De grundlagsändringar som nu föreslås i Sverige och de alltmer uppenbara skadorna från injektionerna riskerar att hamna i skuggan av den pågående konflikten i Ukraina. Samtidigt känns det nödvändigt att göra en granskning. Det blir en överblick som med nödvändighet utelämnar många viktiga aspekter men som ger fördjupning för att, förhoppningsvis, bättre kunna förstå vad som sker. Granskningen är i delar för att inte bli för betungande och kommer läggas ut i relativt tät följd.
Del 3
Oligarker i Ryssland
De mest framträdande oligarkerna som köpte upp allt för en skärva av dess verkliga värde är Boris Berezovsky, Mikhail Friedman, Vladimir Gusinsky, Mikhail Khodorkovsky, Vladimir Potanin, Alexander Smolensky, Pyotor Aven, Vladimir Vinogradov och Vitaly Malkin.
Andra oligarker, varav många står nära Putin, är Roman Abramovich, Alexander Abramov, Oleg Deripaska, Mikhail Prokhorov, Alisher Usmanov, German Kahn, Viktor Vekselberg, Leonid Mikhelson, Gennady Timchenko samt Dmitry Rybolovlev. Huvuddelen av dessa oligarker är av någon anledning judar.
För att förstå Putin är det en god idé att titta på var och en av dessa oligarker. De är/var Rysslands Wallenberg och Bonnier med ett enormt inflytande över både opinion, näringsliv och politik men har gradvis fått se sitt politiska inflytande minska. Denna analys bekräftar helt påståendet att Putin inte vill att oligarkerna ska ha politiskt inflytande. De som följt Putins doktrin har klarat sig relativt bra, de som inte gjort det har det gått sämre för men alla har så att de klarar sig mer än väl.
Nedanstående är en överblick. Det finns mycket mer att gräva om vad gäller var och en av dessa oligarker. Det finns dessutom flera andra som inte är med i denna redogörelse. Utvecklingen går också snabbt, inte minst efter händelserna, år 2022. Oligarkernas öde i Ryssland är därför, i skrivande stund, något osäkert.
Boris Berezovsky (1946 – 2013)
Boris Berezovsky fick under privatiseringarna kontroll över ett av Rysslands största råvarubolag, Sibneft, som han köpte, år 1996, tillsammans med Mikhail Khodorkovsky för 200 miljoner dollar. Han kom också över en TV-kanal, Kanal 1. Berezovsky hjälpte Putin till makten och fick själv en plats i ryska parlamentet. Efter att Putin valdes till president kom han att bli en evig fiende till Putin. Han flydde till Storbritannien som gav honom politisk asyl år 2003. Ryssland efterlyste honom för bland annat förskingring. 2012 förlorade han ett rättsfall mot en annan oligark, Roman Abramovich, om äganderätten till oljegiganten Sibneft. Enligt uppgift hängde han sig själv men obduktionen är inte helt konklusiv.
Mikhail Khodorkovsky (1963)
Khodorkovsky var kommunistiska ungdomsförbundets ledare. Genom sina kontakter med anställda på den ryska centralbanken var ha i en fin position att bygga upp en förmögenhet som en av Rysslands förmögnaste efter Sovjetunionens fall. Tillsammans med amerikanska investerare och kontakter startades Bank Menatep. Med hjälp av den kunde han år 1995 köpa upp aktierna i Yukos (en av Rysslands största råvarubolag) i en riggad auktion för 300 miljoner dollar. Khodorkovsky var också rådgivare till Boris Jeltsin under hans privatiseringsperiod.
2001 startade han Open Russia med Henry Kissinger som medlem. 2003 annonserades att Yukos skulle gå samman med oljegiganten Sibneft. Ett företag han köpt tillsammans med Boris Berezovsky till kraftigt underpris i en riggad auktion, för totalt 200 miljoner dollar. När Berezovsky fick problem med Putin gav han sin del till Roman Abramovich. Samgåendet blev aldrig av trots en rad märkliga legala manövrar från oligarkerna.
