För att få ett eget land, var sionisterna tvungna att få med sig USA i första världskriget mot tyskarna. Ett krig som med stor sannolikhet redan hade slutat 1916 med fred och återgång till ursprungliga gränser, utan USA’s deltagande. Det går inte att upprepa detta för många gånger – USA gick med i kriget för att sionisterna, med Rothschild i spetsen, ville ha ett land åt judarna i Palestina.
Eftersom de judiska finansoligarkerna redan tidigt styrde först Storbritannien och sedan USA var det så klart inga problem alls att få alla tidningar med sig på den hatpropaganda som behövdes. Det räcker ofta inte med detta utan man behöver också ett moraliskt argument så att de som stödjer kriget känner att de gör något gott. 1915 kom så, för sionisterna, den oerhört viktiga Bryce-rapporten.
Tyskland hade gång på gång nekat till alla falska anklagelser mot dem om avhuggna händer, massvåldtäkter, barn spetsade på bajonetter, tvålar av människofett, produkter gjorda på människohud och ögonsoppor men Storbritannien hade skurit av teleledningen från Tyskland till USA. All information som amerikanska folket fick kontrollerades således av Storbritannien. Det var USA’s befolkning som skulle övertygas för att USA skulle gå med i kriget.
Nu gällde det bara att få en ”oberoende” rapport som stärkte alla dessa anklagelser. Britterna tillsatte en kunglig kommitté under ledning av James Bryce. Han var en känd historiker och hade gott rykte i USA.
James Bryce skrev under på lögnerna och USA gick sedan till slut med i kriget
De sju ledamöterna analyserade 1200 skildringar från ögonvittnen som påstod sig ha bevittnat tyska övergrepp. Inte en enda av dessa ”ögonvittnen” intervjuades, inte en enda inspektion gjordes på plats, inte ett enda ”ögonvittne” identifierades.
Trots dessa uppenbara brister kunde så kommittén bekräfta att dessa absurda övergrepp visst hade skett. Rapporten fick ett enormt genomslag i USA och användes som en grund i en fanatiskt hatkampanj mot tyska folket och fick till slut USA att gå med i kriget.
Sionisterna fick så sitt hem i Palestina genom Balfourdeklarationen och hatet mot ”de hemska” tyskarna lever kvar hos många än idag, trots att man ganska snart efter kriget fick erkänna att i stort allt var krigspropaganda. Historiker som önskade granska Bryce-rapporten fick lära sig att alla dokument hade försvunnit.
Även kontrollerade brittiska fackföreningar var med på hatpropagandan.
Det mest tragiska med vår historia och dagens situation är att vi gång på gång låter oss luras. Det är möjligt, för de flesta av oss tror inte det finns någon anledning att tvivla på den information vi får av myndigheter, institutionaliserad media som DN och SVT och ledande akademiker. När du så finner det befogat att undersöka själv någon fråga och gräver vidare kommer den förfärliga insikten att nästan inget stämmer. Om tillräckligt många kommer till insikt, för alla kommer inte vilja eller kunna förstå, då kan de inte längre lura oss.
Förstod britterna då varför de gick ut i krig och vilket samhälle detta sedan skulle leda till? Var det verkligen tyskarna som var fienden?
Historikern Thomas Fleming skrev i sin bok ”The Illusion of Victory” att propagandan mot Tyskland, initierad av den angloamerikanska eliten, syftade till att framställa tyskar som monster kapabla till sadism. Knepet är, enligt Fleming att:
”..lämna målgruppen frossande i skräck genom bilden av ett omänskligt fördärv, flämtande med en invärtes önskan om hämnd, och begeistrade av sin självgodhet och renheten av sina egna ädla motiv. Människor som faller offer för denna propaganda styrs lätt in i en bubbla av officiellt sanktionerat hat och är beredda att begå brott som är ännu mer fruktansvärda än de som de tror begåtts av fienden”.
