Fria Sidor fortsätter granska svenska statens ekonomi. När samtliga utgiftsområden är granskade kommer Fria Sidor att göra en sammanfattning och en uppskattning hur mycket som skulle kunna sparas. I denna del granskas utgiftsområde 20, Allmän miljö- och naturvård, 21, Energi, 22, Kommunikationer. Perioden som jämförs är 1997 med 2015. För tidigare delar sök på Fri Forskning, välj Ekonomi, i huvudmenyn.
Utgiftsområde 20 – Allmän miljö- och naturvård
Utgifterna har ökat från 1,7 till 5,9 miljarder mellan 1997 till 2015, eller 247%. Den största delen av kostnaderna avser återställande av värdefull natur, åtgärder för havsmiljö, skydd av värdefull natur och forskning för miljö och areella näringar. Här ingår också Naturvårdsverket.
Intrycket är direkt att vettig verksamhet bedrivs inom detta område. Det som är värt att notera är summan 5,9 miljarder och ställa den i relation till alla skatter på energi- och drivmedel, koldioxid, o.s.v. som uppgår till över 100 miljarder. Det finns m.a.o. ingen som helst koppling mellan hur mycket olika energiskatter drar in om vad som sedan satsas på miljön – om nu någon trodde det.
Utgiftsområde 21 – Energi
Utgifterna har ökat från 0,6 miljarder till 2,3 miljarder, perioden 1997 till 2015. Här ryms statens energimyndighet, insatser för energieffektivisering och avgifter till internationella energiorganisationer. 1,1 miljard har tillkommit sedan 1997 och det är energiforskning.
Området är genompolitiserat och styr mycket av energipolitiken. Man har t.o.m. lyckats klämma in som mål att ha jämställdhet inom energipolitiken. Sverige är ett av de länder i världen som låter utrotandet av koldioxid genomsyra allt inom energipolitiken. Den omfattande subventioneringen av vindkraften är ett tydligt exempel på en genompolitiserad energipolitik.
Sverige är samtidigt ett land som redan är koldioxidneutralt. Vattenkraft och kärnkraft i kombination med de svenska skogarnas absorbering av koldioxid gör att vi klarar oss mycket väl, redan idag, i internationella jämförelser. Samtidigt som svenska regeringar under det senaste decenniet haft en hög svansföring vad gäller åtagandet för lilla Sverige att utrota koldioxiden så har Kina inget åtagande alls fram till 2030 och öppnar nya kolkraftverk varannan dag. Den afrikanska befolkningen växer och beräknas nå 4 miljarder 2100, från dagens 1,2 miljarder. Redan idag har häften inte tillgång till el vilket gör kolen nödvändig. Kina är en stor leverantör av kolkraft i Afrika. Indien dubblerar sin kolkraft på fem år och den står redan idag för hälften av energiförsörjningen. USA minskar sina utsläpp genom att gå över till gas genom fracking för utvinning över hela USA. I Tyskland lägger man ner kärnkraften och satsar på kol- och vindkraft samt gas från Ryssland.
Det är värt att notera att samarbetet över blockgränserna, exklusive Sverigedemokraterna, lever och mår väl inte bara inom migrationspolitiken utan också inom energipolitiken. Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i en blocköverskridande överenskommelse fastslagit riktlinjerna fram till 2040. Exakt hur man tänkt sig att ett kallt och mörkt land i norr som Sverige, med en befolkning spridd över en stor yta, en energikrävande industri och massmigration ska kombineras med målen är det kanske bäst att inte tänka på.
Samma sak gäller här som för utgiftsområde 20, i relation till all skatt på energi och miljö framstår utgifterna som ringa.
Utgiftsområde 22 – Kommunikationer
Utgifterna har ökat från 24 till 47 miljarder perioden 1997 till 2015. Det följer i stort den allmänna kostnadsutvecklingen. Här finns två stora poster, utveckling (19,4) – och vidmakthållande (20,7) av statens transportinfrastruktur. Det handlar framför allt om vägar, järnvägar, sjö- och luftfart men också ett antal statliga verk som Trafikverket, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Luftfartsverket.
Fria Sidor är dåligt insatt i området men noterar att Svenskt Näringsliv 2013 påpekade att Sverige på 1960-talet satsade 4% av BNP men de senaste 30 åren lagt 1,5% på utgiftsområdet. Man uppskattade att Sverige satsat 300 miljarder för lite på infrastruktur under perioden. På ett föredrag i Almedalen 2016 påpekade Svenskt Näringsliv att det råder nödläge inom svensk infrastruktur och att det riskerar att drabba svenskt näringsliv. Transportsektorn jämförs med ett blodomlopp som måste fungera annars dör olika delar sakta ut.
Fria Sidor kan inte bedöma om Svenskt Näringsliv har rätt men konstaterar att en dubblering av utgifterna för infrastruktur ändå bara är 10% av den beräknade kostnaden för massmigrationen, en massmigration Svenskt Näringsliv tycks ställa sig bakom. Som man skördar, får man så är ett ordspråk som känns relevant.
Slutsats
Miljövården förefaller vara ett område där man arbetar med vettiga saker. Energipolitiken, däremot, är uppenbart genompolitiserad. Lilla kalla Sverige som redan är koldioxidneutralt har självmant tagit på sig en tvångströja där utrotandet av koldioxid har fått ta över allt tänkande. Detta samtidigt som större delen av övriga världen ”gasar” för fullt. Frågan är varför vi gått all-in i denna fråga då det helt saknar betydelse för utsläppen i världen. Gynnar det verkligen Sverige om svensk industri konkurreras ut och produktionen istället sker i Kina? Det är en spekulation att frågan hamnat överst på dagordningen då det gynnar Miljöpartiet och Centern, två partier som samtidigt älskar migration från u-länder. Migranter som med alla sannolikhet ökar belastningen på svensk miljö och ökar energibehovet ytterligare. Vem har sagt att politik måste hänga samman?
Det går inte att undvika att notera att alla skatter på miljö-, energi- och koldioxid vida överstiger utgifterna inom både miljö- och energipolitiken. Skatterna tycks inte gå tillbaka till detta, enligt regeringarna, för framtiden så ödesmättade områden. Det är t.o.m. så att det med lätthet skulle rymmas en dubblering av satsningar på infrastruktur med 20 miljarder, varje år, och skatterna inom området skulle ändå vida överstiga det som går tillbaks till sektorn. En infrastruktur i världsklass eller massmigration, Svensk Näringsliv med Wallenberg i spetsen väljer det senare. Wallenberg sitter sedan länge i Bilderberggruppens styrkommitté. Sverige behöver uppenbarligen inte bara byta ut sina politiker utan ledarskapet inom Svenskt Näringsliv också. Den nuvarande ledningen för svenska folket mot ruinens brant.
Tänk att Svenkt Näringliv som varje dag måste prioritera och skära kostnader, ja inte sällan sparka anställda, har så förtvivlat svårt att sätta svenskt näringsliv, svenskt företagande, svenska folket och Sverige först. Det är ett uppenbart ledarskapsproblem.
