Problemet med förintelselögnen är att den banaliserar andra världskriget till att handla om det onda mot det goda. Vi står såklart alltid på den goda sidan och eftersom vi lärt oss att tyskarna var de onda med ett enda mål – att utrota judar – så håller vi oss alltid till av västpropagandan godkända källor. Det är mycket olyckligt eftersom vi endast kan lära oss något av historien om den berättas så sanningsenligt som går. Fria Sidor vågar påstå att de flesta av oss därför har en förenklad och ensidig bild av vad som hände under andra världskriget och vad som var upphovet till det. Därför förstår många inte heller sin egen samtid. Man lever kvar i den svartvita världen där de som älskar Sverige och sitt eget folk framställs som nya Hitler. Den kanske viktigaste insikten är att andra världskriget (1939-1945) var en direkt konsekvens av det första (1914-1918). I detta inlägg ska Fria Sidor redogöra för vad den fria forskningen kommit fram till hittills. Det är en kort sammanfattning av kunskapsläget så här långt. Se det inte som någon slutgiltigt absolut sanning utan ta alltid själv reda på fakta. Det enda Fria Sidor kan lova dig är att alltid, så gott det går, försöka berätta Sanningen och att aldrig låsa fast sig och försvara någon ståndpunkt om den överbevisas.
Första världskriget
Finansoligarkerna i City of London hade gjort Storbritannien till världens största supermakt, med 25% av jordens landyta under sin kontroll. Man hade tidigt krossat de andra supermakterna som växt fram när sjöfarten tog fart, Nederländerna, Portugal och Spanien. Hela makten över världshandeln och därmed utlåningen av pengar byggde på att man hade kontroll över havens rutter. Tyskland började hota denna dominans i slutet av 1800-talet, dels genom att själv ha anspråk på en egen flotta, dels genom att helt kringgå havet och istället börja bygga en järnväg från Berlin till Bagdad. De ekonomiska intressena som stod på spel var enorma. Tyskland var också efter enandet 1871 på väg att bli den främsta industrinationen. Tyskland hade också ingått en fredspakt med Österrike-Ungern och Ryssland. Makten riskerade att förskjutas från London till Berlin. Vi vet idag att finansoligarkerna i City of London önskade sig ett krig och förberedde ett sådant redan i slutet av 1800-talet (lyssna på intervjun i länken nedan, mycket intressant).
USA drogs in för att skapa Israel
Vi vet också att sionismen började växa fram i mitten av 1800-talet. Den hade starkt stöd inte minst från världens förmögnaste judiska familj, Rothschild. När så första världskriget brutit ut kunde den judiska lobbyn, som kontrollerar all media i USA, hetsa ett högst motvilligt folk, att gå med i kriget mot Tyskland (lyssna på intervjun nedan). Resultatet blev dels att Tyskland krossades, tvingades underkasta sig judisk överhöghet (alla delar av tyskt samhällsliv kontrollerades av judar efter första världskriget) och att ”judarna fick ett hem i Palestina”. Avsiktsförklaringen skrevs av Lord Balfour till Lord Rothschild, den senare kan därför sägas vara Israels skapare.
Underkastelsen skapade en motkraft
Överallt i Europa härjade på 1920-talet den judiska bolsjevismen i dess olika former. Ryssland hade numer en ren terrorregim men också Tyskland drabbades av denna plåga. Krigsskadestånden omöjliggjorde för tyska folket att överleva, hundratusentals tog sina liv i förtvivlan, lika många fick på olika sätt prostituera sig, i fullständig förnedring, till dem som nu hade makten. De judiska finansoligarkerna, som hade kontroll över centralbanken, lyckades t.o.m. låna pengar av den för att sedan massivt sälja tyska mark. Valutan sjönk som en sten vilket i sin tur skapade den värsta inflation mänskligheten skådat. Några spädde, naturligtvis, på sin redan ofantligt stora förmögenhet, men tyska folket fick se alla sina besparingar gå förlorade. Folket var utarmat, utnyttjat och uträknat.
