I detta inlägg ska vi titta på och försöka förstå uppvaknandets olika faser. Efter valet har det spridit sig en viss defaitism som ibland går över i uppgivenhet. Detta betyder att man har kommit till insikt men sedan dragit slutsatsen att det inte är någon idé att göra motstånd. Vad är det som orsakar detta och varför?
Faserna
För att bättre förstå hur vi människor reagerar kan vi tänka oss att uppvaknandet sker i olika faser (se bild). Dessa faser är inget som alla går igenom eller är lika för alla men kan ses som en grund för att kunna förstå vad som sker när vi kommer till ökad insikt.
Den mest grundläggande fasen, där de flesta svenskar befinner sig, är omedvetenhet. Du har fullt upp med vardagsbestyren, karriären, barnen, fritidsaktiviteter, ekonomi, skötsel, vänner, sociala aktiviteter och medier, etc. Det sannolika är att du endast inhämtar information från MSM. Det kan hända att du någon gång börjar ana men ignorerar faran eftersom du litar på och fortfarande tror på den information du får. Ur ett nationellt och svenskt perspektiv är du i dessa faser inaktiv eftersom det inte finns något direkt fel med vad som sker i Sverige.
Med tiden kan dessa aningar förstärkas men det är mest troligt att du då känner starkt tvivel mot den nya information du fått. Varför skulle politiker och MSM ljuga? Du har någon du verkligen litar på från det parti som är ditt och finner trygghet i vad den personen säger eller ledaren i din favorittidning. Inte osannolikt kan du skratta och se ner på den alternativa information om verkligheten du får. I denna fas kommer du pendla mellan att tro på det gamla och att ta in det nya.
Sannolikt är du nu mer aktiv att söka information på egen hand. Det kan vara på sociala medier men också bland fria medier. Det är troligt att du känner en viss motvilja mot att ens besöka vissa sidor och kanske väljer du att gå tillbaka till tryggheten efter ett tillfälligt besök eller hittar en favorit som just då ligger nära vad du orkar och vill ta in.
Med tiden, om du dröjer dig kvar på alternativa medier, kan du höja graden av medvetenhet. Inte sällan är det en ganska jobbig fas eftersom det är svårt att begripa varför man gör så här mot oss. Du har svaret på frågan vad som sker och när men vet oftast inget mer om hur det sker och varför. Faserna runt denna första medvetandefas är antingen att vända tillbaka, permanent eller tillfälligt, till ignorans, alternativt att gå in i faser som inte är så trevliga.
Chock, förtvivlan och t.o.m. depression är säkert inte ovanliga faser nu. Eftersom du inte vet hur och varför, riktar du ditt agg mot symptomen och politikerna. Sannolikt blir det då muslimska symboler och attribut du ser tydligast eller kanske tiggarna. Politikerna är dumma i huvudet som inte fattar att vi inte kan fortsätta så här.
Nu väntar fasen ilska bakom hörnet och du börjar bli mer utagerande. Nu vet du ju vad som händer och vill att andra också ska se. Många stannar här i sitt uppvaknande.
En del av dem som orkat ta sig igenom dessa faser finner att ilskan avtar men att nyfikenheten ökar. Ilska förstör och förgör. Du blir inte en positiv kraft, varken för dig själv eller din omgivning. När denna ilska kanaliseras i nyfikenhet att söka svar på frågorna varför och hur, kommer också insikten att det som sker i Sverige också sker i alla andra västländer. Det som sker i Sverige och i andra länder är något som har helt andra orsaker än enbart korkade politiker. Du öppnar upp för en helt ny värld som försöker svara på hur och varför. Det är en mycket mer givande fas men samtidigt inte lika enkel.
Inte osannolikt har du märkt hur svårt det är att övertyga andra och du kanske söker dig till likasinnade och blir mer aktiv. Ilskan går nu över i kamp. En del blir så aktiva att de bränner ut sig. Man glömmer lätt att de första dissidenterna började på tidigt 80-tal och att det är ett maratonlopp att övertyga människor, trots att vi inte har den tiden på oss. Då vill du göra mer.
