De grundlagsändringar som nu föreslås i Sverige och de alltmer uppenbara skadorna från injektionerna riskerar att hamna i skuggan av den pågående konflikten i Ukraina. Samtidigt känns det nödvändigt att göra en granskning. Det blir en överblick som med nödvändighet utelämnar många viktiga aspekter men som ger fördjupning för att, förhoppningsvis, bättre kunna förstå vad som sker. Granskningen är i delar för att inte bli för betungande och kommer läggas ut i relativt tät följd.
Del 2
Sovjetunionens fall
Orsakerna till varför Sovjetunionen föll är ett kapitel för sig och utanför dagens inlägg. Processen hade pågått en lång tid men kom upp till ytan när Michail Gorbatjov valdes till president, år 1985 och med honom följde Glasnost (öppenhet och yttrandefrihet) och Perestrojka (ombyggnad och reformer).
År 1990 gav man upp kravet på inflytande över ett antal stater i Sovjetunionen, efter att Berlinmuren fallit, år 1989. Gorbatjov efterträdes av Boris Jeltsin. Han var den förste presidenten för det som kallades den Ryska Federationen, en legal arvtagare till Sovjetunionen. Boris Jeltsin var Rysslands president, perioden 1991 till 1999.
Privatiseringarna
Det är enkelt att förstå att Sovjetunionen var i dåligt skick efter åratal av kommunistiskt styre. Det fria marknadsekonomiska systemet hade vunnit stort över planekonomin, där ingen fick skörda frukterna av sitt arbete.
I stället för att hjälpa Ryssland och dess forna östliga delstater i en svår tid, ägnade sig ett antal giriga oligarker från västvärlden åt ett utstuderat plundrande. Alkoholisten Jeltsin hjälpte dem i sitt värv. Han var, precis som Donald Trump och Joe Biden, bara marionetter för de som verkligen styr bakom kulisserna.
Under den falska premissen att allt som är statligt är dåligt, iscensattes en av de största plundringar av ett folk som mänskligheten skådat. I samråd med västerländska bankirfirmor som bland annat Goldman Sachs bestämde sig ryska ledare, med Anatoly Chubais i spetsen, för att omedelbart privatisera statliga företag och med dem stora delar av Rysslands naturtillgångar. Svenska politiker som till exempel Reinfeldt, framstår i sammanhanget som amatörer. Under Reinfeldt skänktes offentliga verksamheter inom vård, skola och omsorg bort (privatiserades) – i Ryssland skänkte man bort världens största råvarutillgångar av kol, olja och gas samt mängder av andra råvarutillgångar.
Det märkliga i allt detta är att många före detta komminister nu över en natt kom att bli några av världens rikaste oligarker. På bara några år överfördes stora delar av tillgångarna från folket till ett tjugotal oligarker, varav huvuddelen judiska. Bankirerna i väst hade en listig plan. Det handlade om att få det att se legitimt ut. Det skedde främst på tre sätt.
En metod var att ge folket och anställda så kallade vouchers. Dessa vouchers berättigade dem till att köpa aktier i de privatiserade bolagen. Nästa alla ryssar var så fattiga att de omedelbart sålde dessa för några rubel. Utvalda personer, uppbackade av utländskt kapital förstod så klart detta och hade arméer av människor som sökte upp folket och erbjöd dem att köpa dessa vouchers.
En annan vanlig metod var att auktionera ut företag. Nästan alltid har dessa auktioner anklagats för att vara riggade där olika oligarker genom kontakter, mutor, våld eller genom samarbete sinsemellan såg till att de delade på bytet, utan att trissa upp priserna.
Slutligen, det kanske mest utstuderade sättet, att erbjuda den konkursmässiga ryska staten lån i utbyte mot säkerhet i de stora företagen. Självklart visste de utvalda få redan på förhand att pengarna aldrig skulle kunna betalas tillbaka och att aktierna som staten satt i pant då skulle hamna i långivarnas händer för en spottstyver. Genialiskt för dem, en katastrof för det ryska folket.
