Fria Sidor fortsätter granska svenska statens ekonomi. När samtliga utgiftsområden är granskade kommer Fria Sidor att göra en sammanfattning och en uppskattning hur mycket som skulle kunna sparas. I denna del granskas utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid, 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik och 19, Regional tillväxt. Perioden som jämförs är 1997 med 2015. För tidigare delar sök på Fri Forskning, välj Ekonomi, i huvudmenyn.
Utgiftsområde 17 – Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgifterna har ökat från 7,2 miljarder till 13,3 miljarder från 1997 till 2015, knappt 100%. Här ryms bidrag till Folkhögskolan, Operan, Dramaten och Riksteatern, filmstöd, stöd till idrotten, Riksarkivet, museer och stöd till folkbildningen.
De största posterna är 3,6 miljarder i bidrag till folkbildningen och stöd till idrotten. Här ingår folkhögskolorna, studieförbund och studerandeorganisationer. Det uttalade målet med verksamheten är att stärka och utveckla demokratin, ökad mångfald och att minska utbildningsklyftor. Det finns 154 folkhögskolor och 11 studieförbund. Under 2016 godkändes bidrag till den judiska organisationen Paideia som samarbetar med folkhögskolan i Kista. Under 2014-2016 fördelade man pengar till 23 olika projekt med syfte att stärka kunskaperna om mänskliga rättigheter. SISU Idrottsutbildarna är ett studieförbund som samarbetar med 8000 idrottsföreningar. En viktig del är att ge bidrag till att utbilda ledare och en ledstjärna är att utbilda om värdegrund och hur den kan integreras i verksamheten.
2016 anges att ca: 80 000 asylsökanden deltagit i folkhögskolornas verksamhet för asylsökanden. Syftet har varit ökade kunskaper i svenska språket, kunskaper om samhället och att främja deltagande i samhällslivet. Regeringen har beviljat stöd till 786 platser för att utbilda kontakttolkar som ska hjälpa asylsökanden.
Folkhögskolorna och SISU anordnar varje år tusentals olika kulturprogram som sammantaget har hundratusentals deltagare. Ca: 40% på folkskolornas allmänna kursplatser besätts av utrikes födda.
Bidrag till regional kulturverksamhet är 1,3 miljarder. Den största delen går till bidrag för barn och unga. Även här styr staten hårt och man skriver uttryckligen att jämställdhetsperspektivet mellan mannen och kvinnan, ska integreras i verksamheten och att främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. 2016 lanserade statens kulturråd ”Queer kultur”. Man nämner särskilt kulturens roll för nyanländas etablering. Ett projekt startades tillsammans med bl.a. Riksteatern och Teaterförbundet för att ge nyanlända professionella kulturarbetare en ”ingång i kulturbranschen”. Hur man lyckades vore intressant att få veta.
Stöd till olika museer är drygt 1 miljard. Verksamheten förefaller inte lika politiserad som de övriga men man kan inte undgå att notera att även här arbetar man med att lyfta fram de politiskt korrekta perspektiven. Görs en utställning om teknik, är det kvinnliga bidrag som lyfts fram, för att ta ett exempel. Sticker ut gör också Forum för Levande Historia, som bedriver judisk förintelsepropaganda. Man riktar särskilt in sig på barn och unga som saknar förmåga att värja sig mot lögnerna.
Utgiftsområde 18 – Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Utgifterna har minskat från 23 miljarder år 1997 till 1 miljard 2015. Idag avser området tre poster, Lantmäteriet, Boverket och Konsumentverket. Skälet att man här kunnat spara 22 miljarder är att räntebidragen avskaffats.
Utgiftsområdet 19 – Regional tillväxt
Utgifterna har minskat från 2,9 miljarder till 2,2 miljarder 1997 till 2015. Målet för den är att nå regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU år 2020, nå de nationella miljömålen och uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. En annan viktig del är Agenda 2030 och de globala målen för en hållbar utveckling.
Enligt regeringen sker arbetet med regional tillväxt inom flera olika utgiftsområden. Det må så vara men måste nog ändå konstateras att regeringen i jämförelse med andra områden inte prioriterar frågan – att hela Sverige ska leva – speciellt högt. Utgiftsområdet förefaller totalt genompolitiserat.
Slutsats
Grundtanken med folkhögskolorna är god. Det är bra att det lokalt, runtom i landet, finns tillgång till utbildning för dem som inte väljer att gå på universitet. Idag är det dock uppenbart att området är fullständigt genompolitiserat. Allt större del av verksamheten avser att genomföra den politiskt korrekta värdegrunden och riktar sig idag dessutom i hög grad till asylsökanden och nyanlända.
Det finns säkert duktiga lärare och rektorer lokalt som brinner för sitt arbete men det är staten som är i förarsätet. Folkhögskolorna belyser problemet med att staten tar in pengar som man sedan fördelar ut, med villkor om en politisk korrekt bedriven verksamhet. Sannolikt skulle Folkhögskolan må bra av ett lokalt självstyre och kanske bäst ligga under kommunalt inflytande utan statliga pekpinnar för hur verksamheten ska bedrivas.
Vi kan också konstatera att regeringarna frigjort ca: 22 miljarder varje år genom slopade räntebidrag. Pengar man nu istället har kunnat använda för att finansiera folkutbytet.
Regeringen påpekar visserligen att den regionala tillväxtpolitiken finns inom fler utgiftsområden men det är uppenbart att man inte bryr sig speciellt mycket om att hela Sverige ska leva. När man lägger pengar är de uppenbart öronmärkta för politiskt korrekt verksamhet som Agenda 2030, feminism, förintande av koldioxid och storslagna mål om EU:s lägsta arbetslöshet, som visserligen låter bra, men inte gifter sig bra med massmigrationen.