2003 arresterades Khodorkovsky för bedrägeri och skattebrott. Åklagarna i Ryssland fryste aktierna så att de inte skulle kunna säljas. Khodorkovskys andel i bolaget skulle hamna hos Jacob Rothschild, enligt ett avtal de slutit. Han dömdes till elva års fängelse. 2009 anklagades han av ryska åklagare för att ha stulit 350 miljoner ton olja från Yukos och fick ytterligare tolv års fängelse. Han släpptes fri år 2013 och flyttade till London. Ryska åklagare efterlyste honom igen för mord på en borgmästare, år 1998.
Yukos då? Bolaget fälldes för skattebrott år 2004 och tvångsförsåldes till statliga Gazprom. 2014 förklarade en domstol i Haag att Ryssland medvetet försatt bolaget i konkurs och att skadeståndet var 50 miljarder dollar. Ryssland har inte erkänt skadeståndet. Rothschild blev utan de ryska råvarutillgångarna men han klarar sig ändå. Något skadestånd lär han inte heller få men gissningsvis har en stor del av de privatiserade tillgångarna under Jeltsin ändå hamnat i familjens Rothschilds händer.
Mikhail Khodorkovsky (1963)
Gusinsky fann sin lycka 1989 då han i samarbete med amerikanska firman Arnold & Porter byggde upp en av Rysslands största banker, Most Bank. Inom företagsgruppen, Most, samlades sedan ett fyrtiotal olika verksamheter, huvudsakligen inom konstruktion. 1993 ingick också medieföretag (Media-Most/NPV) i imperiet. Rapporteringen om kriget i Tjetjenien ogillades av de ryska myndigheterna och Gusinsky fick fly landet. Hans bolag köptes 2001/2002 av Gazprom. Han var dock snart tillbaka och startade upp Ryska Judiska Kongressen.
1996 åkte Gusinsky till Davos, World Economic Forum, där han tillsammans med Boris Berezovsky och Anatoly Chubais lade upp planen att verka för att Boris Jeltsin skulle bli återvald, något som de lyckades med. Efter att Putin blev vald år 2000 anklagades Gusinsky för förskingring. Huvudsyftet sägs vara att Putin ville åt den inflytelserika mediekanalen NTV. Gusinsky blev erbjuden att sälja företaget till Gazprom för 300 miljoner dollar. Han vägrade och sattes i husarrest. Till slut fick han sälja och lämnade Ryssland för gott.
Ryssland efterlyste Gusinsky för ytterligare brott genom Interpol men som vägrade åtfölja förfrågan. Han satt någon vecka arresterad i Spanien på Rysslands begäran, sedan samma sak i Grekland. Gusinsky startade nya medieföretag inriktade på Ryssland och Ukraina under 2000-talet men kom i konflikt med sina partners. 2012 såldes den ryska delen till Ruslan Sokolov.
Gusinsky har intressen i basketlag (Tel Aviv) och medier (Maariv) i Israel. Han är också en av de ledande bakom förintelsemuseet i Moskva. Han flyttade till Israel där han sedan utreddes för en omfattande banksvindel. Han har pass i Ryssland, Israel och Spanien.
Alexander Smolenky (1954)
Smolensky anses vara den första privata bankiren i Ryssland. 1992 var det dags, som för så många andra och genom det förmånliga förvärvet av Agroprombank fick han stort inflytande i Kreml. Banken gick dock i konkurs 1998 och han efterlystes av ryska åklagare. Han flyttade då till Wien.
Mikhail Prokhorov (1965)
Prokhorov hade goda kontakter i Jeltsins administration och kunde tillsammans med Potanin i en riggad auktion lägga beslag på Norilsk Nickel, Rysslands största företag inom nickel och palladium. Han ägde också en bank, MFK, som förvärvade tidigare statliga tillgångar. Prokhorov satsade 2012 på sin egen presidentkampanj samtidigt som han sålde av sitt ägande i Norilsk Nickel och RUSAL för att satsa på guld genom Polyus Gold, Rysslands största guldproducent.
