Det har aldrig varit det minsta problem att ha ett kommunistisk förflutet i Sverige. Maritas medlemskap och politiska hemvist i Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (KPML) har aldrig hindrat hennes politiska ambitioner, tvärtom. Idag är hon invald till Europaparlamentet på det socialdemokratiska mandatet. Hon är vice ordförande i gruppen ”Progressiva förbundet av Socialdemokrater” samma grupp som Feministiskt Initiativ är med i, ett parti som leds av Gudrun Schyman med en bakgrund i Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK) och Vänsterpartiet Kommunisterna.
Aftonbladet frågade Marita Ulvskog om hennes kommunistiska förflutna är en belastning?
” – Nej. Jag skulle inte vara den människa jag är om jag inte hade den bakgrunden. Jag jobbade på Svenska Dagbladets nattredaktion när firarna kom upp i långklänningar för att tacka ”sin” tidning efter den borgerliga valsegern 1976. Då kände jag att nej, nu kan man inte stå utanför och gnälla och tro att man är radikalare än alla andra. Nu måste man göra något. Då blev jag socialdemokrat.”
Inte ens på SvD tycks det vara en belastning att ha varit Marxist-Leninist.
Samtidigt är detta idag ingen höger/vänster fråga. Alla partier idag i Sveriges Riksdag och Europaparlamentet har mer eller mindre omfamnat stora delar av det socialistiska tankegodset. Det handlar om stora stater, politikermakt, centralstyrning, höga skatter, inga gränser, internationell solidaritet, inget folk bara en humanitet, feminism och ovillkorligt stöd till lögnmedias bild av vår samtid och historia. Redan 2004 konstaterade Junilistan att det inte var någon skillnad i politiken mellan höger och vänster. Det finns bara ett parti eftersom alla röstade lika.
