Tidningen Atlanta Journal and Constitution uppskattade att endast hälften av de judiska ”förintelseöverlevarna” runt om i världen hade fått ersättning år 1985. Detta skulle indikera att totalt 5,8 miljoner europeiska judar överlevde de tyska ”utrotningsförsöken”. Ett så stort antal överlevande judar är emellertid inte förenligt med ett tyskt folkmord av europeisk judendom. Antingen utrotades 6 miljoner men då ska ytterst få kräva skadestånd som överlevare, eller tvärtom. Det blir en omöjlig ekvation att först bli utrotad för att sedan överleva och begära skadestånd.
Dog 6 miljoner judar under andra världskriget?
Påståendet att 6 miljoner judar dog i andra världskriget anses idag vara ett etablerat historiskt faktum. Encyclopedia Judaica skriver till exempel:
”Det kan inte finnas några tvivel om den uppskattade siffran på cirka 6 miljoner offer.”
USA: s förintelsemuseum i Washington, D.C. beskrivs i sitt informationsblad som ett
”levande minnesmärke för 6 miljoner judar och miljontals andra offer för nazistisk fanatism i Förintelsen.”
En granskning visar dock att denna siffra inte är resultatet av en noggrann utredning, forskning eller beräkning. Siffran har helt andra orsaker.
Historien om de 6 miljoner judiska dödsfallen
Siffran 6 miljoner judiska dödsfall har använts och förutspåtts långt före slutet av andra världskriget. En gammal judisk profetia hade lovat judarna sin återkomst till det förlovade landet efter en förlust på 6 miljoner av deras folk. Den oberoende forskaren, Nicholas Kollerstrom, har i sin bok Breaking the Spell visat att olika publikationer och talare hänvisat till döden och förföljelsen av 6 miljoner judar minst 166 tillfällen före slutet av andra världskriget, d.v.s. vid den tidpunkt man tidigast kunde, med säkerhet, ha fastställt antalet dödsoffer.
Så här står det t.ex. i den 10: e upplagan, vol. 25 i Encyclopedia Britannica publicerad 1902:
”…det finns i Ryssland och Rumänien 6 miljoner judar som systematiskt degraderas …”
En artikel i New York Times, 25 mars 1906, oroade sig för att ”Rysslands 6 miljoner judar.…tillstånd och framtid …” Artikeln säger vidare ”Den ryska regeringens utstuderade politik för lösning av den judiska frågan är systematisk och mordisk utrotning.” Max Nordau, grundare av Sionistiska Världsorganisationen, varnade 1911 för ”utrotning av 6 miljoner människor” vid den Sionistiska Världskongressen i Basel, Schweiz.
New York Times appellerade den 2 december 1914 till stöd för judar. I tidningen står:
”Den amerikanska judiska kommittén kallades till en konferens med mer än 100 nationella judiska organisationer som hölls vid templet Emanu-El den 25 oktober för att överväga situationen för mer än 6 miljoner judar som bor inom krigszonen … ”
Siffran 6 miljoner judiska dödsfall användes av Martin H. Glynn, guvernören i New York. Glynn skrev en artikel med titeln Korsfästelsen av judar måste upphöra! i den Amerikanska Hebreiska Tidningen som publicerades av den amerikanska judiska kommittén. I artikeln skriver Glynn:
”Sex miljoner män och kvinnor dör av brist på livets nödvändigheter; åttahundratusen barn gråter för bröd. Och detta öde är över dem inte genom deras eget fel, eller genom någon överträdelse av Guds eller människans lagar, utan genom krigets fruktansvärda tyranni och en sjuklig lust för judiskt blod.”
Glynns artikel publicerades den 31 oktober 1919. Påståendet om
”hotet genom förintelsen av mänskligt liv” kom, märk, efter krigets slut.
Chicago Tribune publicerade den 20 juli 1921 en artikel med rubriken: Ber USA rädda 6,000,000 i Ryssland. I denna artikel hävdades att
”Rysslands 6 miljoner judar står inför utrotning genom massakrer.”