Prokhorov har flera utländska engagemang, bland annat i Israel och har, likt Abramovich (Chelsea) köpt idrottslag (Brooklyn Nets). Han sålde andelen i basketlaget till medgrundaren av Alibaba, Joseph Tsai, år 2019. Relationen till Putin är något oklar då Prokhorov haft egna politiska ambitioner.
Vladimir Potanin (1961)
Potanin är ännu en av dessa oligarker som köpte billiga ryska tillgångar på rea. Även han var bördig från en kommunistisk familj, men glömde snabbt sin värdegrund när möjligheten infann sig att bli förmögen.
Potanin gav sig in i bankvärlden, då med bolaget Interros som blev en bas för förvärvet tillsammans med Mikhail Prokhorov av drygt 50 procent i Norilsk Nickel. Prokhorov sålde sedan på inrådan av Putin sin andel (25%) till Oleg Deripaska, år 2016. Potanin har inte haft någon större konflikt med Putin och satt i styrelsen för Guggenheim Stiftelsen, en roll han fick avsäga sig i samband med Rysslands invasion av Ukraina år 2022.
Mikhail Friedman (1964)
Grundare av Alfa Group och rankas som en av de rikaste i Ryssland. Han köpte upp tillgångar med början 1991. 2013 sålde han, på Putins inrådan, företaget TKN-BP till det av staten majoritetsägda bolaget Rosneft, vars andel var värd 28 miljarder dollar. 2012 sålde Friedman sin del i telefonbolaget MegaFon för 5 miljarder dollar. Friedman använde pengarna till att starta ett investmentbolag i Luxemburg, LetterOne. Bolaget har ägande över hela världen och fortfarande stort ägande i AlfaBank, en av de större bankerna i Ryssland. Friedman har goda relationer med Putin.
German Kahn (1961)
Kahn blev genom sin bekantskap med Mikhail Friedman chef för Alfa Eco. Under Jeltsins privatiseringar och de efterföljande kriserna, förvärvade Alfa Group stora oljetillgångar i bolaget TNK. TNK gick sedan samman med BP i Ryssland och blev det tredje största oljebolaget. TNK-BP såldes år 2013 till av staten majoritetsägda Rosneft för 56 miljarder dollar. Kahn följde med Friedman när han för pengarna bildade LetterOne, i Luxemburg. Kahn är en ivrig och generös donator till judiska ändamål och har medborgarskap både i Ryssland och Israel.
Pyotor (Petr) Aven (1955)
Aven, med en doktorsexamen i ekonomi, blev han en av Jeltsins rådgivare. Han blev sedan rådgivare till Boris Berezovsky och aktieägare i AlfaBank. 2013 gick han med i styrelsen för Mikhail Friedmans grupp LetterOne i Luxemburg. Han har inte haft någon dispyt med Putin utan fick i stället delar av sina tillgångar konfiskerade av USA, år 2022.
Vladimir Vinogradov (1955 – 2008)
Vinogradov, medlem i kommunistisk ungdom, blev chefsekonom på den sovjetiska banken Promstroibank, år 1988. Han blev rådgivare till Jeltsin under privatiseringarna. Han grundade Inkombank, en av de största i Ryssland, i nära samarbete med Safra bank i New York, år 1992. Ägandet är något oklart men amerikanska bankirer med stiftelser på Cayman Islands förekommer i spekulationerna. Banken finns med i omfattande spekulationer om diverse illegala aktiviteter och förskingring. Han dog i Moskva 2008.
Vitaly Malkin (1952)
Malkin fick en raketkarriär i bankvärlden genom Rossiysky Kredit. Banken hamnade dock på obestånd 1998. Malkin drog sig tillbaka officiellt år 2004 men det går rykten om att han stoppat undan så han klarar sig. 2013 skrev Alexei Navalny på sin blogg att Malkin inte redogjort för sitt ägande i kanadensiska bostäder och att han hade ett israeliskt och cypriotiskt pass. Enligt källor har han både bolag i Luxemburg, privat plan och bostad i London och Frankrike. Han anses stå nära Putin och har utsatts för sanktioner år 2022.
