är Sverige bara en yta som tillhör hela världen eller tillhör det svenska folket? Ingrid Carlqvist visar genom att hon börjar med dessa kapitel att hon också förstår att detta är det mest grundläggande och där huvuddelen av attackerna mot oss svenskar också sätts in.
Har vi ingen rätt till vårt land eller uppfattar att landet inte är vårt är det redan över – game over. Carlqvist konstaterar att vi självklart har rätt till vårt land, på samma sätt som du har rätt till ditt eget hem. Det är du och dina förfäder som, trots allt, både byggt och betalat för skolan där dina barn går. Faktum är att vi som levt isolerade i de kalla, karga norra delarna av den nordligaste delen av vårt klot har mer rätt än de flesta att just hävda rätt till landet Sverige, något Carlqvist också tydligt förklarar i boken.
Carlqvist går till häftig attack mot dem som idag förvägrar oss rätten till vårt eget land. Ett talande exempel är den om Qaisar Mahmood, en 44-årig pakistanier, som utsetts till chef för det svenska kulturarvet! Han säger sig vara vilsen i sin jakt på svenskhet och skriver:
”För mig är det komplicerat att ta till mig sådant som jag förknippar med traditionell svenskhet…att ha en julgran i mitt hem skulle vara början på ett sluttande plan mot den totala upplösningen i något som inte är jag.”
Carlqvist menar att det måste vara ett tecken på att man vill ta ifrån svenska folket sitt kulturarv då man utser en pakistanier som har svårt med en julgran till kulturarvschef.
Ingrid låter sig ofta föras tillbaka till minnen från hennes barndom. Hennes farmor, Ingeborg Carlqvist, var socialdemokratisk riksdagsledamot. Det var andra tider då. Då fanns visserligen en klasskamp men det svenska folket togs i alla fall som något givet.
Carlqvist går igenom ett antal teorier om vad som präglar folk som tvingats bo i ett kargt och kallt landskap. Det handlar om att bita ihop och arbeta, inte gnälla oavsett omständigheterna, att kunna planera och tänka framåt, skjuta upp belöningarna och att spara. Hon visar också på oantastlig forskning som bevisar att IQ generellt är högre i kallare klimat. Den troliga orsaken är behov av problemlösning och att kunna tänka långsiktigt.
En viktig myt att slå hål på är den att Sverige alltid varit ett invandrarland. Det gör Carlqvist mycket elegant genom att påpeka att det var runt ett tusental valloner som kom till Sverige under alla år på 1600-talet och det de flesta andra som kommit hit, i litet antal, kom från närliggande länder.
Judar bakom mångkulturen
Det är en het potatis att ta upp frågan om detta med judiskt inflytande. Ingrid är ingen vän av islam eller muslimer i största allmänhet vilket gör att hon har en tendens att ställa sig i samma läger som de neokonservativa judiska förespråkarna – de senare som propagerar för ett krig mot islam.
Det är förståeligt men i just denna bok visar hon att det trots allt är viktigast med sanningen. Den är entydig. I Sverige (såväl som i övriga världen) är det oftast judar som drivit på för mångkulturen. För oss som redan vet detta kanske det inte är någon nyhet men det pekar på ett stort mod att ta sig ur en bunker för att höja sig mentalt och titta på verkligheten och att stå för det i offentligheten.
Desto jobbigare blir resan mot ett mer balanserat och nyktert synsätt. Man kan ägna år där pendeln svänger fram och tillbaka men om sanningen är vägledande, går det inte att bortse från att de som öppnat portarna till massinvandring nästan alltid är judar eller deras hantlangare. Detta blir övertydligt i fallet med Paidea och Barbara Spectre. Faktum är att judiska företrädare själva skryter om att de är ledande att göra Europa mångkulturellt. Det är bara det att vi inte får påpeka det, något som Ingrid Carlqvist inte bryr sig om i sin bok.
