I grunden är det ganska enkelt varför Sverige nu långsamt går mot avgrunden. Skälet är att de som har makten i västvärlden redan tidigt bestämde sig för hur man ville se framtiden. Centralisering av makt, gränslöshet och uppblandade nationalstater var viktiga mål. När man så började genomföra sin plan fanns de människor som med tiden förstod och reste invändningar. I början tog man debatten men när den, som nu när vi har facit, inte längre kan vinnas, blev man tvungen att använda synnerligen fula metoder för att tysta all kritik. Metoden var, och är fortfarande, att stämpla meningsmotståndare. Ord som högerextrem, rasist, nazist, fascist, främlingsfientlig, antisemit, förintelseförnekare, rasideolog, konspirationsteoretiker, mörkerkraft, högerpopulist, klimatförnekare, islamofob, o.s.v är alla ord man fyllt med så mycket avsky att ingen vill ha dem klistrade på sig och så dör debatten. Men hur kunde det bli så här?
Antisemit
Det kanske värsta ordet idag att få påklistrat är antisemit. Det intressanta är att Shulamit Aloni, f.d. Israelisk minister, öppet berättar för oss att Israel alltid använder ordet, antisemit, som ett trick för att tysta all kritik mot den politik som förs i landet.
Faktum är att vi kan spåra detta till den judiskt planerade, finansierade och genomförda ”ryska” revolutionen. Den fasansfulla terrorn mot de som opponerade sig, speciellt de intellektuella, baserades ofta på anklagelser om antisemitism. Alla som riktade kritik mot kommunistregimen fördömdes som antisemiter och avrättades omgående. Lenin hade själv undertecknat dokumentet och Trotskij (Leiba Bronstien) såg alla patrioter som antisemiter.
Ordet använts idag flitigt mot dem som pekar på det stora judiska inflytandet i västvärlden och som vill nyansera händelserna under andra världskriget. En förintelseförnekare är inte bara dum utan också ond. Judiska lobbyn har lyckats ladda om vapnet med ”förintelsen” så ordet är minst lika effektivt idag som för 100 år sedan.
Därför är det idag i västvärlden omöjligt att tala om den ryska revolutionen, andra världskriget, ”förintelsen”, judisk makt och inflytande, judiska maffian, judisk slavhandel, judisk kriminalitet, Israels tillkomst genom terrorism, o.s.v. Ordet har avsedd effekt på dem som saknar kunskap om sakförhållandena, vilket idag är en överväldigande majoritet i västvärlden, just därför att alla känner instinktivt, som en betingad reflex, att man beträder minerad mark om man närmar sig områdena. Råkar du läsa fel bok, trycka gilla eller säga ett felaktigt ord kan det hända att minan exploderar under dig och du får inte längre vara med och betraktas som en icke-person och allmänt villebråd.
Rasist
Ordet rasist är inte heller behagligt att bära. Minsta kritik mot förd invandringspolitik leder omedelbart till epitetet rasist. Epitetet kommer också det från Trotskij som tillsammans med Magnus Hirschfeld, en judisk läkare i Tyskland, använde det under 1930-talet på samma sätt som man gör idag – att få meningsmotståndare att tystna. Exakt när man började använda ordet mer frekvent i Sverige kanske är svårt att ge svar på men någon större användning i Sverige var knappast nödvändig innan massinvandringen tog fart på allvar under sent 80-tal.
En milstolpe i den svenska debatten var onekligen Sven-Olle Olssons önskan att folket i Sjöbo, 1988, skulle få rösta om de önskade fylla Sjöbo med flyktingar. Omröstningen genomfördes och folket sade nej. Sven-Olle blev utesluten ur Centerpartiet två veckor senare och Olof Johansson, då partiledare, hävdade att ”man röstar inte om medmänsklighet”. En liten försmak på godhetspsykosen som råder idag.
En annan milstolpe var när Bengt Westerberg, folkpartiledaren, reste sig i soffan 1991, då Ny Demokrati kommit in i riksdagen. Han visade med detta att det är ok att avsky en politisk ståndpunkt så mycket att man inte ens kan sitta bredvid personen som har den (fast kommunister har alltid gått bra).
Det troliga är att epitet ”rasist” blivit allt mer vanligt att klistra på meningsmotståndare allt eftersom invandringen ökade och man helt enkelt insåg att det aldrig går att vinna en saklig debatt. Ordet har idag tappat mycket av sin kraft eftersom snart hela Sveriges befolkning, alla som känner minsta tvekan till förd invandringspolitik, och här finns idag såväl moderater som socialdemokrater, rimligen nu också har blivit rasister. När snart alla måste stämplas som rasister förlorar vapnet sin kraft.
Konspirationsteoretiker
Termen ”konspirationsteori” uppfanns av CIA för att förhindra misstro mot officiella regeringars berättelser. Ron Unz rapporterar om en omfattande forskning som kommit till slutsatsen att andra världskrigets hjälte, General George Patton, mördades av CIA för att han blev en för kraftfull kritiker av Washington. Boken ignorerades eftersom de amerikanska medierna och allmänheten har programmerats att tro att USA’s regering berättar sanningen och de som avslöjar dess brott är ”konspirationsteoretiker”.