Det fanns fickor av motstånd men man hade en formidabel uppgift framför sig. Dels hade den segrande sidan redan tagit kontroll inom alla samhällsområden, dels var många tyskar nu alltmer hjärntvättade i det socialistiska tänkandet. Samtidigt fanns fortfarande många i Tyskland som hade kvar sina rötter i det Tyskland som fanns före första världskriget och kände att det som nu skedde var fullständigt fel och ledde landet i fördärvet. Tyskland var en mycket splittrad nation.
Fröet som växte sig stort
Det som började med fem personer i en liten lokal i München, 1920, skulle 13 år senare ge makten åt den person, utan vilken, något försök till resning aldrig skett, Adolf Hitler. Tyska folket var vid denna tid väl medvetna om judarnas roll i den ”ryska” revolutionen, bolsjevismen, socialismen och kommunismen och man hade med egna ögon sett hur ledande judar berikat sig själva efter första världskriget, på tyska folkets bekostnad. Skulle man ha en möjlighet att ta landet tillbaka, tiden var knapp och motståndet internt och externt enormt, då måste alla befintliga maktstrukturer bort och dessutom fort.
Hitler bad därför om oinskränkt makt i fyra år efter vilken tyska folket skulle få utvärdera politiken i en folkomröstning. Det tyska folket röstade för detta. Det var helt nödvändigt att under rådande omständigheter ha denna oinskränkta makt eftersom det annars varit omöjligt att kunna genomföra de förändringar som krävdes under så kort tid. Efter att tyska folket gett Hitler denna makt 1933, förklarade den internationella judendomen Tyskland krig och man lovade att använda alla medel som stod till buds att en gång för alltid krossa landet.
Nürnberglagarna och koncentrationslägren
Överallt i världen började nu judarna arbeta för att bojkotta tyska varor, för att införa handelsembargo och för att slutligen krossa landet. 1935 infördes Nürnberglagarna där endast tyskar skulle kunna vara medborgare och inneha, för samhället, viktiga positioner. Lagarna var drakoniska men sannolikt nödvändiga eftersom judarna satt på alla ledande positioner i samhället. Man var tvungen att utgå från att de stod på samma sida som den judiska diasporan eftersom den förklarat krig mot Tyskland 1933 och många sionister som bodde i Tyskland förrådde landet när ett eget judiskt land i Palestina hägrade 1917.
Judar kunde bli medborgare, hedersmedborgare, om de deltagit i första världskriget på Tysklands sida eller om de visat sig arbeta förtjänstfullt för Tyskland. Sionisterna stödde också Hitler och ansåg att tankarna om ett tyskt folk var legitimt. Tyskland utformade ett program tillsammans med sionisterna, The Transfer Agreement, där judar kunde utvandra till Palestina. Sionisterna arbetade i varje land för att hindra att de skulle ta emot judar där, eftersom man önskade styra utvandringen till Palestina men man önskade inte att äldre, handikappade och fattiga flyttade dit utan endast de bästa, unga exemplaren, var välkomna. Övriga hjälpte man aktivt att fösa till koncentrationslägren.
De första koncentrationslägren infördes 1933 men inte speciellt för judar utan för dem man såg som samhällets fiender. Det kunde vara kommunister, kriminella eller andra element som i sin gärning var ett hot mot samhället. Judar fortsatte att vara ägare till banker och storföretag även under Hitler. Någon total brytning med storfinansen skedde aldrig och riksbankschefen Hjalmar Schacht hade synnerligen goda kontakter men centralbankscheferna i London och New York. Han tillhörde det internationella etablissemanget. Utländska investeringar i Tyskland skedde åtminstone fram till 1939, då kriget bröt ut.
Tysklands resning
Perioden 1933-1939 var en bra period för Tyskland. Det berodde inte på att man avskaffade banksystemet eller något magiskt ekonomiskt system. I huvudsak berodde uppgången på att förtroendet för politiken och landets valuta kom tillbaka men också på en hög grad av nödvändig centralstyrning. I det uppkomna läget, med massarbetslöshet, fattigdom och underkastelse var centralstyrning av ekonomin nödvändig. Det handlade om att sätta människor i arbete och när man gjorde det skapades produkter och tjänster som sedan ökade folkets levnadsstandard.