De onda tyskarna som länge kämpade för vita européers rätt till självbestämmande blev utsatta för den judiska lobbyns hatpropaganda som pågår än i våra dagar, minut för minut i all kontrollerad massmedia
Då USA gick med i kriget var utgången given. Det som följde efter är inget annat än den djupaste tragedi eftersom man behandlade tyska folket så illa att det bara var en tidsfråga innan de skulle försöka resa sig igen, något de försökte innan andra världskriget.
Vapenvilan kom så den 11 november 1918 och innebar slutet för tusenåriga riken såsom Österrike-Ungern, Osmanska riket, Ryska imperiet och det Tyska riket. Ingenting kan förändra samhällen så fort som krig. 9,7 miljoner soldater dog och 21 miljoner skadades. 7 miljoner civila beräknas ha dött. En stor del av dödsfallen skedde efter 1916 då Tyskland förde fram förslag om fred och återgång till ursprungliga gränser.
Versaillesfördraget
Så kom då äntligen den fredskonferens som Theodor Hertzl hoppats på redan 1897. Nu skulle bytet fördelas, judarna skulle få ett hem i Palestina och Tyskland straffas:
-Tyskland förlorade 90000 km2 land
-6,5 miljoner tyskar hamnade i andra länder
-Alsace-Lorraine blev franskt, Malmedy blev belgiskt, norra Schleswig blev danskt, Hultschin blev tjeckiskt, västra Preussen, Posen, Silesia och Danzig blev polskt, Memel blev litauiskt, Saarlandet hamnade under Nationernas Förbund och alla tyska kolonier togs över av segrarmakterna.
-Följande militära restriktioner för Tyskland infördes 1) maximalt en armé på 100000 man 2) inget flygvapen var tillåtet 3) inga stridsvagnar eller bepansrade fordon 4) bara 6 militära skepp 5) inga u-båtar 6) stora delar av gränsen mellan Tyskland och Frankrike skulle vara en demilitariserad zon men med fransk och brittisk militär övervakning
-Följande finansiella straff infördes: 1) stora kolfyndigheter i Saarlandet och Silesia lämnades till Polen, Frankrike och Storbritannien 2) Stora landarealer jordbruksmark gick till Polen 3) krigsskadestånden var så stora att de omöjligt någonsin skulle kunna betalas tillbaka
-Man förbjöd Tyskland att igen enas med Österrike
-Tyskland tvingades ta på sig alla skuld för krigets utbrott och därmed alla skador som följt av det
-Tyskland nekades deltagande i Nationernas Förbund
-Storbritannien fortsatte med sin blockad av förnödenheter tills alla avtal skrivits under vilket ledde till att tusentals tyskar svalt ihjäl, varje dag, efter vapenvilans införande
-Britterna satte upp sin administration i Palestina och massinvandringen av judar dit kunde ta fart
Tyska folket var upprörda över villkoren (och palestinierna) och de tyska delegaterna som fanns på plats vägrade skriva under dessa villkor. Då hotade de Allierade med en invasion inom 4 dagar. Det blev då en påskrift, en motvillig sådan, och en fredskonferens vars villkor lade grunden till andra världskriget. 140 judar deltog och varje större lands representant hade en jude vid sin sida.
Berlinborna äter en häst för att överleva under den brittiska blockaden. Det blev ingen fred 1916, utan ett hem åt judarna i Palestina, och svält för tyskarna istället.
Fria Sidor skriver mycket om perioden 1880-1950 eftersom det var här som grunden lades för i stort allt som sker i våra samhällen idag. Under denna period skedde mycket där man inte heller kunde helt dölja vilka som gynnades av politiken. I en av historiens viktigaste händelser, USA’s deltagande i första världskriget, träder så Rothschild fram. Vi får här en skymt av en annars ljusskygg familj som haft störst inflytande på vår värld de senaste 200 åren. En familj vars inflytande inte kan underskattas, något Fria Sidor ska återkomma till.
Det är ingen slump att vi inte får lära oss något alls om första världskriget eftersom den ger oss nästan alla svar på de konflikter som följde därefter och pågår än i våra dagar.
Texten bygger på den fantastiska boken ”The Myth of German Villainy” av Brenton L. Bradberry. Rekommenderas varmt.