Många intressanta citat och skeenden
Förutom att boken söker svar på frågan varför ger den också många exempel, inom vitt skilda områden från feminism till islamisering, våldtäkter till skolan, som inte är så kända varken för allmänheten eller sanningssökare.
Det kanske mest chockerande kapitlet handlar om skolan. Det är ett mycket bra kapitel och dessutom viktigt. Carlqvist visar på ett utmärkt sätt det totala förfallet och här finns exempel som inte tidigare nått den breda allmänhetens kännedom och ger många nya infallsvinklar. Det handlar främst om att skolan förvandlats från en kunskapskälla till en institution för indoktrinering av den rätta värdegrunden och att arbetsmiljön är under all kritik. Några citat:
”Det är inte ovanligt att elever i åttan har en kunskapsnivå motsvarande lågstadiet.”
”En personal från matbespisningen berättade att de fått hemliga direktiv på vart de skulle springa och låsa in sig om behov uppstod.”
”Jag har blivit knivskuren, hotad, slagen och fått bilen vandaliserad.”
Omdöme
Boken är tre i en. Den ger svar på många frågor om varför vi kunnat hamna i nuvarande, för svenska folket, mycket prekära läge. Den illustrerar också rikt, med många intressanta relativt okända citat och exempel, hur förfallet gestaltar sig i praktisk handling. Boken är samtidigt ett vittnesmål om en sanningssökares våndor. Det skiner igenom hur Ingrid kastats mellan hopp och förtvivlan vad gäller vilka som haft en betydande roll att vi nu står inför en mycket svår uppgift framför oss.
För Fria Sidor är kanske den delen som söker svar på frågan varför den bästa eftersom det lätt går att känna igen sig i hur det är att brottas med en sedan länge invand världsbild och det jobbiga i att våga ompröva den. Det har gått åt många timmars tankearbete för just denna del. Möjligen är bokens allra sista delar något hastigt skrivna, kanske för att boken faktiskt också måste komma ut någon gång. Det går inte att tänka för evigt, då blir det bara tankar och ingen bok. Det är dock inget som förtar helhetsintrycket.
Med detta sagt vill Fria Sidor starkt rekommendera boken. Boken är klart läsvärd och den förmedlar en bild av en författare som kämpar med sin inre bild av hur vår värld ser ut och varför? Där befinner sig många av oss idag. Ett tidsdokument över läget i Sverige som visar på en sanningssökandes strävan och våndor 2018 där modet, trots allt, segrar även om det känns jobbigt och bär emot och som också ger oss rikligt med exempel på förfallet i praktiken.
Något faktafel finns inte i boken så den lär bemötas med total tystnad i etablerade medier. De kan knappast bemöta det som står där utan kommer i så fall enbart attackera författaren personligen. Det är mycket effektivare att karaktärsmörda någon än att bemöta fakta. Det ska bli mycket spännande att följa Ingrid Carlqvists fortsatta resa och hur hon kommer att hantera balansen mellan att nå ut till så många som möjligt för att kunna bilda opinion och hennes djupt liggande ådra att dras till sanningen, en sanning som i ett land med en okunnig befolkning kan fjärma många från att ta till sig de mer lättsmälta budskapen.
Det är inte lätt att vara en offentlig opinionsbildare och sanningssökare i en värld där så få förstår. Du tystas och kritiseras av etablissemanget även för det mest självklara samtidigt som du kan kritiseras av sanningssökare för att du inte går tillräckligt långt. Det krävs både mod och integritet men kanske framför allt en kärlek till svenska folket i botten för att ikläda sig den rollen. Det är ett tufft val. De flesta blir antingen sanningssökare och når då ut till en begränsad skara eller opinionsbildare, där du knappast kan hålla dig till sanningen annat än i de minst kontroversiella ämnena.
Ingrid Carlqvist har nu valt denna svåra väg och är dessutom en skånska med hjärtat på rätta stället. Hon förtjänar vårt stöd.