Fria Sidor är ganska övertygad om att detta system inte var något man önskade ha kvar på lång sikt utan var ett nödvändigt ont för att under rådande omständigheter snabbt kicka igång ekonomin. Hitler hade bara fyra år på sig, sedan skulle han igen möta folket i en ny folkomröstning samtidigt som de Allierade förberedde sig för en attack. Det tyska ekonomiska miraklet finner främst sin förklaring i det urusla utgångsläget. Genom att snabbt återställa förtroendet och få folk i arbete, full sysselsättning, blev skillnaden mot det tidigare läget till synes mirakulöst.
Utan tvekan fanns här likväl många för Tyskland viktiga positiva inslag och bärande idéer. a) folkgemenskap. Man anordnade resor för tyskar som skulle lära känna sin egen historia och kunde, i guidade turer, besöka historiska platser b) en människas bakgrund skulle inte utgöra ett hinder, även arbetarens barn skulle, om duglighet fanns, kunna nå toppen. c) man införde säkra arbetsplatser som var trevliga och tilltalande d) man såg till att all jordbruksmark blev produktiv och inte hölls i träda p.g.a. spekulation för att säkerställa livsmedelsförsörjningen.
Återförena Tyskland
En bärande tanke var att göra styckningen av Tyskland efter första världskriget ogjord. Det fanns tyska minoriteter i sex olika länder och idén var att återföra dessa till Tyskland. Det var inga jättelika landområden men ett vågspel och i land efter land lyckades man se till att denna återförening skedde utan att omvärlden förklarade krig. Fria Sidor tror att bilden är komplex. Det fanns i Europa och USA de som såg kommunismen som den värsta fienden och man såg Tysklands resning som något i grunden positivt. Dessa krafter verkade för en återhållsam politik som också möjliggjorde denna återföreningen. Helt uppenbart fanns samtidigt redan 1933 en stor grupp som planerade för Tysklands totala förstörelse. De utgjorde redan då en enormt stark makt ”bakom kulisserna”. Man byggde i hemlighet upp den militära styrkan i USA och Storbritannien och man gav stora lån till Sovjetunionen. Här finns också ekonomiska intressen med i bilden. Krig ger upphov till behov av enorma lån och krig ger sköna vinster till de som äger de företag som tillverkar vapnen – att vita dödar varandra i krig är, ur deras synvinkel, ingen nackdel.
Det är uppenbart att Tysklands läge redan från början var svårt, omringad av fiender i alla väderstreck och utan tillgång till egna råvaror. Fria Sidor tror idag, men det kan komma att ändra sig, att dessa finansoligarker önskade ett stort krig där man kunde tjäna enorma pengar och därför bidade sin tid att slå till. Det hade varit en enkel sak att stoppa Hitler militärt redan på sent 1920-tal men man lät Tyskland bygga upp sig. Det står också helt klart att sionisterna såg positivt på en ökad antisemitism i Tyskland. Fria Sidor tror aldrig att Tyskland, under något scenario, hade en rimlig chans att kunna resa sig utan att man lät det ske för att sedan krossa Tyskland i ett större krig. Här kan man ha olika uppfattning men varför stoppade man inte Hitler omgående då Tyskland var både ekonomiskt och militärt underlägset? Samtidigt råder inget tvivel om att Hitlers överraskningskrig mot Stalin, som höll på att förbereda en attack, måste ha orsakat stor panik hos de Allierade. Några enstaka händelser, som Fria Sidor, senare ska redogöra för kan faktiskt ha påverkat utgången av detta krig så bilden är ingalunda helt klar.
Utrotningsläger?
Det skulle föra för långt att redogöra för alla delar i detta inlägg men Tyskland samlade först in de man ansåg som samhällets fiender i koncentrationsläger med början 1933. Man samarbetade med sionisterna för att förmå judar att utvandra till Palestina åtminstone fram till 1939 samtidigt kunde judar som inte utgjorde ett omedelbart hot röra sig relativt fritt i samhället. Eftersom man var högst medveten om att det var judiska finansoligarker som låg bakom första världskriget och som nu önskade utrota tyska folket, var man angelägen om att, allt eftersom kriget intensifierades, deportera judarna ut ur Tyskland.