2013 visade professor Lance Dehaven-Smith i en forskningsgranskad bok publicerad av University of Texas Press att termen ”konspirationsteori” utvecklades av CIA som ett medel för att undergräva kritiker av Warren-kommissionens rapport som påstår att president John F. Kennedy mördades av en ensam galning, Oswald. Användningen av denna term blev starkt främjad i media av CIA. Det är tragiskt att vänstern är en stor påhejare av CIA’s strategi att tysta skeptiker genom att kalla dem konspirationsteoretiker. För oinvigda är vad staten och myndigheter säger sant, det andra påstår suspekt och bara konspirationsteorier. Eftersom de lärt sig tycka så bryr de sig aldrig om att själva ta reda på fakta.
Högerextrem nazist-fascist
Ordet högerextrem har börjat användas allt oftare då rasistkortet inte fungerar lika bra längre. Termen högerextrem ”far-right” började användas, framför allt i USA, då det efter den extrema vänstervåg som sköljde över värden under 60- och 70-talet började dyka upp de som hade en avvikande uppfattning. I Sverige har inte ordet använts i någon högre grad. De kanske har en naturliga förklaring eftersom Nya Moderaterna är det parti som ska stå längst till höger, vilket säger en del om hur långt till vänster den politiska skalan idag flyttats. Högerkanten är i princip tom, ett ökenlandskap. På senare tid har epitetet blivit vanligare då rasistkortet tappat sin användbarhet. Nazistkortet fungerade ett tag som att skruva upp volymknappen men nu är volymen så hög att många börjar få ont i öronen. Då passar ett mer brett mer oprecist epitet bättre som också har fördelen att allt och alla kan rymmas inom det.
Högerextrema kallas idag allt från Svenska Motståndsrörelsen, Motgift.nu, Tim Pool, Granskning Sverige, Nordisk Ungdom, Peter Springare, Katerina Janouch, Fria Tider, tankesmedjan ”Den Nya Välfärden”, Nya Tider, Marine Le Pen, Donald Trump och Jimme Åkesson.
Det är svårt att hitta någon gemensam nämnare i ovanstående skara annat än möjligen kritik mot förd invandringspolitik. I övrigt torde här inte finnas minsta spår av någon gemensam nämnare och knappast heller något ”högerextremt”. I så fall är halva USA’s befolkning, 35% av fransmännen och 27% av svenskarna högerextrema.
Det blir närmast löjeväckande att höra Stefan Löfven i varje debatt med Åkesson dra upp SD’s påstått ”nazistiska” förflutna när det var en socialdemokratisk riksdagsman som ville nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris och samma parti som stod bakom det rasbiologiska institutet. Löfven och Socialdemokraterna har dessutom i 100 år inte haft det minsta problem att samarbeta med kommunister, ni vet de som dödat flest i världshistorien, någonstans mellan 150 och 300 miljoner hann man med. Centerpartiets historia är inte mycket bättre den och Annie Lööf bör nog tagga ner retoriken lite innan någon använder samma vapen och den slår tillbaka på hennes eget partis förflutna.
Löfvens idoga försök att tjata om att SD är nazister har, trots de uppenbara riskerna med att en sådan argumentation slår tillbaks på socialdemokraterna själva, onekligen haft effekt. Framför allt fungerar det påklistrade epitetet som dörrvakt genom självcensur, så att de oinvigda inte ens ska tänka tanken att öppna dörren för vad kan man finna om man öppnar den? Fascistkortet, Arnstads favorit, biter nog inte så bra eftersom propagandan i Sverige under årtionden helt riktat in sig på nazismen då huvudsakligen genom Bonnierföretagens eviga propaganda.
Epiteten som dödar debatten
Alla dessa epitet tjänar ett enda syfte att ta död på all debatt och allt meningsutbyte. Det är nämligen inte meningen att vi ska ha en öppen och livlig demokratisk debatt. Det är nolltolerans mot oliktänkande i Sverige som gäller och i de flesta andra västländer också för den delen. De vackra idealen var bara ett spel för galleriet och fungerade så länge vi alla tyckte lika eller inte hade något behov att fundera på hur världen är beskaffad. Nu när det verkligen finns signifikanta skillnader mellan människors världsbild, då lämnar vi snabbt dessa ideal och anammar nu istället värdegrundsdemokratin som den enda godtagbara, d.v.s. noll tolerans för, från den påbjudna värdegrunden, avvikande uppfattningar. Gärna mångfald i kultur och etnicitet men vi får absolut inte tänka olika.
Det är nog så att så länge som vi snällt vandrade mot stupet, som tidigare syntes långt, långt bort i fjärran och bara sågs av de längst fram i flocken, fungerade flosklerna om yttrandefrihet och en levande demokrati bra. När nu avgrunden där framme vid stupet blir synligare för allt fler, vill många inte fortsätta framåt i samma riktning utan vänder om och går mot strömmen men inser först då att det i verkligheten aldrig var tillåtet att göra det.