Den förenade judiska insamlingen i New York år 1926 hade ett insamlingsmål på US$ 6 000 000 för att hjälpa de ”döende judarna i Europa”. Den 29 december 1931 publicerade en Montreal-tidning en grundlös anklagelse från Rabbin Stephen Wise att 6 miljoner judar utsattes för medveten svält i sydöstra Europa.
New York Times skrev den 31 maj 1936 en artikel med rubriken Amerikaner vädjar för judiska flyktingar. Artikelns appellerade främst till Storbritannien för att
”.. öppna portarna till Palestina och låta de utsatta och förföljda judarna fly från den europeiska förintelsen.”
Chaim Weizmann har enligt uppgifter sagt till Peel-kommissionen år 1936 att:
”Det är ingen överdrift att säga att 6 miljoner judar är dömda att vara fängslade i denna del av världen, i länder där de antingen är oönskade eller inte tillåtna.”
Den 9 januari 1938 rapporterade New York Times ett annat falskt påstående om 6 miljoner judiska offer för förföljelse.
I en artikel den 25 juni 1940 i Palm Beach Post, skrev doktor Nahum Goldmann, ordföranden för Judiska Världskongressen att:
”om nazisterna skulle uppnå en slutgiltig seger är 6 miljoner judar i Europa dömda till förstörelse.”
Vid denna tid var inte en enda jude internerad för att de var just judar och Hitler krävde fortfarande fred. Det hindrar dock inte att myten om den så kallade ”förintelsen” och de 6 miljoner judarna som dömdes till förstörelse redan var etablerad.
Antalet 6 miljoner dök upp igen den 4 januari 1945, när den judiska chefen för sovjetisk övergreppspropaganda, Ilya Ehrenburg, uppgav att detta är antalet judar som har dött under andra världskriget. Den 8 januari 1945 publicerades en artikel där Jacob Lestchinsky, en kommunistisk korrespondent för judiska Daily Forward, uppskattade att den judiska befolkningen i Europa hade minskat från 9.500.000 1939 till 3.500.000 år 1945. Lestchinsky skrev:
”Av de 6 miljoner europeiska judarna som har dött har 5 miljoner levt i länderna under Hitlers ockupation.”
Hur Ehrenburg och Lestchinsky kom fram till sina siffror hela fyra månader före krigets slut är ett mysterium.
Strax efter krigets slut skrevs en artikel i Pittsburg Press den 13 maj 1945 Nazisterna förstör 6 miljoner judar. Den 1 juni 1945 kunde några sionistiska ledare uppge att ”6 miljoner judar hade dött under kriget”. Dessa sionistiska ledare gjorde detta uttalande trots att kaoset i Europa omöjliggjorde några definitiva demografiska studier.
Siffran på 6 miljoner judar som dog i andra världskriget återkom vid Internationella militärdomstolen (IMT) i Nürnberg. Antalet, 6 miljoner, som användes vid IMT baseras främst på en skriftlig inlaga från den tyska SS-byråkraten Wilhelm Höttl. Det muntliga vittnesmålet (ej korsförhör) av Dieter Wisliceny som angav att 5 miljoner judar dog under kriget, användes också för att underbygga siffran på 6 miljoner. Dessa två män hävdade att de hörde dessa uttalanden från Adolf Eichmann. Åklagarens påstående vid IMT att 6 miljoner judar dog i andra världskriget baseras uteslutande på dessa hörsägner från två tyska SS-byråkrater, vars främsta mål vara att slippa dödsstraff. Deras enda källa, Adolf Eichmann, förnekade att han någonsin gjort uttalandet.
De 6 miljoner judar som mördades av nazistiska Tyskland ansågs vara ett bevisat faktum i slutet av Nürnbergrättegångarna (IMT). Sir Hartley Shawcross uppgav i sin avslutande anförande att:
”mer än 6 miljoner judar dödades av tyskarna och morden var en del i en industriell storskalig mordindustri med hjälp av gaskamrarna och ugnarna vid Auschwitz, Dachau, Treblinka, Buchenwald, Mauthausen, Majdanek och Oranienburg.”
