Det internationella organet som alla hänvisar till vad gäller klimatet är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Det grundades 1988, lyder under FN och har sitt säte i Genève, Schweiz. Institutet grundades för att få en vetenskaplig legitimitet att kunna driva agendan om människans skuld till den globala uppvärmningen. Men hur vetenskapliga är IPCC om vi synar organisationen i sömmarna?
En politiskt styrd organisation
IPCC skriver själva att det är en vetenskaplig organisation men det hör vi redan på namnet, intergovernmental panel, att det handlar om något annat. Den här panelen som styr IPCC består av mer än 120 länder, varav de flesta är utvecklingsländer. Syftet med IPCC är att producera rapporter som stödjer den globala agendan att reducera människans utsläpp av koldioxid. IPCC ger auktoritet till vetenskapen om koldioxid genom att man utgör en konsensus av vad majoriteten av den samlade forskarvärlden anser i frågan.
En svensk förste ordförande
IPCCs förste ordförande var professor i meteorologi och svensken Bert Bolin (1925-2007). Han förklarade att det i princip fanns en fullständig enighet i forskarvärlden om sambandet mellan koldioxid och temperatur. Saken var således klar redan från början.
Det finns minst två problem att använda konsensus som bas för vad som är sant och falskt. De flesta regimtrogna (avlönade av regimen) forskare i Sverige har ställt sig bakom t.ex. massinvandringens nödvändighet och förtjänster. De är kanske fler än de oberoende forskarna men är verkligen vetenskap något som har med majoritetsbeslut att göra? Handlar inte vetenskap om bevis?
Det andra problemet är att när man ska bestämma vilka som ska få rösta om något är sant eller falskt det finns stort utrymme för den som driver en agenda att välja bort obekväma forskare som har en annan åsikt. Så har skett löpande inom IPCC. Låt oss titta på några exempel.
Manipulation av undersökningar
Doktoranden, Margaret Zimmerman och hennes handledare Peter Doran vid University of Illinois, skickade 2009 ut en enkät till drygt 10 257 personer. Det var 3 146 som svarade. Av dessa valdes 77 ut och 74 av dessa stödde IPCC hypotes om global uppvärmning. I klartext betyder det att endast 0,7% av dessa 10 257 som fått enkäten uttryckligen stödde hypotesen. Det här är inget annat än forskningsfusk med syfte att sedan gå ut vitt och brett om den påstått breda konsensus i frågan.
Climategate
Inför klimatmötet i Köpenhamn, 2010, läckte epostkorrespondens ut från några av de ledande forskarna som hade ansvar för att mäta den globala landtemperaturen under 1900-talet. Det här är själva hjärtat för att bestämma vilka temperaturer som rått historiskt. De är nämligen i dessa historiska dataserier som dessa forskare säger sig hitta bevis för hypotesen om sambandet mellan koldioxid och global uppvärmning.
Dessa tusentals email visade att forskarna inte alls hade byggt sina temperaturserier på de rådata som fanns i den viktiga databasen utan manipulerat värdena för att kurvan skulle peka brant uppåt. De visade också att forskarna medvetet förfalskat data och man hade reducerat antalet mätstationer från 6 000 år 1970 till 1 500 år 2010. Bara i Kanada hade de minskat under samma period från 600 till 35. Valde man bort dem som inte visade någon temperaturhöjning?
Vad värre är, dessa forskare hade ägnat sig åt rent forskningsfusk, manipulerat det som kallas peer-review, hjälpts åt för att lyfta fram de egna resultaten på bekostnad av andra forskare, direkt motarbetat avvikande forskningsresultat och som grädde på moset ”tappat bort” alla de rådata som fanns insamlat under hela 1900-talet. Det hade nu försvunnit spårlös och kunde därför inte skickas till forskare som själva önskade kontrollera beräkningarna. De dök i alla fall till slut upp genom en hederlig forskare och om det kan du se i videon nedan.
Detta var ändå bara en i raden av skandaler som berört IPCC.
Himalayagate
Världsnaturfonden hävdade i en rapport 1999 att glaciären i Himalaya skulle smälta bort till 2035. Rapporten slogs upp stort i media och 2007 hade IPCC med den i sin egen rapport. Det visade sig vara helt fel och IPCC drog sedan, lite i skymundan, tillbaka detta påstående.
Amazongate
2007 hävdade IPCC i en rapport att så mycket som 40% av regnskogen i Amazonas skull försvinna p.g.a. de ökade koldioxidutsläppen. Det uppdagades att basen för detta påstående var en rapport skriven av en frilansjournalist som handlade om att förhindra eldsvådor orsakad av människan. Också detta larm var falskt.