Roman Abramovich (1966)
Abramovich, en av de mest förmögna i Ryssland, var rådgivare till Boros Jeltsin under privatiseringsfasen. Den stora förmögenheten skapades genom förvärv av aktier i en riggad auktion av Sibneft, år 1995, tillsammans med Boris Berezovsky. Direkt efter detta kastade han sig på aluminiumråvarorna som var ute till försäljning och kom att, tillsammans med Oleg Deripaska, bilda RUSAL. Abramovich sålde tillbaka sin andel i Sibneft till ryska staten, år 2005, för 13 miljarder dollar.
Roman Abramovich påstås vara en av de oligarker, då rådgivare till Jeltsin, som rekommenderade Putin som efterträdare. Det skulle kunna förklara varför Putin behandlat honom väl genom åren. Enligt rykten skulle Putin till och med ha föreslagit Abramovich som sin efterträdare men att Abramovich i sin tur föreslagit Medvedev.
Abramovich blev i alla fall inte fängslad och åtalad utan fick en rejäl summa pengar. Han har använt en stor del till välgörenhet i Israel som genom sin lobby försökt få Abramovich att inte hamna på sanktionslistan år 2022. Abramovich har medborgarskap både i Ryssland, Israel och Portugal. Abramovich hade 2014 en affärskonflikt med den ukrainske oligarken Kolomoisky, där den senare påstås inte ha gjort rätt för sig.
Oleg Deripaska (1968)
Deripaska kom genom ingifte att tillhöra Jeltsins inre krets under hans privatiseringar i början av 1990-talet. Deripaska köpte upp de vouchers som berättigade till aktier som ryska folket desperat sålde för några rubel efter Jeltsins privatiseringar. Han lyckades med tiden bilda Rysslands största aluminiumföretag, RUSAL i samarbete med Abramovich. Deripaska köpte sedan i omgångar ut Abramovich. Med RUSAL som bas diversifierades verksamheten till en rad andra områden i grupperna Basic Element och En+ Group. RUSAL gick, år 2007, samman med Glencore, ett företag baserat i Schweiz med verksamheter över hela världen.
2018 fick Deripaksa sanktioner mot sig av USA och genomförde diverse manövrar för att undvika dem genom att bland annat avträda ledande befattningar och, troligen, ”på pappret” minska ägandet till under 50 procent.
Deripaska är en av Rysslands förmögnaste och har mycket goda relationer med Putin. Han har därför ofta varit utsatt för sanktioner och diverse stämningar i bland annat Storbritannien och USA. Han är en av 2 till 3 oligarker som Putin ser som lojala (Abramovich är en annan). Deripaska hade (har) goda kontakter med Rothschild bland annat genom ett gemensamt ägande i Glencore och RUSAL. Deripaksa är sanktionerad år 2022.
Han köpte ett cypriotiskt pass och kunde genom detta sedan förvärva bostäder i London och i Washington D.C. Bostaden i London (formellt ägd av ett företag på brittiska Virgin Islands) ockuperades av aktivister år 2022.
Alexander Abramov (1959)
Abramovs förmögenhet som finns i Evraz-gruppen (kål och stål) skapades runt 1998 då Ryssland var i djup ekonomisk kris och ställde in betalningarna. Abramov köpte då upp stora företag i konkurs. Han är en av Rysslands förmögnaste och äger flera superyachter. Han bor i Moskva och har varit utsatt för sanktioner av amerikanska myndigheter.