I alla dessa tre fall, vouchers, auktioner och lån för pant kunde ett fåtal komma över tillgångar för några procent och inte sällan för några promille, av dess verkliga värde. Ner med kommunismen – fram för den fria marknaden – var slogan! I verkligheten flyttades bara enorma tillgångar från folket till ett fåtal oligarker, understödda av väst. Något verkligt demokratiskt spridande av ägandet till folket var det så klart aldrig tal om och var inte heller meningen. Det lät i alla fall bra och såg, på pappret, legitimt ut.
Vladimir Putin (1952)
De som fördömer Vladimir Putins ibland hårda nypor mot oligarkerna, faller ofta tillbaka på argumentet att allt gått rätt till men Fria Sidor anser att inget rättfärdigar överföringen av ett lands samlade naturresurser till ett fåtal händer, såsom skedde och under de omständigheter som då rådde, oavsett om det på pappret var legalt. Det som skedde var ett utstuderat, planlagt plundrande av ett land och folk som låg på knäna efter 70 år under den Sovjetstat de förmögna oligarkerna (också de ofta judiska) i väst själva skapat i samband med statskuppen, år 1917.
Planen under Jeltsins privatiseringar och marknadsreformer var att föra över alla naturtillgångar, först till oligarkerna och på sikt till deras långivare i City of London och New York. Ryssland skulle vara ett land med ett folk men utan tillgångar. Gazprom (Rysslands största råvarutillgångar) är bara ett av alla exempel, där de nya ägarna i smyg sålde av bolagets tillgångar, del för del, till utländska intressen, efter privatiseringarna.
Putin, som vi kommer se i kommande delar, tog över (år 1999) efter dessa privatiseringar och då plundringarna pågick för fullt. En fullständig anarki rådde och han lyckades stoppa plundringarna samt återta delar av det som gått förlorat – dock långt ifrån allt. Eftersom Putins linje varit att närma sig väst skedde det främst genom att köpa tillbaka delar av det som gått förlorat. Ibland har de hårda nyporna kommit fram men i de flesta fall har Putin försökt att förhandla fram en uppgörelse.
Vi ska inte överdriva andelen tillgångar Putin lyckats återföra, mycket är kvar i oligarkernas eller utländska ägares fickor men en sak han lycktas med är att för Ryssland centrala företag, som till exempel Gazprom, har staten idag en majoritet och kan därför bestämma. Genom en aktiemajoritet kan staten förhindra försäljningar av tillgångar till underpris. Putin har också använt lagstiftningen för att förhindra att råvarutillgångarna hamnar i utländska händer.
En judisk historia
Fria Sidor slås efter denna granskning av vilken central roll judar haft och har i Ryssland och Ukraina. Vi vet sedan tidigare att de inte bara finansierade och genomförde den ryska statskuppen, år 1917. De var också totalt dominerande, både i Lenin och Stalins regeringar samt säkerhetstjänster. De hade en central roll i plundringen av landet efter Sovjetunionens fall och de flesta förmögna oligarker i Ryssland idag, är judar. Du kommer förstå varför i senare delar av denna serie att dessa judar har sin bakgrund i Ryssland och Ukraina. De är khazarer eller som många säger idag (Ashkenazer). Miljontals av dem emigrerade under 1800-talet till Europa och USA. Flera miljoner ashkenazer kom till USA och har idag, i stort, tagit över det federala styret i landet. Storbritannien var redan tidigare totalt infiltrerat. NATO är ashkenazerna militära organisation och samarbetar ofta med Israel, det land de skapade 1947. Sovjetunionen var självklart, under Stalin, det första land som erkände Israel. Många ashkenazer flyttade till Israel från Ryssland och Ukraina så det finns starka band mellan dessa länder.
Slutsats
Det är enkelt att förstå de utländska oligarkernas hat mot Vladimir Putin. Det är lika enkelt att förstå varför många ryssar har rakt motsatt uppfattning.
I kommande delar ska i detalj redogöras för ett flertal ryska oligarkers samt de största ryska företagens öde efter Boris Jeltsins privatiseringar.
Slut på del 2