Faktum är att man har hittat 236 referenser till de 6 miljonerna före 1945. Den första referensen kom så tidigt som 1869.
Varför 6 miljoner är ett överdrivet nummer
Stephen F. Pinter, en amerikansk krigsavdelningsadvokat som var stationerad i Tyskland efter kriget, ifrågasatte påståendet att miljoner judar mördades av Tyskland. I ett uttalande år 1959 skrev han:
”Från vad jag kan bedöma under sex efterkrigsår i Tyskland och Österrike, dog ett antal judar, men siffran på en miljon uppnåddes verkligen aldrig. Jag intervjuade tusentals judar, tidigare interner i koncentrationsläger i Tyskland och Österrike, och anser mig lika kvalificerad som någon annan i detta ämne.”
Man hänvisar ofta till skildringar från ögonvittnen, judiska överlevare, för att etablera folkmordet på 6 miljoner europeiska judar utfört av tyskar. Den judiska publikationen Aufbau dokumenterade emellertid 1965 att 3 375 000 fängslade, de allra flesta judar, hade överlevt de tyska lägren och fick ersättning från Tyskland. Hur kunde det finnas 3 375 000 överlevare från de tyska koncentrationslägren som fick ersättning från Tyskland 20 år efter att kriget var över om Tyskland hade massmördat 6 miljoner? Norman Finkelstein, författaren till boken The Holocaust Industry, citerar sin mor som frågar:
”Om alla som hävdar att de är överlevare av ”förintelsen” är det, vem dödade då Hitler?”
I januari 1984 fanns det 4,39 miljoner framgångsrika individuella återbetalningsanspråk enligt villkoren i den tyska federala kompensationslagen från 1953 och 1956. Denna lag ger monetär ersättning till personer som ”förföljdes av politiska, rasliga, religiösa eller ideologiska skäl….av krigstidens tyska regering”. Den stora majoriteten av dessa framgångsrika ersättningsanspråk avser judar. Raul Hilberg uppskattar att ungefär 2/3 av de tillåtna kraven hade tillfallit judar. Att använda Hilbergs konservativa uppskattning skulle innebära att över 2,9 miljoner judar hade fått återbetalningsanspråk januari 1984.
Antalet 2,9 miljoner judiska ersättningskrav understryker antalet judar som överlevde andra världskriget, eftersom judar i Polen, Sovjetunionen, Ungern, Rumänien och Tjeckoslovakien inte var berättigade till ersättning år 1985. Några europeiska judar som överlevde andra världskriget dog också innan lagen antogs 1953. Tidningen Atlanta Journal and Constitution uppskattar att endast hälften av de judiska ”förintelseöverlevarna” runt om i världen hade fått återbetalning 1985. Om denna uppskattning är korrekt skulle det innebära att cirka 5,8 miljoner europeiska judar överlevde tysk förföljelse under andra världskriget. Ett så stort antal överlevande judar är inte förenligt med ett tyskt folkmord mot europeisk judendom.
Från 4 till 1 miljon på 45 år
Förintelsen berättar ursprungligen också att omkring 4 miljoner judar dog i Auschwitz-Birkenau. Så sent som 1988 bekräftas, på sidan 19 i guideboken till Auschwitz Museum, den officiella siffran på 4 miljoner judar i Auschwitz-Birkenau. De 4 miljoner judarna som förgås vid Auschwitz-Birkenau hade också använts av den Sovjetiska statens Extraordinära Kommission för undersökning av nazisternas kriminalitet (öppnas i ett nytt fönster), Högsta Nationella Tribunalen i Polen och IMT i Nürnberg. Uppskattningen av 4 miljoner judar som dog vid Auschwitz-Birkenau grundades på bevis från hundratals överlevare och expertutlåtanden.