Leonard Blavatnik (1957)
Blavatnik är uppvuxen i USA och utbildad på Columbia samt Harvard samtidigt som han startade ett investmentbolag under Sovjettiden. Han kunde som många andra köpa upp tillgångar billigt under det kaos som rådde efter Sovjetunionens fall i samband med Boris Jeltsins privatiseringar. Han förvärvade tillgångar inom aluminium och olja. Hans partner Viktor Vekselberg samlade ägandet inom Access Renova Gruppen. 2003 kom man överens med BP att slå samman tillgångarna i Ryssland och Ukraina och bildade TNK-BP. Detta bolag köptes sedan upp, år 2012, av majoritetsägda statliga Rosneft där Blavatnik och partners fick drygt 20 miljarder dollar.
Blavatnik bor i London och är både brittisk och amerikansk medborgare och mycket god vän med Benjamin Netanyahu.
Viktor Vekselberg (1957)
Vekselberg skapade sig tillsammans med Leonard Blavatnik en förmögenhet under Jeltsins privatiseringar. Detta skedde bland annat inom aluminiumindustrin (SUAL). SUAL blev sedan en del av RUSAL. Pengarna användes till ytterligare förvärv av bland annat oljebolaget TNK. Vekselberg konsoliderade sedan sina tillgångar inom Renova-Gruppen. Förmögenheten har han använt till att köpa konst. Han ägnar sig också åt välgörenhet med donationer till bland annat Clintons Stiftelse och Judiska Museet för Tolerans. Han är mycket nära vän med Blavatnik.
Vekselberg anses stå nära Putin och blev sanktionerad år 2022 men även tidigare (2018). Bosatt i Schweiz fick han stora tillgångar beslagtagna efter Trumps sanktioner mot ryska oligarker.
Alisher Usmanov (1953)
Usmanov satt i de inre cirklarna under Jeltsins privatiseringar och är en av Rysslands rikaste oligarker. Förvärven av tillgångarna skedde inom metall i bolaget USM som kontrollerar bolaget Metalloinvest. Usmanov har också diversifierat in i media (Kommersant) och Internet då bland annat som ägare i mail.ru (äger VK). Andelar han sedan avyttrat. Usmanov är också majoritetsägare i telefonbolaget MegaFon (Rysslands näst största). Han investerade också tidigt genom sina bolag i Facebook (2009) och Twitter (2011) som då önskade partners i Ryssland. Han investerade även i Alibaba, år 2014.
Usmanov har haft många engagemang i olika europeiska idrottslag men fått avveckla dem på grund av sanktioner. Han äger en större fastighet i London och världens största Yacht – Dilbar. Enligt olika källor är hans ägande väl dolt genom olika konstruktioner i skalbolag i olika skatteparadis. Usmanov är en av de oligarker som blev sanktionerad år 2022.
Usmanov har inga egna barn men en styvson genom äktenskapet med judinnan Irina Viner, år 1992. Viner står nära Putin. Det var genom Viner som Putin lärde känna gymnasten Alina Kabajeva (1983). Putin skildes från sin fru år 2013, Lyudmila Shkrebneva, efter 30 års äktenskap med vilken han har två döttrar. Kabajeva och Vladimir Putin ryktas ha barn tillsammans men säkra uppgifter saknas.
Leonid Mikhelson (1955)
Mikhelson skapade sin förmögenhet under Jeltsins privatiseringar där han fick aktier i ett företag som tillverkar pipelines, Novatek. Senare diversifierade han in i gas- och oljebranschen genom bolaget SIBUR. Han är en av de rikaste i Ryssland. Leonid har dubbelt medborgarskap, i Ryssland och Israel och är affärspartner med Gennady Timchenko som anses stå Putin nära. Mikhelson har ett stort konstintresse och en egen konststiftelse som samarbetar med andra konstmuseer i USA och Storbritannien.
Gennady Timchenko (1952)
Timchenko, en av de rikaste oligarkerna i Ryssland, arbetade i den ryska administrationen under Jeltsin. Han har ytterst goda kontakter med Putin som när han var borgmästare i Sankt Petersburg gav honom en licens under 1990-talet att exportera olja från Ryssland. Han flyttade först till Finland men senare till Schweiz där han idag bor och driver bolaget Gunvor tillsammans med Torbjörn Törnqvist. Hans ägande är samlat i Volga-Gruppen som har investeringar inom energi, transport, infrastruktur, finansiella tjänster och konstruktion.
