I dagarna kan vi läsa om att Neil Armstrongs månsväska, i vilken han samlade månstenar att ta med sig hem till jorden, har auktionerats. Auktionsfirman beräknade att värdet kunde bli så högt som 4 miljoner USD men slutpriset landade på 1,5 miljoner USD. Det är mycket för en väska som aldrig varit på månen, än mindre kan innehålla måndamm eller månstenar. Nu spelar det kanske inte så stor roll för så länge som myten lever vidare har denna väska varit på månen, oavsett om det är sant eller inte. Fria Sidor ska i en serie granska månfärderna.
Den ultimata konspirationsteorin
Ingen konspirationsteori är behäftad med så mycket ”foliehattsvarning” som den att Apollofärderna är en bluff. Samtidigt är dessa Apollofärder, när du granskar dem, kanske den mest uppenbara bluffen. Som alltid gäller det att ha ett öppet sinne och tänka själv. Häng med!
Den stora bilden
I många konspirationer är det detaljerna som avslöjar bluffen men vad gäller Apollofärderna är det tvärtom. För Fria Sidor är ett av de viktigaste argumenten för att Neil Armstrong aldrig satt sin fot på månen att inget annat land har gjort det och inte heller USA efter sista färden 1972.
Varför bara USA?
Ny teknologi sprider sig snabbt över världen. Bilar, Internet, kärnkraft, flygplan, ultraljud, o.s.v. börjar någonstans i världen men utvecklas sedan med tiden och sprider sig till alla jordens hörn. Teknologin inte bara sprider sig geografiskt, den blir mer och mer utvecklad för varje år som går. Det finns inget teknologiskt område i mänsklighetens historia där teknologin utvecklas bakåt och där den inte spridits utom just Apollofärderna.
Inget annat land på jorden har satt någon människa på månen. Ryssland, Kina, Japan, EU, Storbritannien, Frankrike, Indien, Kanada – inget land har ens försökt sig på att göra det. Detta trots att den teknologi som användes 1969-1972 var synnerligen rudimentär. Vi hade då fortfarande räknare med remsa. Beräkningsförmågan i Apollofarkosten motsvarar den som idag finns i en ordinär miniräknare. Kassettbanden hade ännu inte haft sin storhetstid och den första enkla persondatorn ännu inte introducerats. Fundera på hur rimligt det är att inget annat land försökt sig på detta trots att det nu gått 50 år sedan USA så framgångsrikt genomförde projektet. Vill inte Ryssland se sin flagga där, vill inte Kina visa att också de kan?
Varför tog det slut för 50 år sedan?
En annan helt central frågeställning är varför allt upphörde 1972? Teknologin fanns. Alla utvecklingskostnader var tagna. 7 färder till månen med Apollo hade genomförts ytterst framgångsrikt. Man hade månbilar där, spelade golf, fotograferade, sjöng och satte upp sin flagga. Skulle vi inte förvänta oss att man byggde vidare på denna framgångsrika teknologi? Farkosterna blev lite bättre, snabbare och effektivare? Skulle vi inte förvänta oss att nästa steg hade varit större bemannade farkoster som kunde stanna längre och utföra tester och experiment i rymden? Att vi hade utrustning där som dels såg ut i rymden, utan att jordens atmosfär störde, att man testade olika tekniker i vakuum och att vi idag borde ha fasta baser på Månen och många länder regelbundet for fram och tillbaka dit?
Istället har vi problem att ens säkert få upp astronauter till en omloppsbana runt jorden, Rymdfärjan har problem med finansieringen och NASA själva erkänner att man inte vet hur man säkert ska kunna föra människor längre ut i rymden än de ca. 320 km upp man idag befinner sig. Fundera på hur rimligt det är att teknologin i just detta enda fall gått bakåt? Hur troligt är det att efter dessa fantastiska framgångar man bestämde sig för att nu skulle all verksamhet förknippad med månen upphöra?
Avståndet förskräcker
Många har en vag bild av vad som sker i rymden. Ena dagen ser man bilder från mars, den andra bilder från astronauter på rymdfärjan. Titt som tätt kommer utspel från de högsta ledarna i USA att man har som mål att sätta upp baser på Mars och allmänheten kan få illusionen av att människan nu bemästrar rymden. I verkligheten har ingen människa sedan 1972 varit högre upp än 640 km över jorden. Rymdfärjan befinner sig i omlopp 320 km över jorden. Visst har vi skickat ut obemannade farkoster långt ut i rymden men de är just obemannade. Månen befinner sig 384000 km från jorden. Det är 1200 ggr längre bort är rymdfärjan. Astronauterna ska inte bara dit. De ska landa också, lyfta från månen och tillbaka och säkert ta sig in i jordens atmosfär, en nätt tripp på 768000 km t.o.r. Det är detta enorma avstånd som fäller hela lögnen om dessa Apollofärder.