Listan med falska påståenden oändlig
Dessa falska uppblåsta självsäkra påståenden finns i mängder. Allt ifrån försvinnande öknar (Sahel), enorma kostnader för koldioxidens temperaturhöjande effekt (Sternrapporten), isbjörnarnas försvinnande, Grönlandsisens bortsmältning, drastiskt stigande havsnivåer, extremväder, orkaner, tornados, massiva folkomflyttningar som skapar s.k. klimatflyktningar, etc.
Inget har ändrats
Trots alla dessa uppdagade skandaler, forskningsfusk och larmrapporter utan minsta substans har retoriken och propagandan fortsatt som tidigare. Den agenda man bestämde sig för redan 1988 har idag blivit en självklar sanning för många politiker, massmedier, organisationer och företag. Det är närmast självklart att allmänheten mot bakgrund av detta också tror på propagandan.
Motståndet samlas
Det råder definitivt inte någon konsensus om IPCCs hypotes i världen idag. Som svar på den ensidiga och ovetenskapliga propagandan startades NIPCC (Non-governmental Panel for Climate Change) år 2003. Det visade sig att det finns tiotusentals forskare som inte alls håller med IPCC och man arbetar för att vetenskap ska råda igen inom klimatforskningen, inte en politisk agenda. I Sverige finns klimatupplysningen.se och klimatsans.se, båda bestående av högkvalificerade, för att inte säga världsledande, vetenskapsmän men som aldrig välkomnats in i stugvärmen då man vägrat att gapa och svälja allt som IPCC lägger fram. Även i Norge finns världsledande experter och dissidenter klimarealistene.com.
Varför?
Denna fråga är inte helt lätt att besvara och idag har olika aktörer olika anledning att stödja myten. Fri Sidor ger här bara ett urval.
Det vi kallar globalismen, med syfte att centralisera allt och skapa överstatlighet har i koldioxiden funnit det perfekta redskapet att tvinga fram överstatlighet. Koldioxiden är en spårgas som inte syns och de flesta kan inget om den varför alla lögner är möjliga. Den rör sig obehindrat över landsgränser och endast en global överstatlig organisation kan bestämma och koordinera arbetet för att minsta koldioxidutsläppen.
Idag fungerar dessa klimatmöten som jättelika bidragsmöten där rika länder ger pengar till utvecklingsländer. Det man kommit fram till är att rika i-länder som utvecklats före u-länderna har en skuld för att de redan släppt ut koldioxid, en skuld de ska betala av genom att hjälpa u-länderna med bistånd. Först enades man om 30 miljarder dollar, nu är löftet uppe i 100 miljarder per år. Kina, Indien och u-länderna har inga tvingande åtaganden alls vad gäller att reducera sina utsläpp. Kina kan öka dem som man vill fram till 2030. Många länder har gett löften om pengar men ännu inte uppfyllt dem. Sverige ska som vanligt vara bäst i klassen och tillhör de få länder i välden som verkligen ger de pengar man utlovat, främst sker det genom SIDA, i runda slängar tre till fem miljarder kronor per år.
Kina har enormt mycket att vinna eftersom hårda miljökrav och skatt på energi och transporter i i-länderna effektivt tvingar bort produktionen från dem till förmån för t.ex. Kina.
U-länderna vinner då de får pengar för en påstådd klimatskuld som folken i i-länderna har. Gratis pengar för påstådda försyndelser.
FNs Agenda 21 om hållbar utveckling innebär att allt fler ska bo i städerna. Det kräver inte lika mycket energi och transporter. Den svenska drömmen om att hela Sverige ska leva kan vi glömma. Alla ska bo i städer och tätorter. Transporter med eget färdmedel ska helt försvinna om FN får bestämma. Endast politiker och globalister får flyga och använda transportmedel hur de vill.
Politikerna älskar klimat-alarmismen då man dels kan profilera sig som ”goda” och hjältar som arbetar mot en värld som inte ligger under vatten, dels ger det ett motiv till att införa drakoniska skatter på energi och transporter. Gör din plikt och betala skatt – rädda världen, är devisen men endast en bråkdel av de skatter politikerna drar in på miljö- och energi går tillbaka till att bekämpa koldioxiden. Det mesta går till massinvandringen.
Hundratals privata företag lever idag på att sälja tjänster och produkter som subventionerats av skattebetalarna.
Det finns många fler skäl till att man driver denna agenda och detta är bara ett urval.
Slutsats
När barnen är små kommer de hem från skolan och gråter för att isbjörnarna dör och jorden kommer att gå under. Hur kan människan vara så ond? Samtidigt sätter sig Isabella Lövin och Stefan Löfven på planet till nästa klimatkonferens.
Vi är totalt grundlurade. Fullständigt och totalt förda bakom ljuset. IPCC är en politisk organisation som inte har med vetenskap att göra. Det är ett rent propagandaorgan.
Desto förr IPCC läggs ner, desto bättre.