Den judiska diasporan hade förklarat krig mot Tyskland och man var tydlig med att målet var att utrota tyska folket. När krigets fasor blev allt påtagligare ökade självklart hatet hos den tyska befolkningen mot judarna som grupp. Den stora grupp judar som alltid sett sig främst som tyskar hade allt svårare att göra sin röst hörd i krigshysterin. De tyskvänliga judarna krossades därför mellan sionismen och antisemitismen.
Tanken var att deportera judarna till Madagaskar. Vi kan idag tycka en sådan tanke är vidrig och oförlåtlig men den som förstår hela utvecklingen, enligt ovan, ser också anledningen. Märk väl att inget land erbjöd sig att ta emot dem i någon högre grad eftersom sionisterna förbjöd detta. De goda exemplaren skulle till Palestina för att där befästa den judiska staten, resten brydde sig sionisterna inte om men det fanns andra judiska välgörenhetsorganisationer som sände hjälp riktade enbart till judar i Tyskland. Theodore Roosevelt ville erbjuda alla judar amnesti och blev ursinnig när sionisterna inte tillät det. Troligen var varje lands regering, sannolikt även den svenska, utsatta för påtryckningar att hålla sina gränser stängda. Det vore ett intressant område att forska om eftersom vi ständigt får höra att vi inte gjorde tillräckligt.
När Tyskland först hade framgång mot Joseph Stalin såg man istället en deportering österut som det bästa alternativet. Exakt vad som sedan hände är inte helt klart. Mycket tyder på att Stalin tog hand om dem och gav fri passage in i Sovjetunionen. Fria Sidor ber att få återkomma i frågan med mer utförlig information. Vad vi vet är att många judar då kriget vände runt 1943 hamnade i koncentrationsläger. Där fick de ibland bara vara interner, ibland tillhöra arbetskraften. Där hade man det inte sämre än andra folkgrupper. Det råder ingen tvekan om att många tyskar, civila och inom det militära, säkerligen inte skulle ha något emot att judarna fick smaka på sin egen medicin, mot bakgrund av den internationella judenhetens eget agerande vilka vägrade varje tysk fredsinvit, några medverkade säkert i massakrer av dem. Det är dock lika säkert att det aldrig fanns någon central plan att systematiskt utrota dem och definitivt inga gaskammare. Det är Fria Sidors uppfattning att det inte dog fler judar i relation till befolkning, förmodligen färre.
Det är en förolämpning mot vita européers intelligens att försöka få oss att tro på de sex miljonerna och gaskamrarna.
Slutsats
Det är djupt tragiskt att människor idag bara matas med lögner. Onyanserade, svartvita, bilder av vår gemensamma historia. Man har nu intensifierat arbetet med att rensa ut de mer ärliga böckerna bl.a. helt tagit bort böcker som granskar ”förintelsen” kritiskt från varje bokhandel. Man har också nu snart helt rensat bort all alternativ information på Google och Youtube. Det går knappt längre att få träffar på varken bloggar, bilder eller videos som berättar en alternativ, mer balanserad och sanningsenlig, historia. De som inte vet från början var de ska leta möts av en vägg av lögnaktig propaganda.
Nu har man också börjat ge sig på enskilda bloggar för att knäcka dem ekonomiskt i långa rättsprocesser och dragit in alla möjligheter för t.e.x magasinet The Barnes Review att kunna ta betalt. Attacken mot det fria ordet och tankefrihet sker nu på alla fronter. EU förbereder censur av det fria ordet under förevändning att stoppa ”hatet” som man länkar till ”terrorismen”. Det är en synnerligen allvarlig och oroande utveckling.
Det pågående lågintensiva kriget mellan självständiga nationer och folk i hela världen, å ena sidan, globalismen, sionismen och den judiska lobbyn, å den andra, är nu inne i ett avgörande skede inget självständigt folk har råd att förlora. De är de senare som vill avskaffa alla gränser, öppnar portarna, propagerar mångkultur, störtar regimer runtom i världen, äger all media och kontrollerar USA’s president och kongress. Det är också dem vi absolut aldrig får kritisera.
Tack innerligt för att du läser Fria Sidor.