Forskare, som israeliska förintelseexperten, Yehuda Bauer och Dr Franciszek Piper, bestämde runt 1989 att man skulle sänka den angivna dödssiffran i Auschwitz-Birkenau. Dr Piper säger i sin bok – Auschwitz: Hur många försvann:
”Sammantaget försvann totalt cirka 1 100 000 judar i Auschwitz-Birkenau åren 1940 till 1945.”
Det officiella antalet judar som dog vid Auschwitz -Birkenau anges ofta till ca: 1 miljon idag, även om vissa forskare, som Jean-Claude Pressac, anger en betydligt lägre uppskattning. Genom att dramatiskt sänka siffrorna, erkänns faktiskt att kommunisterna och andra har fabricerat och överdrivit antalet men samtidigt måste de 4 miljoner judiska dödsfallen i Auschwitz-Birkenau sänkas till cirka 1 miljon för att kunna upprätthålla någon trovärdighet alls i förintelseberättelsen.
Eftersom siffran, 6 miljoner judar som dog i tyska läger, bygger på de 4 miljoner judarna som dog vid Auschwitz-Birkenau, skulle man kunna tro att de 6 miljoner judiska dödsfallen hade sänkts till cirka 3 miljoner. Så sker dock inte utan det officiella antalet judar som dött förblir fortsatt 6 miljoner trots att det nu uppenbarligen är ett överdrivet antal.
Ivan Lagacé, chef för ett stort krematorium i Calgary, Kanada, vittnade vid Ernst Zündels rättegång 1988 att, baserat på hans erfarenhet, det hade varit möjligt att högst kremera 184 kroppar per dag i Birkenau. Lagacé hävdade att påståendet att de 46 platserna i Birkenau skulle ha kunna kremera över 4 400 kroppar på en dag var
”löjligt, helt orimligt och bortom all rim och reson”.
Boken Upplösningen av östeuropeisk judendom av Walter Sanning är förmodligen den mest vetenskapliga studien som någonsin gjorts av någon tillhörande den judiska folkgruppen. Sanning baserar sin studie nästan uteslutande på allierade, sionistiska och pro-sionistiska västtyska källor. Hans analys innehåller bevis som ges av den amerikanska assisterande statssekreteraren, Institutet för Judiska Angelägenheter, den amerikanska judiska årsboken, officiella folkräkningspublikationer och det pro-sionistiska Institutet för Samtida Historia i München. Sanning håller sin bok så fri som möjligt från känslor för att bidra till en genuin diskussion som ligger till grund för anklagelserna om ett folkmord utfört av tyskarna.
Sanning beräknar att de totala globala förlusterna av judar under andra världskriget i närheten av 1,25 miljoner. Han uppskattar att 15 967 000 judar levde 1941, före tyska invasionen av Sovjetunionen, och att den judiska befolkningen minskade till cirka 14 730 000 efter kriget.
Sanning visar samtidigt att många av dessa judiska förluster inte orsakades av krigets direkta effekter eller genom ett medvetet tyskt utrotningsprogram, utan av sovjetisk barbarism. Sanning säger att hundratusentals judar förlorade sina liv under den sovjetiska deportationen i öst eller i de sibiriska arbetskrafts- och koncentrationslägren. Sanning drar slutsatsen att livsmedelsförsörjningen, skyddet och kläderna till de judiska internerna i de sovjetiska lägren var otillräckliga och att läkarvård nästan fullständigt saknades. Sannings slutsats stöds av judiska historikern Gerald Reitlinger, som skriver:
”I Södra Sibirien var dödsgraden mycket hög för….judar …”
Enligt Sannings analys dog fler judar i sovjetiska läger än de som dog i tyska läger under andra världskriget.
Artikeln bygger på boken Germany’s War av John Wear, publicerad på Renegade Tribune.
Fördjupa gärna också dina kunskaper på den utmärkta kunskapssidan
Där kan du testa dina befintliga kunskaper med tio frågor.
Tack för att du läser Fria Sidor. ”förintelsen” är viktig att skriva om och påpeka eftersom den används varje dag att göra oss till tankeslavar.