Med tiden kanske du inser att alla kan göra något men att ingen kan göra allt och börjar acceptera att situationen är, minst sagt, besvärlig. Kanske inser du att det som sker idag är resultatet av planer som redan tog form för 100 år sedan, att de två världskrigen var en kamp som nationalisterna förlorade och att vi alla levt i propagandan från barnsben.
Här finns också två riktningar i denna fas. Antingen accepterar du men håller kvar vid motståndet och aktivismen, då kanske mer i balans med ditt eget liv eller så tar du steget och ger upp och blir defaitist. Detta steg kan lätt komma av att du tidigare engagerat dig intensivt eller haft förhoppningar om t.ex. ett valresultat som inte blev som du hoppats. På många sätt är detta en skyddsmekanism där du försöker klara dig mentalt genom att helt enkelt ge upp. Då är det lättare att bara leva som tidigare, innan du ens var medveten.
Defaitismen övergår i uppgivenhet. Du kanske nu helt tappat sugen och intresset att vara aktiv och skillnaden mellan denna fas och den helt omedvetna fasen behöver inte vara så stor annat än att du sannolikt inte längre läser Expressen och DN med särskilt stor behållning. Varvet är nu fullbordat. Du har gått ett helt varv och hamnar på samma plats som när du började din resa mot ökat medvetande.
Sannolikt har du gjort nytta att få andra att bli medvetna men faller samtidigt ur motståndet som då ersätts med nya krafter. Motståndet förnyas men växer inte. Inte sällan är det de som engagerat sig mest som till slut blir uppgivna. De har gjort stor nytta men nu får andra ta över stafett-pinnen. Det är inget fel och bör inte kritiseras men det hade varit bättre med en liten fot kvar ändå.
Många som kommit hit börjar planera för att flytta utomlands och att helt glömma eländet. De dumma svenskarna får faktiskt klara sig själv. Varför offra sin egen tid, kraft och engagemang på ett folk som tackar dig med att fortsätta rösta på Sjuklövern eller ännu värre, känna avsky mot ditt engagemang?
Vi kan tänka oss att modellen är som en klocka där omedvetenhet är klockan 12 och uppgivenhet klockan 24. Under resans gång kommer du både röra dig medsols och motsols. För de allra flesta stannade klockan en gång då du bestämde dig för vad du ska tycka. För andra följer man klockan men låter den stanna någonstans på vägen. Det bästa är om den stannar runt klockan 21. Det är en jobbig position eftersom du ständigt blir påmind om eländet men inte har bekvämligheten att skydda dig med uppgivenhet.
För Sveriges bästa är det viktigt att så många som möjligt rör sig vidare från de tidiga faserna där man är omedveten och ignorant. Det är sedan högst individuellt var man hamnar, d.v.s. hur långt man följer klockan. Just nu har nog rätt så många rört sig vidare mot klockan 24. En del stannar nog kvar där men ganska många kommer med tiden att pendla tillbaka mot klockan 21.
En hjälpande hand
Modellen visar också tydligt att alla befinner sig på olika ställen på urtavlan. Det kan vara bra att ha det i åtanke. Vill vi ge en hjälpande hand är det viktigt att förstå mer än att kritisera. Den helt omedvetna vaknar sällan av att få hela bilden slängd i ansiktet. Här är det troligen bäst att bara ställa någon fråga alternativt länka till en mindre kontroversiell källa. Den som kommit en bit men är arg och deprimerad kan må bra av att få utlopp för detta i t.ex. ett nätverk eller politiskt parti.
Den som gått hela varvet och blivit uppgiven kan behöva ta en paus och uppmuntras att göra åtminstone något istället för att helt kasta in handduken. De som varit med ett tag är inte minst viktiga för alla nyligen uppvaknade. För de allra flesta går det att hitta ett läge där det finns en balans mellan att vara mer eller mindre aktiv, fortsätta orka ta in utvecklingen men med distans och vara en positiv kraft i sin närmaste omgivning.
En sak är dock helt säker – har du påbörjat ditt uppvaknande och vill röra dig efter urtavlan kommer ditt liv aldrig mer bli som det en gång var och i de flesta fall är det till det bättre. Den fjärrstyrda hjärnkontrollerade sovande zombiens liv är ingen du någonsin kommer vilja komma tillbaka till när du väl vaknat upp.