Allt gick rätt
Den som tänker på vilken teknik som fanns tillgänglig på 60-talet och sedan sätter detta i relation till vad en månresa innebär inser snart det omöjliga i detta företag. Först krävs enorma mängder bränsle att ta sig ur atmosfären. Man måste ha med sig bränsle både för månlandningen och för att ta sig från månen. Sedan gäller det att navigera rätt, dels dit, dels vid återinträdet i jordens atmosfär. När Apollo kom till månen måste farten reduceras för att kapseln skulle hamna i omloppsbana. I en omloppshastighet på 6000 km/tim ska sedan månlandaren separeras. Farten ska sedan bromsas upp, med hjälp av styrraketer. Någon atmosfär som hjälper till att bromsa fallet finns inte. All inbromsning måste ske med hjälp av dessa styrraketer. Kapseln minskar ständigt i vikt i takt med att bränsle förbrukas och minsta fel sätts kapsel i spin. Man ska landa och sedan ska man ha bränsle för att ta sig ur månens dragningskraft. Farten ska sedan ökas till 6000 km/tim och månlandaren ska docka med kapseln som cirkulerar runt månen. När man dockat ska exakt rätt riktning uppnås och varje grad fel ger enorma avvikelser över dessa avstånd. När man närmar sig jorden måste man komma exakt rätt, för brant inträde gör att kapseln brinner upp, för flack att kapseln studsar mot atmosfären ut i rymden. Någon har jämfört det med att klyva ett hår, så smal är den vinkel som inte är för brant eller för flack, i relation till avståndet mellan jorden och månen. Den enorma farten ska sedan bromsas upp och den hetta som uppstår är enorm.
Minsta fel i något av dessa moment och astronauterna dör.
Apollokapseln
Alla de tester man gjorde med dessa farkoster på jorden misslyckades. Nu, plötsligt, gick allting perfekt trots oändligt mycket svårare förhållanden. Enligt NASA fanns bara batterier för att kyla ner den elektroniska utrustningen. Eftersom rymden har ytterst få molekyler finns inget som avleder värmen som solen genererar i kapseln. Det tog 90 timmar dit och 90 timmar hem och så var man på månen 2-22 timmar också. När Armstrong klev ut på stegen i skuggan var där mer än 100 minusgrader men i kapseln måste det ha varit outhärdligt.
Strålningen
Jorden skyddas av magnetiska fält som fångar upp strålningen från rymden. Dessa fält, som först förutsågs av Nikola Tesla, men kallas Van-Allen bälten och sträcker sig från ca: 800 km från jorden till 24000 km. Det är högt koncentrerad strålning som vida överstiger det som människan kan utsättas för på jorden.
Som du nu vet har ingen människa sedan 1972 varit ens i närheten av dessa bälten. Samtidigt som dessa bälten har en mycket hög koncentration av strålning skyddar den från solvinden. Väl ute i rymden och på månen finns inget skydd mot solens plötsliga utbrott, när den skickar iväg strålning som når jorden och månen på 15 minuter. Den period man företog dessa färder var solvinden mycket intensiv. Vi talar här om doser som överstiger den du får vid en röntgen på mellan 100 och 1000 ggr. NASA medger t.o.m. idag att man inte vet, ännu, hur man ska kunna skydda människan från denna strålning. Samtidigt var det, tydligen, problemfritt 1969-1972, som de vill att vi ska tro på.
Slutsats
I detta inledande inlägg har vi tittat på den stora bilden. Det räcker gott och väl för att var och en ska inse att detta är en lögn, från början till slut. I kommande inlägg ska Fria Sidor dyka ner i detaljerna för att sakta men säkert få dig att inse det absurda i denna fantasifulla berättelse. Förhoppningsvis kommer du efteråt att tänka – hur kunde jag vara så korkad att jag trodde på detta?
USA är fullständigt korrupt på toppen. Folket är offer för ett maktövertagande av en korrupt och ondskefull maffia som inte har något problem alls att ljuga det egna folket rakt i ögonen. Faktum är att man ljuger om allt. Du kan inte lita på något alls som kommer från USA. Sverige är kanske inte lika illa men även här måste vi inse att våra politiker och myndigheter ljuger för oss dagligen.
Den som köpte den där månväskan som Neil Armstrong hade med sig till månen och samlade stenar för 1,5 miljoner USD gjorde en investering som helt och hållet bygger på att den lögnen kommer bestå.
i kommande inlägg ska Fria Sidor granska detaljerna.