Timchenko har i omgångar utsatts för sanktioner från väst och fick sin yacht, Lena, beslagtagen år 2022. Han har tillsammans med bröderna Arkady och Boris Rotenberg investerat i idrott, bland annat i Finland. Gennady sitter i styrelsen för Judiska Museet för Tolerans, beläget i Moskva.
Arkady (1951) och Boris (1957) Rotenberg
Arkady Rotenberg är barndomsvän med Putin, de delar också ett stort intresse för judo. Under Putins tid som borgmästare i Sankt Peterburg på 1990-talet fick Rotenberg en licens att exportera olja från Ryssland. Senare satte Putin, Arkady Rotenberg som chef på diverse större företag. Under tiden byggde han upp sin förmögenhet bland annat genom banken SMP. Rotenberg har anklagats för att i sina affärer med Gazprom erhållit överpriser. Det förefaller som att han haft stor nytta av sin vänskap med Putin vad gäller att bygga sin förmögenhet. Arkady Rotenberg säger att det är han som är ägare till det som i väst kallas, Putins Palats, en större hus vid Svarta havet. Han äger en yacht och är under sanktion från väst.
Han är skild och den förra frun fick en uppgörelse och är bosatt i London, barnen bor utomlands och har egna större innehav i olika egna investeringsbolag.
Boris väg till förmögenhet delas med brodern, Arkady. Vänskapen med Putin har inte bara varit lönsam utan också gett många inflytelserika positioner. Inför olympiska spelen i Sochi fick Rotenberg ett flertal byggkontrakt. Boris är intresserad av judo men har också köpt fotbolls- och hockeylag, bland annat FC Dynamo Saint Petersburg samt verksamheter inom motorsport.
Arkady Rotenberg har både ryskt och finskt medborgarskap och bröderna står nära Putin och därför utsatt för olika sanktioner sedan år 2014. Boris ägde en privatjet, Bombardier, vilken beslagtogs år 2019 i Schweiz och sattes ut till försäljning på grund av sanktionerna.
Dmitry Rybolovlev (1966)
Rybolovlev köpte under Jeltsins privatiseringar aktier i olika bolag som producerade konstgödsel, bland annat Uralkali. Han blev utsatt för utpressning och hot och flyttade snabbt sin familj till Schweiz. Dmitry sålde under 2010-talet sina andelar och investerade bland annat i Cyperns största bank. Bank of Cyprus och erhöll samtidigt medborgarskap i landet. Han flyttade sedan till Monaco och investerade i olika idrottslag.
Rybolovlev har förekommit i ett antal skandaler men tillhör inte de oligarker som sanktionerats av väst. Vid sin skilsmässa fick hans fru närmare 5 miljarder kronor. Han äger mängder av fastigheter i USA och Europa, en Airbus och flera yachter, blanda annat Anna, till en nätt investering om 2 miljarder kronor. Han donerar ofta till olika kristna ändamål.
Det finns många fler oligarker i Ryssland men ovanstående ger en god överblick av vad som hänt i Ryssland sedan början av 1990.
Slutsats
Många oligarker har fått se sitt inflytande minska i Ryssland. I stort, alla har erbjudits en överenskommelse i de fall Ryssland önskat återföra tillgångarna till landet. De som vägrat har inte sällan angripits hårt, de som gått med Putin har belönats rikligt vid återköpen. Många av dem äger fortfarande för Ryssland viktiga tillgångar, andra sitter på en enorm förmögenhet efter dessa utköp. Det politiska inflytandet har under alla omständigheter gradvis minskat. En del oligarker är sanktionerade men deras kontakter, inte minst med Israel, är stora och de behöver därför, sannolikt, inte vara alltför oroliga att deras pengar ska beslagtas.
Slut på del 3
